Argentina-bloggen: Summering och framtid
River Plate är Sydamerikas bästa lag 2018 och det börjar bli dags att summera årets Copa Libertadores-säsong. Men var ska man egentligen börja? Denna säsong innehöll allt som en säsong kan tänkas innehålla (och allt man inte kunde tänka sig) på gott och ont. En final som spelades utanför Sydamerika, upprörda supportrar, ett Supercláscio-derby i finalen, tidernas final som inte blev tidernas final, domarmissar, bråk, maktkamper, pengar men samtidigt eufori, glädje och tårar.
Nu ska man alltså försöka att summera detta på ett förståeligt sätt men jag har svårt att få ihop tankarna ordentligt. Ni får därför tankar, funderingar och återblickar i en salig röra – precis som vi har vant oss vid, och älskar, vad det gäller Copa Libertadores i stort.
Jag tycker inte att River var det bästa laget i årets Copa Libertadores – men man hade, och har, den tveklöst bästa tränaren i Marcelo Gallardo. Truppen är egentligen inte ens uppbyggd på ett optimalt sätt. När den avgörande finalen skulle spelas var deras egentligen enda dugliga anfallare avstängd – Rafael Borré. Istället fick Pratto, som visserligen varit bra i Copa Libertadores, spela och han tystade en hel del kritiker. Två mål i finalspelet och högst involverad i ett tredje, som blev noterat som självmål från Izquierdoz på La Bombonera, är inget dåligt facit. Mittfältet har varit en salig blandning av framtidslöften, gamla spelare som kanske inte riktigt håller måttet ännu samt spelare som inte levt upp till förväntningarna.
Mitt i detta hittar vi Palacios som varit säsongens stora utropstecken i River. Innan säsongen drog igång i somras var det få som hade koll på mittfältaren men nu har han vuxit ut till en självklar spelare i Gallardos truppbygge. Han har på kort tid passerat samtliga mittfältare och lämnat en sådan som Nacho Fernández utanför startelva vid flertalet tillfällen. Nacho ja, han är en spelare man inte riktigt blir klok på. Han var stundtals briljant i Gimnasia men har inte fått den utväxlingen i River man hoppats på – trots det kan man ändå inte ta ifrån honom att han stundtals varit riktigt bra. Ponzio är generalen, ledaren och kulturbäraren på mittfältet. Men tiden har lite sprungit ifrån honom och han hänger inte med på samma sätt som tidigare. Ändå bidrar han också på ett fint sätt.
Går vi sedan ner i backlinjen är mittbacksparet med Maidana och Pinola egentligen ett otroligt ohomogent par. Jag tycker inte att dom kompletterar varandra alls särskilt bra och Maidana är den största säkerhetsrisken bland dessa två – något vi såg igår vid Benedettos ledningsmål. Lägg därtill en ständigt kritiserad Casco på vänsterbacken och man förstår inte riktigt hur detta lag just nu är mästare i Sydamerika. Svaret, i min bok, stavas Gallardo.
Gallardo har, trots att egentligen inte ha haft tillgång till den optimala truppen, ändå fått ihop delarna och han har lyckats implementera ett taktiskt kunnande i spelare som kanske inte riktigt håller på denna nivå. Det dom saknar i kvalité kompenserar dom i taktiskt kunnande, kan det verkligen vara så enkelt? Gallardo har gång på gång visat hur han läser sina motståndare och anpassar sin gameplan till det. Vi har sett River spela med fyrbackslinje, fembackslinje, två anfallare, tre anfallare och en anfallare. Mångsidigheten och flexibiliteten i Gallardos lag har gett dom ett försprång mot övriga lag. För ska vi vara ärliga är just den taktiska biten något som många sydamerikanska lag saknar.
Vi ska komma ihåg att Gallardo var avstängd i dom tre sista matcherna av årets turnering. Förberedelserna har ändå kunnat präntats in i spelarna och dom har varit förberedda på olika scenarion. Det måste vara en fröjd för en tränare att se ner på sitt lag från läktaren och inse att hans lag har förstått precis exakt vad han velat förmedla. DET måste vara höjden av tillfredställelse för en tränare på denna nivå.
Rivers väg mot finalen var långtifrån spikrak – den påminde mer om bergochdalbanan på Liseberg. Kvartsfinalen mot Independiente kunde ha slutat på ett helt annat sätt om CONMEBOL gått på Independientes vädjan. River hade använt sig av en avstängd spelare i det första mötet men eftersom man hade ställt en rak fråga till CONMEBOL innan dubbelmötet klarade man sig – något som Independiente givetvis inte gillade. I semifinalen var man illa ute mot Grêmio och räddades av en VAR-straff i 95:e minuten. Sedan kom finalen där man hamnade i underläge två gånger om på La Bombonera innan man tillslut inte fick spela returen på sin egen hemmaplan.
Med allt detta i beaktning är det nästan smått otroligt att River blev mästare, i det som blev tidernas längsta final. Nu är det intressant att se vad som händer härnäst. Närmast ska River spela VM för klubblag om en dryg vecka. En titel som Gallardo hittills inte har vunnit, varken som spelare eller ledare. Detta blir hans tredje försök och faktum är att det förmodligen inte kommer finnas ett bättre tillfälle att vinna över Real Madrid än just nu. Det var längesen man såg ett lika uddlöst Madrid, som givetvis fortfarande är ett bättre lag än River, men som inte är i närheten av det suveräna lag som radat upp Champions League-titlar.
Men efter den turneringen väntar ett uppehåll och transferfönster som kan bli intressant sett ur Rivers perspektiv. Pity Martínez kommer lämna för Atlanta i MLS och frågan är om fler följer efter. Palacios har ryktats till Real Madrid under hela hösten och presidenten D’Onofrio har också suttit i möten med Florentino Pérez. Mest troligt kommer en överenskommelse att nås men att Palacios spelar våren ut i River Plate för att sedan går till Real i sommar.
Tack vare segern igår kommer nu River även att spela Copa Libertadores under kommande säsong. Det borde komma in en ny anfallare under januari för att spetsa till offensiven en aning – en ersättare till Pity Martínez skulle också vara på sin plats.
Boca är också kvalificerade för nästa års Libertadores i egenskap av regerande ligamästare. Vad det gäller efterspelet hos dom kommer vi förmodligen få se betydligt större förändringar än i River. Det mesta tyder på att Barros Schelotto kommer lämna – han har varit tränare för Boca sedan 2016 och börjar nog se slutet på sin tid i klubben. Copa Libertadores var hans sista mål, den enda turneringen han inte har som tränare för Boca (VM för klubblag borträknad) men efter årets uttåg tror jag inte att orken finns att bygga ett nytt Boca för framtiden.
För ett nytt Boca är mest troligt precis det som kommer stå på benen i slutet av januari. Flertalet spelare kommer med största sannolikhet försvinna. Cristian Pavón, Nahitan Nández och Wilmar Barrios är samtliga spelare som är redo och klara för spel i Europas största ligor. Dessutom har dom vunnit det mesta med Boca. Tevez, Pablo Pérez och Gago kan mycket väl lägga av. Gago utgick med en knäskada igår och risken är stor att han knutit på sig ett par fotbollsskor för sista gången. Det skulle innebära att det behövs många nyförvärv och pengarna lär finnas. Boca är redan en klubb med stora resurser och än större lär frigöras om ovan nämnda spelare säljs. Frågan är var man blickar: om man väljer att scanna av mindre klubbar hemma i ligan eller går efter spelare i Brasilien, Colombia och Uruguay. Vad händer med en spelare som Reynoso som fått begränsat med speltid sedan han kom från Talleres?
Anfallspositionen är egentligen den enda lagdelen som inte behöver förstärkas. Då återstår framförallt mittfältet där förluster av Barrios och Nández kommer bli extremt svåra att ersätta. Där finns en hel del intressanta spelare i Vélez som borde vara högt upp på Bocas önskelista (jag tänker då på Vargas, Robertone och Domínguez). Problemet där är att relationen mellan Boca och Vélez inte är den bästa efter att Boca ”snott åt sig” Zárate i juli. Dessutom har samtliga långa kontrakt där Robertone nyligen förlängde sitt.
Hursomhelst kommer det att bli stora förändringar i Boca under den närmaste månaden och jag har svårt att se Barros Schelotto som huvudtränare när säsongen återstartar i slutet av januari.
**
Om vi ska avsluta denna summering med att titta lite snabbt på nästa års Copa Libertadores – kvalspelet drar nämligen igång den 22:e januari och där kommer Talleres gå in i den andra rundan. Övriga argentinska lag som kommer delta i nästa års upplaga är River Plate, Boca Juniors, Godoy Cruz, Rosario Central, San Lorenzo och Huracán. Lottningen till kvalrundorna kommer att ske den 19:e december i Luque, Paraguay.
Egentligen är det bara River Plate som är någorlunda redo för Copa Libertadores i detta nu och knappt ens det. Jag kan möjligtvis sträcka mig så långt att Huracán också är så redo dom kan bli. Men övriga lag behöver förstärka och i flera fall behövs ordentliga förstärkningar. San Lorenzo, Talleres och Central är inte på långa vägar redo för Libertadores och skulle gruppspelet ha börjat idag är jag tämligen övertygad om att samtliga åkt ut redan i gruppspelet. Hos San Lorenzo och Central finns tydliga indikationer på att nyförvärv kommer att komma in – i Talleres är det mer osäkert. Vad vill president Fassi egentligen? Samtliga lagdelar behöver spets om inte denna efterlängtade resa ska ta slut redan i kvalspelet.
Det blir hursomhelst ett spännande uppehåll och ett intressant transferfönster. Vi får helt enkelt luta oss tillbaks och se hur/om lagen rustar inför nästa års upplaga av Copa Libertadores.
Till dess: Hasta luego och tack för detta årets turnering!
