Decimerat IFK föll i semin
IFK Vänersborg föll mot ett effektivt SAIK i semifinal av Svenska Cupen med 5-0. Matchen var spelmässigt jämn men SAIK:s större spetskompetens avgjorde. I IFK Vänersborg saknades bl.a. skyttekungen Andreas Eriksson.
Nej, det blev ingen final för IFK Vänersborg i årets Svenska Cupen. Därtill var Sandviken alltför starka. Lägg till att IFK saknade normalt ordinarie spelare som Martin Röing, Anders Englund, Pekka Rintala och framförallt lagets bästa målskytt under försäsongen, Andreas Eriksson, så blev det inte lättare för de blåvita.
IFK ställde bland annat upp med fem juniorer i laget, och även om de skötte sig bra som vanligt så behövs ordinarie lag för att slå Sveriges just nu kanske bästa lag Sandviken.
Missad straff
Matchen började dock bra för IFK, defensiven som klickat lite stundtals under turneringen satt mycket bättre idag och IFK vann en del boll och kontrade. På en sån kontring kom Johan Koch igenom men blev upphakad och straff blev följden.
Tyvärr missade IFK och Viktor Weiselius chansen till en tidig ledning då straffen gick rakt på målvakten.
SAIK hade svårt att komma någonvart mot ett tätt IFK-försvar, men Daniel Berlin lyckades så småningom tråckla sig igenom på kanten och spela in bollen framför mål där Mikko Aarni stod parkerad och petade in bollen bakom Erkenborn i IFK:s mål.
Bra defensiv
Om defensiven fungerade bra för IFK så fungerade offensiven sämre. Det såg ut att vara en del sirap i benen idag efter en lång cup, och för få spelare följde med upp i anfallen för att det skulle bli riktigt farligt.
Några vassa distansskott hade IFK dock men SAIK:s målvakt gjorde ett gäng vassa räddningar.
SAIK hade inte överdrivet många chanser de heller, så därför kändes det lite snöpligt när de gjorde 2-0 på ett klassiskt skitmål. Efter kalabalik i IFK:s straffområde rensade Mikael Olsson bollen på mållinjen, men träffade stolpen och bollen landade framför skridskorna på Christoffer Edlund och det var ju fel spelare att ge ett sånt läge.
I andra halvlek var känslan av soppatorsk än mer påtaglig. Inte ens vanligtvis så åkvilliga spelare som Mikael Olsson och Henric Eriksson hade farten som krävdes för att ta sig igenom ett kompakt, och ganska defensivt, Sandviken.
Sylvass SAIK-offensiv
SAIK stack ifrån med några mål här och var, fina mål utan tvekan men IFK kändes efter 3-0 ganska uppgivna och de två sista målen bjöds SAIK på lite för enkelt.
5-0 till SAIK var som sagt i största laget, spelmässigt var det många gånger jämnt och båda lagen presterade bra defensiv. Men IFK:s försvagade offensiv i kombination med SAIK:s sylvassa dito gjorde att siffrorna blev större än vad de borde.
IFK kunde inte förvalta de chanser man hade - Viktors straff, Eklinds stolpskott, Robins styrning tätt över, Fagerströms distanskanon samt ett antal tilltrasslade situationer i straffområdet - men gör ändå en godkänd match.
Duktiga juniorer
Precis som hela turneringen varit. IFK spelar inte på sin högsta nivå ännu och spelade hela turneringen med 2-3 nyckelspelare borta varje match, men tog sig ändå till semifinal. Starkt.
Extra kul att se juniorerna som tar för sig så. Petter Andersson skötte sig utmärkt på backplats, placeringssäker, lugn och passningsskicklig. Robin Lundqvist hade bra fart på rören och snurrade upp motståndarna med aviga dragningar fler gånger och slet som vanligt hårt. Ilja Grachev och Arvid Walther spelade minst av juniorerna men skötte sig mer än godkänt när de var på isen.
Sen var det den där Christoffer Fagerström. Vilken turnering killen gör! Han tog initiativ, ville ha bollen och när han trampade igång hängde inte en jävel med honom.
Och killen är född 1992. Vad månde bliva...
Matchfakta >>
