Spelarprofilen: Zé Roberto, Grêmio
En av de riktigt stora profilerna i den brasilianska ligan är Grêmios mittfältsveteran Zé Roberto som har en gedigen karriär på över tjugo år bakom sig.
Det var tänkt att Zé Roberto skulle ha lagt skorna på hyllan i vintras men han lyckades till slut förhandla till sig en förlängning av kontraktet med Grêmio, väl medveten om att han inte skulle få så mycket speltid. Mittfältaren börjar bli till åren, han fyllde 40 i somras, men han vägrar lägga ned sin långa karriär under vilken han representerat några av världens största klubbar.
José Roberto da Silva Júnior föddes i São Paulo den 6 juli 1974 och fostrades i Palestra de São Bernardos ungdomsakademi. Som tjugoåring skrev han på för Portuguesa där han spelade vänsterback. 1996 var han en del av det lag som sensationellt tog sig till final i det brasilianska mästerskapet och slutade tvåa bakom Grêmio.
Efter succén med Portuguesa var det dags att prova på spel i Europa för 22-åringen, som numera allt oftare återfanns på mittfältet. Det blev inte vilken klubb som helst som fick vara första anhalt i proffsäventyret. Den spanska storklubben Real Madrid värvade honom och han fick vara med och vinna sin första ligatitel den våren.
Samma sommar var han med landslaget och vann Copa América i Bolivia tillsammans med andra storheter som Ronaldo, Romário, Dunga, Cafu och Roberto Carlos. Dessutom fick han själv avgöra finalen mot värdlandet då han spikade slutresultatet 3-1 i den sista ordinarie matchminuten. Ett halvår senare var han även med och vann Confederations Cup i Saudiarabien.
Siktet var inställt mot VM i Frankrike 1998 och eftersom Zé Roberto fick mycket begränsat med speltid i Real Madrid flyttade han tillbaka hem till Brasilien där han spelade på lån i Flamengo. Det resulterade i att Mário Zagallo plockade ut honom i VM-truppen när brassarna knep silvret. Zé Robertos enda framträdande i turneringen kom i kvartsfinalen mot Danmark när han ersatte Rivaldo, som med sina två mål redan blivit matchvinnare.
Trots att han inte fick spela så mycket i VM tog karriären fart på allvar när han samma sommar skrev på för Bayer Leverkusen i tyska Bundesliga. Där blev han snabbt en publikfavorit och var med under klubbens mest framgångsrika period någonsin. Det blev tre andraplatser i Bundesliga och Zé Roberto krönte sin tid med att vara med i det lag som förlorade Champions League-finalen 2002 mot hans gamla klubb Real Madrid. Han var förvisso inte med i själva finalen i Glasgow men hade tidigare bland annat sänkt spanska topplaget Deportivo de La Coruña med ett vackert frisparksmål.
Medan han spelade för Bayer Leverkusen var Zé Roberto även med och försvarade titeln i Copa América när mästerskapet arrangerades av Paraguay 1999. Dock fick han inte plats i Luiz Felipe Scolaris trupp som 2002 skulle bli världsmästare i Japan och Sydkorea. Före VM hade både Michael Ballack, som tog Tyskland till finalen, och Zé Roberto lämnat Bayer Leverkusen för spel med den stora giganten Bayern München.
Den nu 28-årige brassen stod på toppen av sin karriär och skrev på ett treårskontrakt i en affär som kostade Bayern München omkring 12 miljoner euro. Där vann han den tyska dubbeln, det vill säga både ligan och cupen under en och samma säsong, tre gånger om. 2005 var Zé Roberto med och vann Confederations Cup i Tyskland och tog en ordinarie plats på mittfältet, en plats han behöll till VM kommande år.
VM 2006 gick även det i Tyskland och för Zé Roberto var detta något av en hemmaplan med tanke på hans tid i två av landets största klubbar. Bland annat spelade han hela matchen när Australien besegrades med 2-0 på Allianz Arena i München. Zé Roberto gjorde sitt enda VM-mål när han spikade slutresultatet 3-0 i åttondelsfinalen mot Ghana, och belönades senare med att bli utsedd till matchens spelare. Brasilien åkte sedan ut i kvartsfinalen mot Frankrike och blev sedermera en av VM:s besvikelser. Zé Roberto blev emellertid som enda brasse uttagen i turneringens världslag.
Sedan den tyske tränarikonen Felix Magath tagit över Bayern München kände Zé Roberto att hans startplats i laget var hotad och han gick även ut med att han inte gillade sättet som klubben sköttes på. Därför lånades han ut till Santos under ett år där han vann delstatsmästerskapet Campeonato Paulista på våren 2007. Detta är den enda inhemska titel som finns i Zé Robertos troféskåp fram till idag. Samma år nådde hans lag semifinal i Copa Libertadores där Grêmio blev för svåra.
Samma sommar återvände han till Bayern som Bosman-fall och under de två kommande säsongerna bildade han ett starkt innermittfält tillsammans med holländaren Mark van Bommel. Våren 2008 tog hans lag hem både ligan och cupen återigen, men efter en titellös säsong året därpå valde Bayern München att inte förlänga kontraktet.
Bayern hade erbjudit en förlängning med ytterligare ett år med Zé Roberto tackade nej eftersom han tyckte det var för kort tid. Istället skrev han på för två år med ligakonkurrenten Hamburger SV. Samma problematik uppstod igen två år senare då han så småningom lämnade Tyskland och Hamburg för att flytta till Doha i Qatar.
Kontraktet med Al-Gharafa löpte över två säsonger men det blev bara en. Zé Roberto hann ändå med att vinna Emir of Qatar Cup tillsammans med bland annat landsmannen Diego Tardelli som numera spelar i Atlético Mineiro och har tagit en plats i Dungas landslag.
Sommaren 2012 lämnade Zé Roberto livet i Qatar och flyttade hem till Brasilien. Ny klubbadress blev Grêmio där han förlängt kontraktet med ett år i taget. I år har han i skrivande stund startat 11 av 24 matcher i ligan och gjort ytterligare sju inhopp. Frågan på allas läppar är om han lägger av till vintern, eller om hans kropp håller för ytterligare ett år på den allra högsta nivån?
Läs även tidigare artiklar:
Fred
Rogério Ceni
Ronaldinho
