4-4 igen, vi tar en pinne då och då
En liten betraktelse över ÖSK:s tredje 4-4 match för säsongen.
4-4 igen, vi tar en pinne då och då
4-4 är ett gångbart resultat för ÖSK i år. För tredje gången så nådde vi det slutresultatet. I samtliga tre 4-4 matcher så har vi legat under och kommit i kapp, men det märkligaste är att vi i två av matcherna legat under med 4-0 långt in i andra halvlek och kommit i kapp till oavgjort. Dessutom gjorde ÖSK kvitteringsmålet på matchens absolut sista skott, både i premiärmatchen mot Tranås och nu i matchen mot Rättvik. Fantastiskt vilken moral, att aldrig ge upp och kämpa till sista sekunden.
Jag har tidigare förbannat det tuffa spelschema som vi fått i fortsättningsserien. Jag var nästan rädd att jag skulle vara tvungen att åka upp själv till Rättvik, men så blev verkligen inte fallet. Magnus Eriksson Malm klargjorde tidigt att han har ambition att bli 100 % ig i år. Så att han skulle åka det var tidigt en självklarhet. När han åker så kör han gärna, så att ta oss till Rättvik med tåg föll tidigt bort. Sedan sa Magnus Alm att han kunde tänka sig att köra om vi delade på kostnaden. Det finns plats för fyra medresenärer förutom chaufför, sa Magnus så vi hörde oss för i samband med hemmamatchen mot Boltic. Det visade sig att intresset var mycket större än vad vi hade kunnat tro. Bilen blev full i ett huj. Det tråkiga var att ytterligare två resenärer hade viljat följa med. Vi hade gott och väl kunnat köra en minibuss. Men det gick inte att styra om på så kort varsel, så vi fick lov att säga till dessa två att det var fullt. Det är väldigt sällan som Svampen har nekat någon att följa med beroende på att färdmedlet var fullt, men nu blev det alltså på det viset.
Resan upp till Rättvik gick i solsken och det är faktiskt nästan otroligt vilken vacker resa det är att åka in i Dalarna. Jag satt i framsätet och bara njöt av allt det vackra vi körde förbi.
Väl framme i Rättvik träffade vi Flockens ordförande Tomas Malmberg. Han var inte glad. Det berodde inte så mycket på att Rättvik med största sannolikhet missar kvalspelet. Det berodde istället på en konflikt som han har haft med klubbens sportchef. Tomas var villig att sponsra herrarnas A-lag med en träningsoverall. När sportchefen ringde upp Tomas och sa att om han sponsrar herrarna så måste han sponsra även damerna. Detta hade han inte råd med och de blev beskedet att han inte skulle få sponsra någon dräkt alls. Därefter spred sportchefen ut märkliga rykten om att Tomas inte gillade dambandy. Då blev han arg och bojkottade klubben denna säsong. Dock när vi kom upp så gick han på matchen, så det var alltså hans första för säsongen.
Alltid lika trevligt att träffa Tomas och det lär vi göra nästa säsong också, då båda lagen kommer att spela i Allsvenskan.
Matchen började som vanligt med att ÖSK släppte in ett tidigt mål. Sedan fick Rättvik straff och den satt och bland det sista som hände i första halvlek var att Rättvik gjorde 3-0. Rättvik var aningen bättre än ÖSK i första halvlek men ledningen var alldeles för stor i förhållande till spelet. ÖSK gjorde tidigt mål i början av andra halvlek, men det blev tyvärr bortdömt, oklart varför. När sedan Rättvik även får in 4-0 så gav i alla fall jag upp hoppet. Men som sagt, årets ÖSK ger sig aldrig, 4-1 blev sedan både 4-2 och 4-3 inom två minuter och matchen levde i allra högsta grad med nästan en kvart kvar att spela. 4-3 målet var förresten ett underbart mål av Simon Folkesson, han tog bollen en bit in på Rättviks planhalva och bara drev på rakt in i straffområdet. Det kändes som om han sa: Akta här nu för fan, jag ska fram! Och fram kom han till han var på lagom avstånd för att klippa till och så gjorde han det, i mål. Det var underbart att se. Tiden tickade på och ÖSK skapade mest bara halvchanser, hade ett par hörnor som inte direkt var nära. När klockan tickade upp mot den fjärde övertidsminuten så kom ÖSK på vänsterkanten. På något sätt så fintade man skott så att målvakten var vid den närmaste stolpen och sen slogs bollen in till Pelle Hoversjö, som kunde slå in den i öppet mål. Vilt jubel på Svampen läktaren och det kändes verkligen som en vinst efter detta stora underläge.
På hemresan satt man med ett stort leende på läpparna, 4-4 igen, vi tar en pinne då och då.
