Toppar och floppar så här långt i MLS
Ben Olsen och hans D.C. United har floppat totalt i år.

Toppar och floppar så här långt i MLS

I förra veckan spelades omgång sjutton i MLS, och därmed har vi kommit halvvägs i grundserien. Här kommer en genomgång av några toppar och floppar under säsongen så här långt.

I förra veckan spelades omgång sjutton i MLS. Totalt är det 34 omgångar i grundserien och om min matematik inte är helt åt skogen så innebär det att vi nu har klarat av halva grundserien. Jag tar därför och går igenom ett axplock av säsongens toppar och floppar så här långt.

Toppar

Michel, FC Dallas

Den rutinerade brassen Michel provspelade sig till ett kontrakt med Dallas under försäsongen. Han kom senast från ett par säsonger i Aris i grekiska ligan. Michel är framförallt vänsterback, och har därmed gett Dallas välbehövlig bredd på den positionen efter att bara haft Jair Benítez som naturlig vänsterback i flera säsonger. Michel har dock även spelat mycket som innermittfältare, och har framförallt imponerat stort med sin känsliga vänsterfot som kommer väl till användning vid frisparkar, hörnor och inlägg. Hans enda mål så här långt den här säsongen kom på en hörna som han på Kennedy Bakircioglü-manér drog in direkt i mål.

Will Johnson, Portland Timbers

När jag satt och funderade på vilken spelare man skulle kunna jämföra Will Johnson med så var ett namn som dök upp i huvudet Sebastián Eguren under dennes tid i Hammarby (ytterligare en Bajenreferens, alltså). Eguren visade enormt hjärta OCH gjorde mycket poäng, vilket är precis vad Johnson också har gjort för Portland så här långt. Han har verkligen levt upp till det förtroende som tränaren Caleb Porter har visat genom att ge honom lagkaptensbindeln och det är nog få tränare i MLS som inte skulle vilja ha en Will Johnson på sitt innermittfält. En klockren värvning av Portland!

Claudio Bieler, Sporting Kansas City

Trots att Kansas har varit ett av de bästa lagen i MLS de senaste säsongerna har de saknat en riktigt vass målgörare. För att råda bot på detta öppnade man plånboken på vid gavel inför den här säsongen och köpte in argentinaren Claudio Bieler, som de senaste åren har öst in mål i den ecuadorianska ligan. Än så länge har han gjort vad som har förväntats av honom och står i skrivande stund på sju mål på sexton spelade matcher. Förra året vann Kei Kamara den interna skytteligan i Kansas med elva mål. Bieler är på god väg att överträffa det.

Raúl Fernández, FC Dallas

Dallas valde att inte förlänga med sin målvaktsveteran Kevin Hartman efter förra årets säsong och som hans ersättare valde man den peruanske landslagsmålvakten Raúl Fernández. Efter en rätt svajig start, där Fernández visade prov på övermod i sina utrusningar och bristande kommunikation, har han höjt sitt spel rejält och ligger i skrivande stund tvåa i MLS vad gäller gjorda räddningar.

Mike Magee, Chicago Fire

Den snart 29-årige Magee är på väg mot sin i särklass bästa säsong vad gäller poäng. Magee gjorde sju mål säsongen 2003, vilket fram till i år var hans personbästa i MLS. Nu står han på tio gjorda mål på fjorton matcher. Sex av dem gjordes i Los Angeles Galaxys tröja, men han tradades till Chicago i slutet av maj i utbyte mot rättigheterna till den comebackande Robbie Rogers. I Magee har Chicago fått en bra målskytt, vilket de var i desperat behov av med tanke på de formsvackor som deras andra anfallare är i.

Jack McInerney, Philadelphia Union

Nu har han fått sitt genombrott, vågar jag säga. McInerney har spelat i MLS och för Union ända sedan 2010, vilket är ganska länge för en spelare född 1992. Han gjorde en skaplig säsong ifjol då han stod för åtta mål och tre assists på 25 matcher, men i skrivande stund delar han ledningen i skytteligan med Marco Di Vaio och Mike Magee med tio mål på sexton matcher. McInerney känns således som ett av de absolut hetaste framtidslöftena inom den amerikanska fotbollen.

Clint Irwin, Colorado Rapids

En riktig doldis som har kommit från ingenstans och nu kan ha gjort Matt Pickens till andrekeeper i Colorado. Irwin hade inför årets säsong bara gjort en säsong för Capital City i Canadian Soccer League och sen en i USL Pro med Charlotte Eagles, då han fick väldigt snålt med speltid, innan han provtränade till sig en plats i Colorados trupp inför årets säsong. Sannolikt var Irwin tänkt som tredjemålvakt i Colorado, men efter Steward Ceus jättetavla i premiären mot Dallas och Matt Pickens armbrott två veckor senare fick Irwin chansen och han har verkligen tagit den. Irwin har radat upp sanslösa räddningar och tränaren Óscar Pareja får svårt att peta honom när Pickens är tillbaka.

DeAndre Yedlin, Seattle Sounders FC
 
Yedlin är i skrivande stund iväg och spelar U20-VM för USA i Turkiet och har med sitt ettriga ytterbacksspel varit en av MLS:s bästa rookies så här långt i år. Han är den starkaste enskilda orsaken till att Adam Johansson inte är kvar i MLS, eftersom de konkurrerade om samma position (högerback) och Adam Johansson ville vara garanterad speltid för att behålla sin plats i landslaget, något som Seattle tack vare Yedlins inträde i truppen inte kunde garantera. Borträknat hans bedrövliga frisyr hoppas jag få se mycket av Yedlin i framtiden.

Montreal Impact

Med schweizaren Marco Schällibaum på tränarposten och ett helt knippe européer i laget har Montreal plötsligt blivit ett topplag i MLS. Montreal leder i skrivande stund med fyra poäng och detta med två respektive tre matcher färre spelade än de närmast skuggande lagen. Med en Marco Di Vaio i gammal god form och ett avsevärt tätare försvar än ifjol ser Montreal ut att bli att räkna med i kampen om grundserietiteln.

Floppar

Sherjill MacDonald, Chicago Fire

Holländaren MacDonald värvades från Beerschot i belgiska ligan förra sommaren och gjorde en skaplig höst i Chicago. I år har det dock knutit sig totalt och de senaste sju matcherna har han varit bänkad. MacDonald är rätt bra på att agera target player och hålla upp bollen, men noll mål och en assist på tolv matcher i år som Designated Player-anfallare? Nej, det håller inte alls.

Chivas USA:s publiksiffror

Chivas har tappat mer än en tredjedel av sitt publiksnitt från förra året och är med sina lite drygt 8,000 åskådare i snitt i särklass sämst i MLS:s publikliga. Det spel de har visat upp den senaste tiden lär knappast heller göra att fansen strömmar till StubHub Center. Trist!

Chris Wondolowski, San Jose Earthquakes

Efter tre raka skytteligatitlar belönades den översympatiske Wondolowski med ett Designated Player-kontrakt som i år ger honom en årslön på $550,000 exklusive bonusar. Om detta tynger ned honom går som utomstående bara att spekulera i, men faktum är att han står på bara fem gjorda mål på sexton matcher och det är inte jättebra. Med en Wondolowski i tveksam form har också San Jose blivit ett av ligans målofarligaste lag.

D.C. United

Förra året kom D.C. United tvåa i Eastern Conference. Det lär de inte göra i år, för de ligger tvärsist och har bara gjort åtta mål på sexton spelade matcher. En anledning till huvudstadslagets dåliga säsong är att Dwayne De Rosario har varit osedvanligt poängsnål. 2011 års MVP-pristagare har bara gjort två mål och en assist på tolv matcher, och har till och med varit petad till och från på sistone. Lägg sen till att de är näst sämst i ligan vad gäller antal insläppta mål så förstår man varför D.C. United ligger där de gör i tabellen.

Peter Luccin, FC Dallas

Att Peter Luccin ens spelar fotboll fortfarande har nog gått många förbi. Han skrev på för Dallas i december förra året, detta efter att bara ha spelat nio matcher sedan 2009. I mars i år meddelades det att Luccin hade åkt på en korsbandsskada och blir borta sex-nio månader. När/om han väl kommer tillbaka kommer han således att vara i samma matchform som typ Agne Simonsson och jag tvivlar starkt på att Luccin någonsin kommer att spela en ligamatch för Dallas. En riktig skitvärvning, helt enkelt.

Danny Califf, Toronto FC

Veteranmittbacken Danny Califf plockades av Toronto i Re-Entry Draften i december. Han inledde säsongen som ordinarie i Torontos mittförsvar tillsammans med Darren O’Dea, men har nu inte spelat en minut i MLS sedan slutet av mars. Califf är kort och gott petad och det är ingen drömsituation för varken Toronto eller Califf. Califf tycker nog inte att det är superkul att ha flyttat upp till Toronto för att sitta på bänken och Toronto tycker knappast att det är optimalt att ha en högavlönad 33-åring som mittbacksreserv. Kanske kan de lösa det genom en trade ifall något lag behöver en rutinerad mittback? De nyss nämnda D.C. United dyker upp i huvudet som ett tänkbart alternativ.

San Jose Earthquakes

Som tidigare nämnt har Chris Wondolowski inte alls haft något speciellt bra 2013 så här långt. Det har heller inte San Jose som lag haft. Fjolårets grundserievinnare ligger i skrivande stund näst sist i Western Conference och bara två lag har släppt in fler mål än dem. Dessutom har de bara gjort femton mål på sjutton matcher, vilket är fjärde sämst i ligan. Nyligen valde tränaren Frank Yallop att lämna och vi får se om interimstränaren Mark Watson lyckas vända på skutan.

"Chelís", Chivas USA

Mexikos Peter Antoine (eller nåt sånt) skulle komma in och svinga friskt i media och få ordning på det havererade Chivas USA-projektet, men fick lämna redan efter tolv matcher. Chivas började säsongen rätt bra under "Chelís" ledning, men sedan gick resultaten fullkomligt åt skogen och i uttalandet från Chivas där det meddelades att "Chelís" skulle lämna påtalades det också en del disciplinära klavertramp från hans sida.

Johan Dykhoff@johandykhoff342013-06-26 09:09:00
Author

Fler artiklar om USA