Spelarprofilen: Robinho, Santos
I somras återvände Robinho till moderklubben Santos och idag är han en av ligans stora profiler.
För andra gången i karriären är Robinho utlånad till Santos, klubben där allt en gång började. Det har gått tio år sedan 30-åringen fick sitt stora genombrott och karriären har varit fylld av både toppar och dalar. Just nu diskuterar han med Santos om vad som händer i den närmaste framtiden och det finns bland annat intresse från USA och en eventuell möjlighet att få spela MLS.
Robson de Souza föddes i hamnstaden São Vicente den 25 januari 1984 och växte upp i Santos i stadsdelen Parque Bitaru som ligger på gränsen till favelorna. Hans far Gilvan försörjde sig på att rensa avlopp och putsa skor, medan hans mor Marina var städerska. Redan som femtonåring upptäcktes hans talang då Pelé mer eller mindre utsåg honom till hans efterträdare då han kände igen spelstilen från sin egen tid som ung och lovande. Tre år senare skrev Robinho sitt första kontrakt med Santos a-lag efter att tidigare ha tillhört ungdomsakademin.
Succén lät inte vänta på sig. Redan i december 2002 hade han en nyckelroll när hans lag besegrade giganterna Corinthians i finalen av Campeonato Brasileiro. Hans överstegsfinter som snurrade upp rutinerade försvararen Rogerio är idag klassiska bilder. Rogerio var tvungen att tackla och Robinho rullade sedan in den efterföljande straffen på egen hand inför de fullsatta läktarna på Morumbi i São Paulo. Santos blev sedan mästare.
Ett halvår senare nådde han finalen i Copa Libertadores där Santos dock förlorade mot Boca Juniors från Argentina. I samband med detta hade prestationerna i klubblaget fört honom till landslagsdebut redan som 19-åring när han deltog i det Nord- och Centralamerikanska mästerskapet Gold Cup. Eftersom Brasilien kom från en annan konfederation fick man endast delta med U23-laget och där spelade Robinho tillsammans med Maicon, Júlio Baptista, Diego och Thiago Motta, bland andra. Debuten kom i premiären mot värdlandet Mexiko som man även mötte i finalen senare. Bägge gångerna förlorade Brasilien med 1-0 och Robinho gick mållös från turneringen.
Trots att han fått en hel del uppmärksamhet från klubbar i Europa valde Santos att behålla Robinho ett par år ytterligare. Under denna tid kidnappades hans mor men hon kunde släppas oskadd mot lösensumma efter en månad. Oroligheterna på det privata planet gjorde att formen sviktade något under en period men han inledde sedan ligaspelet 2005 med att göra nio mål på tolv matcher. I juli 2005 bar karriären över Atlanten då han skrev på för en annan helvit klubb, nämligen Real Madrid. Då hade han gjort över 100 matcher med Santos.
Den sommaren blev Robinho uttagen till sin första turnering med det brasilianska a-landslaget. Det var Confederations Cup i Tyskland. Där fick han göra sitt första mål redan i premiären mot Grekland då han dök upp vid bortre stolpen och slog in 2-0 på pass från Gilberto. Senare blev han även målskytt när man kryssade med 2-2 mot Japan. Brasilien gick sedan och vann finalen mot Argentina med 4-1 och Robinho blev då utbytt mot Juninho Pernambucano i matchens slutskede.
Direkt när han kom till Real Madrid fick han överta nummer tio efter att portugisen Luís Figo gått till Inter samma sommar. Första säsongen i Spanien gjorde han 14 mål på 37 matcher och han blev uttagen till VM-slutspelet i Tyskland där Brasilien deltog som regerande mästare och av många ansedda som favoriter till titeln. Där blev det inte så mycket speltid eftersom Ronaldinho, Ronaldo, Kaká och Adriano gick före i rangordningen. Brassarna åkte hur som helst hem redan i kvartsfinalen då man förlorade mot Frankrike med 1-0, i en match där Robinho ersatte Kaká med tio minuter kvar.
Trots en ganska bra debutsäsong förändrades förutsättningarna i klubblaget i samband med att italienaren Fabio Capello tog över som tränare. Robinho hade en tuff inledning på säsongen med mycket bänksittande. Trots det blev han utsedd till matchens spelare i den säsongens första El Clásico då han bland annat spelade fram holländaren Ruud van Nistelrooy till matchavgörande 2-0. Real vann ligan det året och Robinho kunde räkna in ännu en ny pokal i troféskåpet.
Sommaren 2007 skulle Robinho göra sin bästa turnering med det brasilianska landslaget och redan som 23-åring stod han då på toppen av sin karriär. Han blev ordinarie anfallare under förbundskapten Dunga när brassarna spelade hem Copa América i Venezuela. Efter en fiaskoartad förlust med 2-0 i premiären mot Mexiko fick Robinho och hans lagkamrater upp ångan. I nästa match mot Chile gjorde Robinho samtliga tre mål och senare vann han skytteligan med sex fullträffar.
Kommande år skulle tysken Bernd Schüster ta över Real Madrid och Robinho fick mer frekvent med speltid och var en nyckel i anfallet tillsammans med Raúl och van Nistelrooy. I början av 2008 drog han dock på sig en skada men han hann tillbaka för att säkra klubbens andra raka ligatitel. Efter att förhandlingarna om en förlängning av kontraktet runnit ut i sanden gjorde flera rykten gällande att Robinho var på väg att skriva på för det engelska miljardbygget Chelsea under sommaren. På fönstrets sista dag, den 1 september 2008, tog det hela en hastig vändning och istället blev det Manchester City som fick vara ny klubbadress. Där blev han lagkamrat med bland annat de båda landsmännen Elano och Jô.
Den första säsongen i England blev lyckad även om hans lag inte vann några titlar. Robinho gjorde fjorton mål i ligan och slutade på en fjärdeplats i skytteligan. Det första målet kom lustigt nog mot Chelsea i mitten av september 2008, klubben han tidigare varit nära att skriva på för. Samma sommar var han återigen med och vann Confederations Cup med landslaget, denna gång i Sydafrika. I inledningen av den kommande säsongen åkte Robinho på en långtidsskada och var borta i tre månader. Detta ledde till att han fick svårt att slå sig in i laget så Manchester City lånade ut honom till moderklubben Santos under januarifönstret.
Tiden i Santos räddade Robinhos medverkan i VM 2010 och han fick en hel del speltid. Redan i debuten mot rivalerna São Paulo, som också försökte värva honom under januarifönstret, klackade han in sitt första mål. Samma vår hjälpte han sitt lag att ta hem Copa do Brasil. I Sydafrika-VM var Robinho ordinarie med Luís Fabiano i anfallet och han fick göra sina två enda VM-mål. Det första kom när Chile besegrades i åttondelsfinalen med 3-0, och det andra var Brasiliens ledningsmål när Holland vände och vann kvartsfinalen med 2-1.
Trots att Robinho öppet deklarerade att han inte ville tillbaka till Manchester City valde engelsmännen att avbryta lånet. Eftersom Santos inte hade råd med en permanent övergång såg sig spelaren om efter en ny adress och intresse fanns framförallt från Turkiet. Robinho ville dock hellre till en klubb i Spanien eller Italien och strax innan fönstret stängde skrev han på för Milan, som i samma veva gjorde klart med en viss Zlatan Ibrahimovic.
Den första säsongen tog Milan hem Scudetton men Robinhos form var ojämn och han hade svårt att ta en permanent startplats. Dessutom förlorade han sin plats i landslaget under denna period och karriären kändes lite på upphällningen, trots att han då var i den perfekta åldern för en anfallare. Robinho ryktades gång på gång återvända till Santos ytterligare en sejour men istället förlängde han 2013 sitt kontrakt med Milan till 2016. Efter ytterligare ett halvdant år i Italien konstaterades det att nye tränaren Filippo Inzaghi inte hade användning för honom så han åkte till Brasilien och skrev på ett ett år långt låneavtal med Santos, till slut.
Robinhos framtid är alltjämt oviss. Han blir 31 år gammal nästa år och har fått spela landslagsfotboll under den gångna hösten. Runt hörnet finns de större pengarna i MLS och Orlando City ska vara intresserade. Robinho säger dock att hjärtat finns i Santos och han vill stanna. Får vi se honom i Europa igen, månne?
Läs även tidigare artiklar:
Fred
Rogério Ceni
Ronaldinho
Zé Roberto
