Krönika: Ge inte upp!
Djurgården är en bandyförening som funnits sedan början utav 1900-talet. Man har totalt varit i final 7 gånger och vunnit 2 SM-guld, det senaste vann man dock 1912. Dessutom har man gjort 8 säsonger i den högsta serien i bandysverige.
Djurgården bandy är som sagt en förening som funnits väldigt länge. Man har sedan starten vunnit två SM-guld, 1908 och 1912.
SM införde man i svensk bandy redan 1907. Ett år senare skulle Djurgården bli svenska mästare. Det var i finalen mot Östergötlands BF som man vann med 3-1 i snöstormen.
Djurgårdens lag då innehöll bland annat fotbollsspelare.
De mest kända spelarna i Djurgården bandy under dessa år var fotbollsspelarna Putte Frykman och Ivar Friberg.
Efter att Djurgården tagigt sitt första SM-guld så vart det återigen finalspel för "blåränderna". 1909 var det dags för final mot ärkerivalen AIK, en final som man förlorade med 7-3.
Sedan fick man vänta till 1911 innan det återigen var dags för en final. Denna gång stod IFK Uppsala för motståndet och även denna gång fick man se sig besegrade, matchen slutade 6-0 i Uppsala favör.
Djurgården var under den här tiden i sin historia ett lag för den absoluta eliten inom svensk bandy. Året där på, alltså 1912 spelade man återigen final, och även då var det IFK Uppsala som var motståndare. Matchen spelades på Råstasjön och det liknade mer vattenpolo. Den finalen slutade 1-1 och lagen fick dela på SM-guldet. Då det i synnerhet var omöjligt att spela om finalen.
Djurgården var som sagt ett storlag och man fick även spela final 1914, 1916 och 1930.
Man förlorade dock dessa finalen och storhetstiden kunde nå sitt slut. Djurgården har som sagt gjort åtta säsonger i den högsta serien. Man fanns med i högsta serien redan 1931 då seriesystemet i svensk bandy föddes.
Sedan dess har man åkt berg-och-dalbana igenom diverse serier.
Man har efter 1930-talet och framåt aldrig kunnat etablera sig på allvar i finrummet för svensk bandy.
I dagsläget ligger Djurgården bandy på en 39:e plats i maratontabellen. Och i den ska och kommer blåränderna att klättra.
Idag vet nog de flesta att klubben kämpar på med kniven mot strupen. Både ekonomiskt sett och sportsligt sett. Man spelar för närvarande i Allsvenskan som nu är den näst högsta serien i bandy sverige (hur det går där vet de flesta nog om) och kämpar för att hålla sig kvar. Det har nu gått två år sedan man var tvugna att begära ner sig själva i division 2.
Och på dom två åren har man starkt kämpat sig tillbaka och intagigt platsen i den näst högsta serien igen. Djurgården bandy har visat en glöd, vilja och ett stort engagemang. Det är därför man spelar bandy på den nivån man gör idag.
Nu måste man återigen visa vilja, man kommer förmodligen att få besöka division 1 efter den här säsongen, och det innebär att man fortsatt kommer att få kämpa för att etablera sig som en topp klubb i Sverige.
Vi djurgårdare tänker inte kortsiktigt när vi pratar om att vi ska etablera oss i de högre serierna, vi tänker långsiktigt. Och det gäller att man inte ger upp. Det är nu vi ska visa bandysverige att vi fan inte tänker ge oss. Vi har existerat som ett bandylag under en lång lång tid och vi kommer att kämpa för fortsatt existens. För vi är Djurgårdens IF!
Så kom ihåg alla djurgårdare gå på bandy. Även ni som inte tycker att bandy är en sådan skit rolig sport. Det gynnar Djurgården bandy, jag lovar, både sportsligt sett och ekonomiskt sett.
Nu kör vi ett år i division 1 och förhoppningsvis är vi tillbaka igen i Allsvenskan om två säsonger. Och det är då vi ska etablera oss på allvar. Men tills dess så måste vi hjälpa Djurgården bandy. Och det ska vi tame fan göra också. Eller hur? Jag trodde väl det!
Djurgår'n, vi ger aldrig upp!