Om Ljusdal
Är det för många lag från Hälsingland i elitserien?
Dom lag som spelar i serien har förtjänat sin plats, det är inte så mycket att säga om. Men vi har en liten sport som krympt sjukt mycket över de senaste decennierna. En fördelning över HELA Sverige är naturligtvis gynnsam för sporten och intresset. Det är bra om vi har representation i till exempel Östergötland. Därför är det bara tragiskt att Motala fallit ur. Jag skiter egentligen i att spelare tycker det är trist att komma dit och spela i regn och blåst. Det gynnar bandyn att Kungälv Motala Frillesås med flera finns. Det behövs mer bredd och inte mer Västergötland och Gävleborg.
Med det sagt så missunnar jag så klart INTE Ljusdal att vara uppe i finrummet. Jag missunnar inget lag det. Vad gäller Ljusdal så kommer det troligtvis lösa ut sig själv. Det kan vi ju prata lite om.
Det finns två enkla vägar att bedöma Ljusdal under inledningen av serien. Antigen pratar man om framåtandan och den frejdiga offensiven och så vidare. Som så många gjort efter avancemanget i våras. Nu är man jumbo och då blir det lika enkelt att vara kritisk. Men jag tycker det är helt rimligt att vara det också.
Man måste se att det i slutändan inte finns så många vägar att gå om man vill vara ett elitserielag. Det går som bekant inte att äta kakan och ha den kvar. Vad är jag ute efter? Jo, elitserien handlar om vinster, poäng, placeringar. Den handlar- trots att det är en mindre sport- om pengar, supportrar, sponsorer. Där har Ljusdal åtminstone guldsits på ett område- det finns mycket folk som vill gå på bandy på orten. Och det är genomgående så att fler går på Ljusdals matcher om dom spelar i eliteserien. Utan att ha kollat närmare på statistiken lär det vara fler som går på match när Ljusdal är bottenlag i Elitserien än när de är topplag i Allsvenskan (och då menar jag förstår under alla år och inte enbart denna säsong).
Så hur blir man ett stabilt elitserielag? Jag är förstås inget orakel eller ansvarig klubbledare, men jag kan se hur andra lag gör. Åby/Tjureda gjorde missbedömningen när de gick upp inför säsongen 19/20, att det skulle gå fint med i stort sett samma lag som var så bra i allsvenskan. Det gjorde det inte. Det gick uselt. Sen dess har vi sett Örebro och Rättvik försöka. Raka vägen ur serien… Däremot har Frillesås och Gripen lyckats. Det lär finnas flera faktorer bakom Gripens framgång. Organisation, engagemang och supportrar. Men också och säkert precis därför att det finns engagemang så finns det PENGAR. Gripen har kunnat köpa in flera mycket bra elitseriespelare.
Frillesås har haft mindre pengar (efter vad jag kan bedöma), men de har agerat smart och klokt. Dels värvade man bra, spelare som inte gjort sig ett större namn (med något undantag) samt till exempel finska spelare. Där är det en imponerande scouting som gjorts, med begränsade resurser att scouta. Och med begränsade löner att erbjuda. Det som också utmärker Frille är att de varit mycket bättre än alla andra på att spela efter förmåga. Man gnetar sig kvar. Man kämpar för klubbmärket och för varandra. Man har taktik och spelstil som gör att man plockar dom poäng som GÅR ATT PLOCKA, helt enkelt.
Mot lag som Villa, Västerås och Edsbyn gäller det att göra bra matcher men man behöver inte ta poäng. Mot Byn har Frille för övrigt gjort det ändå. Kan man sno åt sig en poäng eller två av mittenlag och vinna ett och annat bottenmöte- då räcker det när säsongen ska summeras.
Det är det här Ljusdal måste lära sig. För verkligheten är krass. Jag förstår tanken- eftersom Misha brukar upprepa den- laget ska ”se och lära och utvecklas”. Och jag ser faran i det. För om man nu inleder serien med sju raka förluster, var står man då? Man bör då ha ”utvecklat sitt spel”, eller hur? Eftersom det är det man säger sig göra. Men, de här unga spelarna, och för övrigt dom som är lite äldre med, lär inte ha bättre självförtroende efter sju raka. Sen gör man kanske sju raka förluster igen, och var står man då? Kanske har man lärt sig nåt, troligtvis är självförtroendet sämre. I den sista delen av serien, när alla lag kämpar in på målsnöret och de bästa lagen kämpar om en bra målskillnad- då kanske man åker på fler 13-1 matcher, och troligtvis fler förlustsviter.
Ni hör ju- jag ser inte hur det här ska fungera. Sen förstår även jag att pengarna inte räcker till- Ljusdal hade troligtvis inte råd att förstärka mer än man gjorde. Därmed vill jag slå fast följande: Ett lag som inte kan förstärka har inte i elitserien att göra. Och jag ställer mig förstås ändå lite frågande till Ljusdals agerande. Hade Frillesås mer pengar? Kanske. Förstärkte Frillesås smart med mycket små medel? Ja garanterat. Om du jobbar med ett elitserielag i bandy- då bör du göra så. Eller så bör du vara Nässjö och veta din plats. Då ska du inte sikta uppåt.
Med detta sagt: Jag tror det är kört för de gröngula i år. Men det finns en räddningsplanka i form av ett Frillesås som brandskattats sönder och kanske slutligen kommer möta sitt öde. Blir det ett kval är det vanligtvis fördel elitlaget. Åker man ur finns det fler säsonger. Får man behålla stommen av bra spelare, får man göra en bra allsvensk säsong och sen faktiskt förstärker om man går upp igen- då kan det bli ett elitserielag av Ljusdal med.
Och taktiken- även om inte jag tror på den (misslyckad anfallsbandy) så kan det som sagt gå vägen ändå om inte Frille lyfter sig. Då får man en ny chans att vara bottenlag nästa år. Finns det nåt självförtroende kvar då, så kanske man kan klättra någon placering.
