Bottennapp mot Ale/Surte
IFK Vänersborg svarade för en riktigt dålig insats i sin andra träningsmatch för säsongen. Laget föll med 1-3 mot Ale/Surte.
Med den fina matchen mot IFK Kungälv ännu på näthinnan, så hade man förhoppningar om en bra match på söndagseftermiddagen nere i Ale Arena.
Så blev det inte.
IFK tog förvisso tag i taktpinnen spelmässigt, men all fart och precision i passningarna som var som var så bra mot Kungälv, verkade som bortblåst. Istället fick man se ett IFK som såg trögt och tungt ut, och som bjöd på försäsongsmisstag på löpande band.
Passningar som gick bakom lagkamraterna, missade mottagningar, misslyckade dribblingsräder, dåliga skott, tafatt försvarsspel - allt som kunde gå fel gick verkligen fel i den här matchen.
Surte tog ganska tidigt ledningen på hörna. Fredrik Rexin fick kalasträff. IFK fortsatte efter målet att vara spelförande, medan Surte inriktade sig på försvarsspel och kontringar. En ganska framgångsrik taktik mot ett för dagen tempofattigt och fantasilöst IFK.
Då och då vann man boll efter att ytterligare en ensam IFK:are kört fast i Surtes försvarsvägg och kontrade giftigt. Ex-IFK:aren Johan Grahn hade bästa chansen när han tråcklade sig förbi Martin Röing och sköt, men Gabriel Bridholm limmade snyggt skottet. Bridholm för övrigt den enda i IFK som kan kvittera ut ett godkänt betyg.
IFK skapade som sagt inte mycket i första halvlek, ett stort antal hörnor lyckades man dock skaka fram men skotten satt antingen i muren eller utanför. Den bästa chansen för IFK fick Robin Lundqvist när han frispelades av Anders Englund, men rakade bollen utanför.
I andra halvlek snirklade sig Henric Eriksson igenom Surtes försvar nästan direkt på avslag och blev neddragen i straffområdet. Av någon anledning jag inte riktigt greppade fick Surte frislag istället. I övrigt fortsatte halvleken som den första - ett Surte med oklanderligt försvarsspel, tätt och samspelt, och ett IFK utan fart, fantasi och delaktighet.
Framåt skapade dock Surte inte så mycket, även om kontringarna stundtals var giftiga och man fixade en del hörnor. På två av dessa hörnor gjorde Fredrik Rexin två nästan identiska mål och plötsligt stod det 0-3.
Dessförinnan hade IFK hunnit få en straff sedan Johan Koch dragits ner - men den sköt Viktor Weiselius rakt på bollkorgen vid sidan av målet så bollarna yrde. IFK hade dessutom ett antal bra skott som gav returer, men bolluslingen ville inte in utan Surtes målvakt och försvar slet förtjänstfullt.
IFK fick dock in ett tröstmål strax efter Surtes 0-3-mål. Mikael Olsson hittade Andreas Eriksson med en underbar diagonal genomskärare, och fri gjorde Andreas inget misstag. Det var väl matchens enda behållning för ditresta IFK-supportrar.
Surte vann till slut matchen rättvist och visade att man utan att tveka kommer slåss om uppflyttningsplatserna i vinter. Defensiven var felfri och liberon Andreas Linde måste gjort sitt livs match, då hans klubba var i vägen varje gång en IFK:are var på väg igenom. Offensivt kontrade man giftigt när man vunnit boll.
För IFK var matchen förhoppningsvis en ödmjukande upplevelse. Man kan inte åka runt på en skridsko och spela med halvtaskig inställning bara för att motståndet på pappret är sämre. Den främsta skillnaden från Kungälvsmatchen var att de spelförande spelarna - Henric Eriksson, Anders Englund och Mikael Olsson - var i princip osynliga under stora delar av matchen och glimtade bara till enstaka ögonblick.
Samtidigt ska man påpeka att det är försäsong och det här var en typisk försäsongsmatch full av enkla misstag och svagt tempo. Men vill IFK ha någon form av framgång i Champions Cup som börjar på torsdag, så får man allt ta sig i kragen illa kvickt.
IFK:s laguppställning:
Bridholm - Rask, Röing, Wallin, Larsson, Weiselius - H Eriksson, Englund - Olsson, A Eriksson, Koch
Avbytare: Erkenborn (Mv), Fagerström, Eklind, Lundqvist, Gratchev
