Inför Superclasico - Intervju med ett fan
Inför Superclasicot har vi intervjuat en mycket aktiv Universidad de Chile-supporter. Han kallas Arlequin och kommer precis som alltid att vara på plats i Estadio Nacional på söndag.
Detta är den andra artikeln av tre inför Superclasicot på söndag mellan Universidad de Chile och Colo Colo
Hur blev du Universidad de Chile-supporter?
Jag är supporter till “La U” för att alla runt omkring mig var blå. När jag var barn gillade jag inte fotboll men personerna runt omkring mig gjorde det. “El barrio” där jag växte upp halva tiden med min morsa var “blått”. Mina klasskompisar var huvudsakligen “La U”-supportrar, min barndomsvän var “blå” men vår huvudlärare, en riktigt jobbig typ, var Colo-supporter.
Det stora avgörandet kom år 2005 när vi hade en familjeträff hemma hos en farbror som var supporter till Universidad Catolica. Just vid det tillfället var det dags för turneringens final och lagen som spelade finalen var “La U” och Universidad Catolica. Vi följde matchen via radio tillsammans med farbrorn och en kusin som var “La U”-supporter och jag som var 14 år, hade varit neutral tills den matchen.
“La U” hade förlorat första matchen men lyckats kvittera serien med Rivarola och Salas mål i returen. Det var mina första firade mål för “La U” och vi firade målen med ren eufori tillsammans med min kusin.
När matchen var slut förlorade vi straffläggningen och därmed turneringen. Medan min farbror firade och skrek ifrån sin balkong att de inte var ett “kallt” lag (hahaha), så tröstade jag min kusin som inte kunde tro att Universidad de Chile hade förlorat. Jag berättade för honom att det inte spelade någon roll, att “La U” var stort och jag berättade historier som så många andra “blåa” vänner hade berättat för mig för att uppmuntra honom. Jag sa till honom att “La U” snart skulle ta en titel igen och det dröjde fem år från den dagen innan den dagen kom och då älskade jag “La U” mer än mitt eget liv.
Vad har du för känslor inför ett Superclasico mot Colo Colo?
Det är svårt att beskriva, det är den mest väntade matchen på hela året och i min åsikt den viktigaste. Viktigare än en Libertadores, en final i den lokala ligan, ett universitetsderby mot Universidad Catolica osv. Den största matchen är “Superclasicot”, en titel på 90 minuter där “La U” har uppdraget att besegra de kriminellas lag, hahaha.
Stolthet är känslan som dominerar. Kärleken för “La U”. Att vilja besegra rivalen, den man ogillar naturligt för att det är motsatsen till allt våra egna färger representerar. Historia, det kan vara så att man hamnar i extas vid seger eller vara deppig efter en förlust, men det är fortfarande kärleken till “La U” som är motorn och ger betydelse till matchen.
Sen finns alltid en viss ångest närvarande så klart men den kontrollerar man bäst med sånger och en öl med kamrater.
Är det någon skillnad på Superclasico idag jämfört med för några år sedan?
Den har förändrats, fotbollen har förändrats. I någon tid var fotbollen av supportrar och för supportrar. Idag har mycket kommersialiserats och det har istället blivit ett kommersiellt verktyg utan själ.
Där det förut fanns en klubb finns idag ett företag som bestämmer vad som händer med laget inom fyra väggar och väldigt ofta har de fel i sina policyn vilka genererar konflikter eller rentutav utfrysning av supportrar.
Regeringen har också skitit ned fotbollen med sin “Säkra Arenan-plan” med idén att få slut på våldet på arenorna. Istället har det tagits ett antal absurda beslut, diskriminerande och repressiva som attackerar supporterns värdighet och avlägsnar de från arenan.
Det gäller inte bara Superclasicot utan hela den chilenska fotbollen har förlorat färgen och glädjen. Det kanske aldrig har varit riktigt bra kvalitet på fotbollen, inte lika tävlingsmässig som andra ligor, men f*n vad det var kul att gå till arenan, fylla den, färga den, sjunga, heja, uttrycka sig fritt utan alla absurda och godtyckliga restriktioner som tagit bort syftet med sporten.
Och vad hände med våldet? Den finns fortfarande. Den chilenska fotbollen? Den ligger i plågor. Supportern? De är bara intresserade av att tjäna pengar på denne. Fotbollens syfte har förändrats helt och hållet.
Vilka rutiner har du inför ett Superclasico?
Rent generellt så samlas vi tillsammans med ett par vänner natten innan Superclasico eller mycket tidigt samma dag. Vi dricker några öl eller grillar ibland, börjar öva sånger, delar historier med varandra från när vi gått till arenan, vi skojar med varandra och bara delar med kamraterna fram tills att det är dags att gå mot arenan tillsammans.
Vilket är ditt bästa minne från dessa matcher?
2011 Apertura på Nacional. Redan i den förra Superclasico 2010 ledde “La U” med 2-1 i Estadio Nacional i tilläggstiden men vi blev rånade på vinsten när en linjedomare tappar sin flagga samtidigt som en motståndarspelare befinner sig minst 3 meter offside och gör ett mål som domaren godkänner. De rånade oss på glädjen av att vinna mot rivalen efter tre år utan några segrar i dessa matcher.
Men revanschen säsongen efter var skön. Sampaoli försöker prägla laget med sin spelide och det fanns en viss skepticism från klacken mot tränaren och Rivarola, son var största idolen på den tiden (6 mål mot Colo Colo och många segrar), såg matcherna från bänken. Rivalerna tog ledningen och spelaren som gjorde mål gjorde en gest som “Losers” till “La U”-supportarna på kortsidan. Vi närmade oss minut 90 och Sampaoli gjorde alla möjliga byten för att förändra historien genom att byta in Marcelo Diaz, Gustavo Canales och Diego “Goku” Rivarola.
Vi får en tveksamt dömd straff som Gustavo Canales sätter och vi hade kvitteringen men fansen ville ha mer, spelarna ville ha mer, tränaren ville mer. Vi visste att ett oavgjort resultat inte var tillräckligt. Med den extra motivationen började “La U” att attackera med allt och snabbt blev det ett 2-1 mål som vart felaktigt bortdömt. Det var få minuter kvar och de tog ifrån oss segermålet men spelarna i “La U” gav inte upp och fortsatte att trycka på mot motståndarmålet. Och så, med få minuter kvar startar Marcelo Diaz ett anfall och spelar en boll till Eduardo Vargas i anfallet som kontrollerar bollen och skickar in ett inlägg. Det är då tiden stannar upp och Diego Rivarola, med all legendstatus han har, lyckas få en perfekt nick mot bortre stolpen vid norra målet, omöjligt för målvakten att rädda och frigör en fullständig eufori och galenskap för mitt “blåa” folk. På bara fem minuter hade vi vänt mot rivalerna och jag kunde inte tro det.
Från den dagen var Sampaoli säker som tränare för “La U”, precis som lagets spelsätt. Rivarola utökade sin legendstatus och som lag började vi att köra över allihop, trippla ligamästare, en Copa Sudamericana-titel och denna Superclasico var utgångspunkten för hela processen.
Vilket är det sämsta minnet?
Finalförlusten år 2006. De hade ett väldigt bra lag som var på uppgång medan “La U” led av effekterna av konkursen. “La U” var rebelliskt och löste på något sätt att kämpa om titeln under Marcelo Salas ledarskap.
På plan, med mycket mod och stolthet lyckades vi matcha Colo Colo och var tom bättre än de men matchresultatet vart oavgjort och straffavgörandet förlorades.
Det gjorde ont och för en mycket lång tid. Den matchen blev bra för att lära mig att det ibland som för “La U” (och precis som allt i livet) inte allting blir som man vill och att man måste stå förberedd för de hårda smällarna som kommer och att veta hur man reser på sig. Från den dagen blev kärleken för “La U” oändligt mycket starkare.
Slutligen, hur tror du det går i matchen?
Jag vet inte, jag gillar inte att chansa med ett resultat. Jag tror på iden att det är oförutsägbart, men vad som än händer kommer vi supportrar att vara där som vanligt och stödja “La U”.
Motståndarna kommer i bättre form och “La U” är en katastrof i nuläget både administrativt och sportsligt. Trots det har jag en tro på laget och om vissa saker sker så kan vi bryta med historien. Förra säsongen var Colo Colo även då favoriter. Då fick vi möta de i Cupfinalen och vi lyckades vinna den med intelligens, stolthet och en oslagbar Johnny Herrera i målet. Vi hoppas att bedriften kan upprepas på söndag.
Ordlista:
“La U” = Smeknamn för Universidad de Chile som betyder “U:et” på svenska
Blå eller blått = Lagen delas ofta upp i blått (Universidad de Chile) och svart/vit (Colo Colo), så man brukar säga “jag är blå” om man håller på Universidad de Chile
“Kallt lag” = Universidad Catolica brukar av många kallas “Equipo frio” och de syftar på att de viker ned sig i viktiga matcher, att de inte har något blod (passion) och att de är lite rikare. Det yttras oftast av både La U och Colo-supportrar.
