Sydamerika från norr till söder: Ecuador
Resan söderut drar vidare med Ecuador, ett litet land som under de senaste tio åren utvecklats enormt fotbollsmässigt.
Ecuador är något så ovanligt som ett sydamerikanskt land som inte angränsar till det jättelika Brasilien. Som en del av Gran Colombia, tillsammans med nuvarande Colombia, Venezuela och Panama, blev man en självständig nation år 1830. Innan dess var landet koloniserat av spanjorerna fram till 24 maj 1822 då Antonio José de Sucres mannar besegrade kolonisatörerna i slaget vid Pichincha, nära Quito.
Sedan självständighetsförklaringen har Ecuador haft en hel del konflikter med sina grannar i söder, Peru. De båda nationerna var en gång en del av Inkariket och gränskonflikterna dem emellan rör främst vissa delar av Amazonas. Mitt under brinnande världskrig, år 1941, bröt ett fullskaligt krig ut som pågick i ett år och som avslutades med att ländernas båda utrikesministrar skrev på ett fredsavtal i Rio de Janeiro som kallades ”Rio-protokollet”. Freden skulle emellertid inte bestå utan istället bröt två nya krig ut 1981 och 1995 innan ett nytt avtal skrevs. Denna tvist har lagt extra krydda till fotbollsmatcherna lagen emellan genom åren.
Lite andra roliga fakta om Ecuador är att det är det enda land där naturen har konstitutionella rättigheter. Man har alltså, i konstitutionen som skrevs 2008, satt ihop en lista över regler kring hur djur och natur får behandlas. En stor del av turisterna som kommer till Ecuador besöker Amazonas och Galápagosöarna och på så sätt blir naturen en viktig del i landets ekonomiska utveckling. I Ecuador finns även världens högsta berg om man räknar avståndet från jordens mittpunkt. Berget är en vulkan och heter Chimborazo.
Det är först sedan millennieskiftet som Ecuador haft ett fotbollslandslag att räkna med, men fotboll har länge varit den största idrotten i landet före främst tennis och basket. Det ecuadorianska fotbollsförbundet bildades 1925 men landslaget spelade inte sin första landskamp förrän tretton år senare, 1-1 mot Bolivia i Colombias huvudstad Bogotá.
Första gången man deltog i ett VM-kval var inför turneringen 1962 men då blev Argentina för svåra. Fyra år senare hade man bland annat anfallsstjärnan Alberto Spencer, som är en stor legend i den uruguayanska toppklubben Peñarol, men inte heller då lyckades laget nå VM. Ecuador är för övrigt det enda sydamerikanska land tillsammans med Chile och Venezuela som aldrig vunnit Copa América. Bästa resultatet där är två fjärdeplatser från 1959 och 1993.
Det var inte förrän CONMEBOL ändrade sitt kvalsystem som Ecuador började närma sig VM. Inför turneringen 1998 spelade alla de sydamerikanska nationerna i en och samma kvalgrupp med dubbla möten på hemma- och bortaplan. Ecuadorianerna var väldigt hemmastarka och slutade sexa i gruppen, fyra poäng från Chile som nådde världsmästerskapet i Frankrike. Fyra år senare var det så dags för Ecuador att för första gången stiga in i den absolut finaste fotbollsturneringen av dem alla då man slutade tvåa i kvalet 2002, före bland annat blivande världsmästarna Brasilien. Efter två inledande förluster mot Italien och Mexiko blev det emellertid sorti direkt i gruppspelet, men ett mål från Édison Méndez såg till att man kammade hem sin första vinst i en VM-match i avslutningen mot Kroatien.
Något bättre gick det 2006 då Ecuador slutade tvåa i gruppen bakom värdnationen Tyskland och därmed för första gången fick spela en åttondelsfinal. Där såg dock David Beckham till att sänka ecuadorianerna genom ett frisparksmål. Den stora stjärnan i laget under 2000-talet var Agustín Delgado som är landets främste målskytt genom alla tider med sina 31 mål på 73 landskamper.
Den mest populära klubben i Ecuador är Barcelona SC från Guayaquil, som inte är landets huvudstad men väl den största. I början spelade laget i samma färger som den spanska storklubben, men numera ställer man upp i gula tröjor och svarta shorts. Däremot är klubbmärket väldigt likt FC Barcelonas. Klubben är mesta ligamästare tillsammans med El Nacional från huvudstaden Quito med tretton titlar vardera. Regerande mästare är Deportivo Quito. Ligamästerskapet består av ett invecklat system i tre steg, först med två ligamästerskap där alla möter alla två gånger och sedan med ett finalspel där de två genomsnittligt bästa lagen gör upp om titeln, samtidigt som trean och fyran spelar om den sista platsen i kommande års Libertadores.
Internationellt är det LDU Quito som skördat störst framgångar. De helvita är den enda ecuadorianska klubb som vunnit en titel utanför landets gränser och kan stoltsera med troféerna från både Copa Libertadores (2008) och Copa Sudamericana (2009). På sista tiden har det dock inte gått så bra och laget var inte kvalificerat till Libertadores i år och kommer heller inte nå nästa års turnering.
För tillfället parkerar Ecuador på en andraplats i kvalet till VM i Brasilien 2014 och man har en mycket stor chans att nå sitt tredje världsmästerskap. Dagens landslag leds av colombianen Reinaldo Rueda och innehåller mestadels stjärnor från den mexikanska ligan, som framförallt anfallaren Christian Benítez i América, mittfältaren Segundo Castillo i Pachuca samt kaptenen och försvararen Walter Ayoví i Monterrey. Dock återfinns även ett par proffs från de europeiska ligorna där mittfältaren Antonio Valencia från Manchester United är den i särklass mest berömda spelaren.
Nationalarenan Olímpico Atahualpa är belägen på mycket hög höjd i huvudstaden Quito och med en fanatisk hemmapublik i ryggen blir det än svårare för besökande lag att inta Ecuadors hemmaborg. Förhoppningarna är att La Tri, som lagets kallas åsyftandes på de tre färgerna i flaggan och på matchställen, ska spela VM igen om ett och ett halvt år. Då truppen idag är ganska ålderstigen är det många spelare som ser detta som sin sista stora chans att nå långt i ett stort mästerskap. Det återstår att se om det går hela vägen för denna gyllene generation.
Läs även de tre tidigare delarna:
Venezuela
Colombia
Guyana, Surinam och Franska Guyana
