Förlåt, Brasilien
Ett vilt kämpande landslag lyckades tygla en upprorisk värdnation. Men bara så länge. När både Neymars och landslagslagets ryggrad gav vika blottades ett ansvarstyngt luftslott för världen. När fuskfasaden regnar bort i takt med David Luiz tårar, kan Dilma Rousseff och Brasilien inte gömma sig längre.
Man hade en känsla av att något annat väntade bakom kulisserna. Från den krampaktiga segern mot Kroatien, den livlösa föreställningen mot Mexiko, den smärtsamma vägen till straffsparkarna mot Chile. Under väldigt få ögonblick har det brasilianska landslaget uppträtt som semifinalister i ett världsmästerskap. Väl där stod man med byxorna nere när lagets hjärna, hjärta och intelligens plötsligt inte kunde bogsera sin befolkning vidare mot en final som aldrig kändes trolig.
VM 2014 utvecklades till mer än en fotbollsturnering för Seleção. Mästerskapet kom att innebära en kraftansträngning för en grupp spelare som fick bära ansvar för mer än sportslig framgång. Brasiliens demokratiska balans hängde på elva spelare. En oproportionerlig uppgift. Den väldokumenterade ängsligheten hos det brasilianska folket har hittills inte gjort mycket väsen av sig, och för det ska FIFA och Dilma Rousseff, landets president, tacka landslaget. I synnerhet Neymar och Thiago Silva. Brasilien hade kunnat krascha ut ännu hårdare och ännu tidigare om de inte vore för de enda två spelarna vars förmåga svarade mot förväntningarna.
Situationen som uppstått i uppbyggnaden till sommarens slutspel; protesterna, de ofärdiga arenorna och de många sociala projekt som fått stå till sidan - den bidrog starkt till gårdagens resultat. Det enda som kunde släta över det hårt kritiserade arrangemanget var en sportslig succé. Så länge den framgången gick att skönja i horisonten fanns det anledning att vänta med ilskan och frustrationen. Men i vad som skulle vara den vackraste av horisonter blev verkligheten en annan. När Tysklands andra mål rullade in förvandlades det brasilianska landslaget till något annat än ett fotbollslag. Vi bevittnade inte bara en spelmässig kollaps, utan ett ihåligt arrangemang som imploderade utan pardon. Med uppgiften att förklä det uselt planerade slutspelet i en saga om guldmedaljer, tog skräcken över. Vägen höll på att mynna ut i ett stup.
Vem skulle egentligen rädda Brasilien? Fred, en passagerare vars plats i sammanhanget är barnsligt orättvis? David Luiz, en emotionellt okontrollerad virrpanna med nerver utanpå kroppen? Hulk, en spelare vars rykte är konstruerat på YouTube och Football Manager? Verkligheten kom ikapp ett landslag som egentligen limmades ihop av två individer. När limmet löstes upp flöt man omkring som ett förlist fartyg. Men det var inte därför man sjönk. Man sjönk för att förlustens innebörd har nått proportioner som fotbollsspelare inte är kapabla att ansvara för. Inte ens Neymar, vars roll i det hela växte sig farligt stor. I samband med avsparken igår låg fokus på olika ceremonier för honom. Landssorgen påminde mer om ett dödsfall än en skadad forward. Det var även talande för den enormt dramatiska inramningen som landet och laget besvärade sig själva med.
Brasilien borde aldrig ha arrangerat VM 2014. Landet befinner sig nu i en social och demokratisk förtroendekris. Landslaget fick till uppgift att släta över en galen plan, en uppgift som blev övermäktig och nu även skadat den brasilianska fotbollen svårt. Inför turneringen ställde jag frågan om en framgångsvåg kunde hjälpa Brasilien som land och förena en splittrad nation. Svaret blev nej. Istället har man fråntagits sin fotbollsmässiga stolthet. Arrangemanget tvingade in 23 spelare och Luis Felipe Scolari i en omöjlig och farlig situation.
"Desculpe, Neymar" - "Förlåt, Neymar" - heter en upphaussad låt som pumpades runt om i Brasilien månaderna innan mästerskapet. En ursäkt till landets största stjärna; i sommar kunde befolkningen inte erbjuda honom sitt stöd. En re-make i regi av FIFA och Dilma Rousseff till både det brasilianska landslaget och deras fans är på sin plats. Det har var aldrig rättvist.
