Fredagen den 13:e otursdag för Vänersborg
Tre slarviga misstag kostade IFK segern i en i övrigt ganska jämn match.
IFK:s lag såg ut som följer:
Målvakt: David Erkenborn
Libero: Richard Wallin
Backar: Mattias Nordin, Jesper Larsson
Högerhalv: Fredrik Korén
Vänsterhalv: Henrik Korén
Defensiv mittfältare: Jonas Berner
Mittfältare: Henric Eriksson, Nils Wikström, Teijo Laitinen (Mathias Andersson)
Anfallare: Andreas Eriksson (Johan Grahn)
Jag kan svära på att jag såg fru Fortuna peka finger åt IFK Vänersborg före matchen, innan hon gick och ställde sig i Örebros bås. För med lite tur denna oturens högtidsdag så hade IFK tagit hem den här matchen.
Avvaktande start
Matchen började avvaktande från båda håll. Inget av lagen ville släppa till någonting utan var livrädda för att släppa in mål. Örebro hade mest boll och försökte gång på gång köra igenom IFK:s mittfält, men man fångades gång på gång upp av IFK:s defensivt starka mittfält. Skillnaden i tempo och matchvana mellan lagen var smärtsamt tydlig i första halvlek och Vänersborg hade stundtals problem att hänga med ÖSK:arna. Avsaknaden av ett eget spel var tydlig, och IFK fick mest inrikta sig på att slå lyror.
Skitmål 1
Försvaret gjorde dock ett riktigt bra arbete, och Richard Wallin som libero var säkerheten själv. Trots att Örebro säkert hade bollen 70% av tiden i första halvlek så lyckades man aldrig skapa någonting. Man fick bara iväg ett enda skott på mål, ett skott som var plockpotatis för Erkenborn i målet.
Men så kom första skitmålet; Peter Willén slår en studsande djupledsboll som Richard Wallin missar, vilket friställer Tomas Knutson som enkelt gör 1-0. Surt, sa räven, för efter det målet skapade inte Örebro ett enda farligt läge. Istället var det IFK som var närmast en kvittering, när Fredrik Korén med två precisa lyrbollar friställde först Andreas Eriksson som i trängt läge prickade stolpen, och sedan Teijo Laitinen vars skott rensades undan på mållinjen.
Skitmål 2
Efter det hände inte så mycket mer i första halvlek. Örebro ägde bollen men hade inget spel. Man försökte sig gång på gång på soloåkningar som IFK:s försvar lätt fångade upp. Sen började andra halvlek och den såg ut ungefär som den första. IFK hade bollen lite mer än tidigare, men spelade fortfarande rinkbandy på en tredjedel av planens yta.
Så kom helt plötsligt en lyra som Jesper Larsson ska dämpa på låret, men bollen studsar ifrån honom och en framstormande Lars Buskqvist kom helt ren med Erkenborn. Bjudning nummer två var ett faktum.
Skitmål 3
IFK såg nu ut som ett slaget lag. Utan ett riktigt spel var det omöjligt att ta sig förbi Örebro som försvarade sig med hela laget på egen planhalva. Det är ändå Vänersborg som för matchen i det här skedet, medan Örebro mest försvarar sig och försöker kontra. Så mitt i IFK:s jakt på reducering kommer skitmål nummer tre. David Erkenborn kastar ut bollen till Henrik Korén som inte är riktigt vaken och bollen går ut till en hörna.
Och som alla vet vilar en förbannelse över "bjudningshörnorna" - det blir alltid mål på dem. Tomas Knutson knackar iväg bollen och helt plötsligt är det 3-0.
Uppryckning i slutet
Det var som att 3-0-målet väckte de blåvita, för nu tog man tag i spelet. Framför allt Laitinen, Fredrik Korén och Henric Eriksson var de som försökte mest och bäst. Det är just Henric som i en av sina många fina dribblingsräder skaffar fram en hörna. Hörnan slår han själv i mål och IFK har reducerat. Sedan fortsatte IFK jaga men hade förtvivlat svårt att skapa några farligheter mot Örebros säckförsvar. Men den sista kvarten kunde man ändå skymta lite av det spel IFK vill spela i vinter.
Fredrik Korén drev upp bollen från högerkanten, dribblade av fem man, passade i djupet till Henric Eriksson som i sin tur lägger ut på Teijo Laitinen som kommer i fart. Denne skär in i straffområdet och avlossar ett skott. På returen dyker Andreas Eriksson och försöker slå in bollen, men ÖSK:arna hade byggt en mur av backar på mållinjen så bollen bara studsade tillbaka igen.
Henric Eriksson lyckades i slutet skaffa fram ännu en hörna och den slog Jonas Berner distinkt i nät till 3-2.
Mycket negativ, en del positivt
Intrycken från den här matchen är övervägande negativa. IFK har inget eget anfallsspel och spelarna har svårt att hitta positionerna offensivt. Bollen spelades alltför ofta på en stillastående spelare vilket gjorde att IFK:s bolltempo var på tok för lågt. Men IFK hade också en del otur och hade man haft rätt flyt hade man lika väl vunnit. Och hade man inte skänkt bort tre mål så hade man definitivt vunnit, för utöver dessa bjudningar hade Örebro bara ett skott på mål.
En del positiva saker fanns det ändå. Sista kvarten var helt okej, då började man hitta det där egna spelet som man saknar för tillfället. Men till spelarnas försvar ska ju sägas att detta var andra matchen på stor is och et helt nytt lag ska spelas samman. Dessutom kommer flera av spelarna från lägre divisioner, och det tar lite tid innan man kommer in i allsvenskt tempo. Dessutom var försvarsspelet väldigt bra för att vara en till 2/3 ny backlinje.
Man kan väl också säga att det är positivt att IFK inte var sämst idag. BolticGöta var minst lika dåliga eller ännu värre. Deras spel kommer läsas sönder och samman, och på något sätt känns det som att IFK:s framgångar i vinter är beroende på Örebros och Boltics motgångar.
Bäst i IFK denna match var Richard Wallin, som förutom missen vid 1-0 var felfri och spelade med stor pondus. Även Henric Eriksson ska ha beröm för sina fina offensiva initiativ.
