Toppen, botten och Bollnäs
Oj vad det har hänt mycket i eliterserien i bandy sen sist jag skrev, dan före dopparedagen.
Bollnäs har gett foten till tränarna, Edsbyn har varit starka, Vetlanda har poppat upp som ny trea, och Vänersborg har gått som tåget. Bland annat.
Om vi börjar med Byn. Ni som följer Edsbyn läser förstås Brindholms utmärkta analyser och referat före och efter match, så jag kommer (för det mesta) inte gå in lika detaljerat på matcherna. Annandagsderbyt var riktigt intressant att se. Vinsten var ju klockren, och Edsbyn levde upp till favoritskapet. Den här säsongen ska inte Bollnäs vinna, så det var skönt att se Byn spika igen bakåt. Jag ägnade en stor del av matchen åt att försöka förstå uppställningen- för det var ett nykomponerat lag på isen. Granqvist var nedflyttat på backen igen, och ute till höger låg Arkhipkin. Dessutom tyckte jag man formerat sig som ett fotbollslag på backen, med Jeppe och Svensk som mittbackspar och med Arkhipkin mer som högerback än ytterhalv. Spännande!
Med tanke på dom problem man haft med att få upp Jeppe på nivå igen, så var det väl ingen som misstyckte att han kom ner i backlinjen. Möjligen Taggen då, men han fick ändå speltid längre upp i banan. Sen frågade jag mig hur Svensk hanterar att ”dela” mittbacksrollen. Han är trots allt van att så att säga ”äga mitten”. Men jag tänker mig att han också motiveras av att testa nytt. Och bevisligen gjorde man en grymt bra match defensivt, så det fungerade- i alla fall på annandagen och i alla fall mot Bollnäs. Det kan också vara att man frångick det här spelsättet lite mer längre fram i matchen.
Hellmyrs låg också i en friare roll på mittfältet. Han säger själv att han tycker han är bättre som halv och det är nog ingen som säger emot. Men som variation fungerar det ju, och räknar man in alla faktorer så tycker jag att det vore värt att testa oftare. Hellmyrs är playmaker för Byn, och det kan han göra längre upp och mer centralt. Dessutom är rollen som sagt ”fri” så han kan ju välja att utgå mer från höger också. Tänker jag mig. Vad gäller Arkhipkin så är det lite av en ”Teemu Määttä-spelare” som kan lira var som helst, så jag skulle gärna se honom nere till höger igen!
Efter den klara segern fick vi en svårare nöt att knäcka med VSK hemma. Det var lite frustrerande att vi inte kunde få in fler mål med tanke på dom chanser vi hade. Man får dock ge cred till Kjellson i mål som hade kunnat ta en poäng åt VSK på egen hand. Det stod 4-4 fram till 89:e minuten och då hade Kjellson räddat elva bollar. Edsbyn hade mycket bollinnehav men det räcker ju inte för att vinna matcher alltid, dock kändes segern helt rättvis. Lite intressant är att vi vann det förra mötet med VSK med klara 8-5 fast VSK hade fler hörnor, fler skott och mer boll än vad dom fick ha senast. Men dom hade också en väldigt orutinerad målvakt, vilket nog spelade in. I den här matchen hade Byn både spelövertag och fler skott på mål men tar en knapp seger. En punkt som var lite frustrerande var våran oförmåga att utnyttja utvisningar. Två utvisade för VSK före pausvilan resulterade inte i något för Edsbyn. VSK hade dessutom en utvisning när de satte 3-4 och 4-4.
Tycker både VSK och Byn ser starka ut nu, och precis som Brindholm var inne på är det upplagt för ett väldigt spännande slutspel där flera lag ser riktigt bra ut. För att förtydliga pratar vi då (utöver topp-2) om Vetlanda, VSK och Sirius.
Villa är säker etta på 36 poäng, men Edsbyn har (vid vinst mot SAIK) faktiskt större marginal neråt än uppåt så vi är ännu säkrare tvåa! Om vi tittar lite närmare på lagen därefter, skiljde det bara två poäng från Vetlanda på tredje plats till Hammarby under kvartsfinalstrecket, före dagens match. I och med VBK:s vinst idag utökar man till 4 poäng. Skillnaden mellan just dom lagen syns tydligare om man tittar på VBK:s 117 gjorda mål för +29 gentemot HIF:s 87 för +3. Vetlanda slog dessutom HIF även på Zinken.
Sirius har haft en rejäl svacka. Efter oavgjort mot Gripen den 18/12 har man torskat mot Vetlanda, Hammarby och Broberg. Då ska man väl säga att det är BRA motstånd med, samt att man haft svårt för Broberg hela säsongen där man förlorat två jämna möten. Men för många tappade poäng är det. Nu är man uppe på hästen igen dock, efter en stabil seger mot Giffarna. Jag tittade på matchen och man blir imponerad av Sirius försvarsspel. Vid 2-4 kändes det inte som att Bollnäs skulle kunna komma ikapp. När det gäller målproduktionen däremot finns det en del att önska. Om IK Sirius ska vara med och slåss med storlagen uppe i toppen är det lite klent att man bara stoppat in 91 bollar så här långt. Edsbyn samt V-lagen däruppe i toppen har alla gjort en bra bit över 100 mål. Får jag välja tar jag dock en tät defensiv före målproduktion 7 dagar i veckan.
Det skrällde till rejält i Bollnäs när man meddelade att bröderna Törnberg fick sparken. I lokaltidningen Ljusnan har Leo Hägglund varit tydlig med att han tycker det här är ett desperat och kortsiktigt beslut, och det känns lite så när man ser tillbaka något år. Då fick bröderna förlängt med hela TRE ÅR, och det pratades om att satsa långsiktigt. Då lovordade man (såvitt jag minns) Pinch för vad han åstadkommit. Giffarna har trots allt spelat semifinal och kvartsfinal de sista två åren.
Jag var på väg att skriva att Bollnäs inte hade så långt upp till kvartsfinal- eller ens tredjeplatsen, men det var före kvällens match. Man ligger kvar som nia på 18 poäng, och kan såklart nå upp till sjätteplatsen där Broberg parkerar för tillfället. Men dom sex poängen upp till Sirius hämtar man inte in, och jag tror inte heller man når VSK som just nu har 23.
Jag hörde också Ljusnans bandypodd jämföra med Edsbyns fjolårssäsong- ”det kan vända snabbt” och så vidare. Men kom igen, tror vi på det? Jag gör det inte. Jag har svårt att se att Bollnäs ”gå rent” (typ, alltså) under slutfasen av serien. Det här är inte en sån säsong. Hur man än vrider och vänder på det här laget så står man där med rumpan bak. Det finns fortfarande ingen Hasse. Eller Oskar Westh. De två senaste matcherna jag sett Hammarby spela kunde jag konstatera att Westh är en riktigt duktig lirare. Det var även det ett kännbart tapp.
Samtidigt vet jag inte om det är helt bort i tok att göra en sån här förändring heller. Jag kan se att det kan behövas ruskas om lite. Det stora frågetecknet för mig blir ändå detta: Var hittar man ersättaren? Vi pratar trots allt svensk bandy. Om det är någon som ser en duktig elitserietränare som är tillgänglig- räck upp en hand! Andreas Westh säger du? Eller Hasse Åström? Jo men dom lever inte direkt på pengarna från sina gamla bandykontrakt så att säga.. Dom har jobb, hus och familjer att sköta dom med. Det dyker kanske upp någon ny, men jag skulle tro att Simon Hansson kan göra ett så gott jobb som någon med det material man har idag. Och Spinnars som assisterande- det låter som en jättebra lösning i mina öron. Och då har man gått varvet runt i det här resonemanget, för hur mycket skillnad kan Hansson/Spinnars göra gentemot Törnbergs?
I botten av serien är det dags att ge det tråkiga beskedet att Ljusdal spelar allsvenskt nästa säsong. Ljusdal förlorade ännu en ångestmatch idag när man till slut fick 5-6 hemma mot Åby. Nä, det är inte avgjort än och det är bara 5 poäng upp till Frillesås. Men det är 1 poäng mer än vad det var innan Frille slog Åby hemma med klara 6-3 här om dagen.
Ljusdal drabbas inte bara av att det egna spelet inte håller- det finns inte heller någon pålitlig räddningsplanka. När serien började trodde vi att man skulle slåss med Vänersborg, Åby och Frillesås om nedflyttningsplatsen. För några veckor sen såg Åby ut som ett lag för åttondelen till och med. Sen har dom tappat, och istället har Vänersborg seglat ifrån bottengängen. Vänersborg har nu smått fantastiska SEXTON POÄNG. Dom är ohotade av lagen på kval- och nedflyttningsplats.
Då återstår plankorna Åby och Frille. Problemet med dom lagen är att de envisas med att ta poäng. Vi jämför: Ljusdal har 18 förluster, man har förlorat allt utom en match mot Frille.
Frillesås har vunnit tre och klarat en oavgjord. Mest meriterade vinst med 6-3 mot Vänersborg och 4-4 mot Hammarby. Också rätt bra ut att komma undan med 3-4 mot Edsbyn. Jämför vi med Ljusdal så förlorade LBK de matcherna med 4-8, 1-8 och 2-13.
Åby/Tjureda är nu uppe på 10 poäng vilket Ljusdal inte kommer att ta ikapp. Åby har vunnit fyra och fått två oavgjorda. Starkaste matcherna var vinst mot Vetlanda samt oavgjort mot Bollnäs. Man har även slagit bottengänget SAIK, till skillnad mot Ljusdal som torskat med hela 4-10 och 5-10 mot samma SAIK.
Raden 59 gjorda, 159 insläppta för jämna -100 mål är också ganska deppiga siffror.
Efter den här säsongen får man klappa LBK:s spelare på axeln och säga ”bra kämpat”. Frågan är om man ska klappa tränare och klubbledning lika mycket på axeln? Målsättningen är ju att vara ett elitserielag, och det ser man inte ut att lyckas med. Då tycker jag man får vara kritisk. Tränaren Misha har låst sig vid att man ska spela gladbandy- eller anfallsinriktad bandy om man så vill. Jag har skrivit om LBK förut, och då liksom nu menar jag att man måste vara mer cynisk eller helt enkelt bara mer inriktad på ett stabilt försvarsspel. I Ljusdals organisation finns Oscar Jonsson- otroligt meriterad som spelare med flera SM-finaler och ett guld med Edsbyn, samt med tränarerfarenhet från Edsbyn. Han borde ha några bra förslag på hur LBK ska agera för att kunna bli bättre, till nästa gång man får chansen att gå upp. Blir det inte en ”rebound” redan 2026 så kan det i värsta fall vara en lång allsvensk vandring som väntar.
För att avsluta i en mer positiv ton, så har jag beröm att dela ut till olika delar av bandysverige. Först publiken i Bollnäs: 2651 personer på matchen mot Sirius, det är MVG. Snyggt även av Västra sidan att vara representerade med ett gäng starka röster. Tyckte jag hörde dom blåsvarta mer än dom orangea varefter matchen led.
För övrigt var även 3700 på annandagen samt närmare 1700 i Svenska fönster senast riktig bra siffror.
Sist och troligen minst- men absolut gulligast- BARNKLACKEN på Sjöaremossen. Man måste ju älska dom. Dom syntes bra på bild i Bandypuls senast, medelåldern lär väl ligga runt 9-10 år. Allt som oftast är det nån unge som leder klacken via en megafon. Och så namnet. De kallar sig alltså ”GREEN FARMERS”. Vi förstår var inspiration kommer ifrån och det är underbart att ett lag från södra Hälsinglands inland gjort avtryck långt nere på den svenska västkusten.
Heja Green Farmers, Red Farmers och alla andra som skapar stämning runt våra arenor.
