Northwest Division - Halvtidsomdöme.
Efter första halvan av säsongen, så kommer här en sammanfattning, ett omdöme och ett betyg för varje lag i Northwest. Samtliga lag får ris, ros och en spekulation om framtiden.
Tabell:
Denver 27-15
Portland 25-16
Utah 24-17
Minnesota 13-26
Oklahoma City 8-38
Denver:
Laget från Colorado-trakten ser allt bättre ut match efter match, och trots att man drabbats av ett avbräck, då Carmelo Anthonys högertass och tillika skotthand skadades, så har man upprätthållit en hög nivå i spelet, och spelet har ofta varit av riktigt hög klass. Chauncey Billups inträde har varit guld värt för Denver, och när laget sen är skadefritt så kommer Denver återigen att vara ett lag att räkna med i slutspelet.
Tummen upp för: Spelet & Carmelo Anthony. Tidigare var det svängdörr i Denvers försvar, men man har blivit så mycket bättre på det. Med bättre koncentration och mer disciplin, så spelar Denver ett tight försvarsspel, och det krävs ganska mycket för att slå hål på det. Det gamla mantrat ”Full fart framåt, håll tätt bakåt” är kanske svårt att överföra till basket, men det ligger ganska nära bilden av hur Denver spelar just nu.
Sen måste vi nämna Carmelo Anthony, det går inte att komma ifrån det. Vissa kvällar har det förvisso varit en ganska blygsam produktion från ”Melo”, men det vägs upp med de betydligt mer frekventa kvällar då han verkligen är i toppslag. 33 poäng i en quarter är svårt att bräcka, och alla Denverfans (inklusive moi) hoppas att han kommer tillbaka i samma goda form han har varit i under en längre tid.
Tummen ned för: Bänken. Det som symboliserar ett topplag i dagens NBA, är inte bara att superstjärnorna glänser och gör en hel hög med poäng, utan att rollspelarna verkligen går in och tar för sig i matcherna. Se på Lakers bänk (Okej, det är väl den bästa bänken i ligan, men ändå), som spelar riktigt bra basket när Kobe och de andra grabbarna behöver vila lite. Denvers bänk kan förvisso ha en hög högstanivå, men lägstanivån kan vara ganska låg. J.R. Smith & Linas Kleiza är de främsta som Denver har på bänken, och ibland har de kvällar där allt stämmer, men det förekommer också en hel del kvällar då i princip inget går rätt. Om Denver ska gå längre än förstarundan i slutspelet i vår, så krävs det att rotationsspelarna verkligen presterar och bidrar till produktion i största möjliga mån.
Framtiden? Denver kommer gå till slutspel, punkt slut. Väl där beror det på lottningen, om vi ska vidare eller inte. Lottas Denver mot Spurs, så är det kört, eftersom vi har sådan taskig statistik mot dem och Spurs-rävarna är luriga i slutspel, de tänder till ordentligt där. Jag hoppas dock att vi får en överkomlig lottning och att vi där tar oss vidare till andra rundan, efter det är det osäkert.
Betyg: Det känns fel att dela ut en 5a, det betyget kan vi nog endast ge till Cavs, Magic & Lakers, men Denver har definitivt gjort sig förtjänta av ett högt betyg, så det stannar på 4,5.
Portland:
Nordvästra USAs bidrag till ligan är nog ett av ligans mest spännade lag. Det är en ganska ung trupp som Portland ställer på benen, och mycket kretsar kring Brandon Roy, som hittills inte har gjort Portland-fansen besvikna. Tvärtom, han har spelat riktigt bra i många matcher och det är All Star-kapacitet på Roy.
Utöver honom finns det en rad intressanta namn, med Lamarcus Aldridge, spanjoren Rudy Fernandez (som nyligen röstades fram som den fjärde deltagaren i Slam Dunk Contest), och Travis Outlaw. Den som skapat mest hysteri innan säsongen, var förra årets draftetta Greg Oden. Den välväxte centern, med händer stora som familjepizzor, spelade dock inte en match förra året eftersom han skadade sig i princip direkt, och klassas därför som rookie i år. Odens spel har bjudit på höga berg och djupa dalar denna säsong. Han är stark i försvarssspelet och plockar en hel del returer, men offensiven lämnar fortfarande en del att önska.
Tummen upp för: Brandon Roy. När det unga Portland svajar lite i spelet, så är det tur att man har Roy som go-to-guy. En pålitlig, jämn och riktigt bra spelare, som Portland borde hålla hårt i framöver. Hans skytte har i princip varit oklanderligt och han har tillräckligt starka nerver för att kunna avgöra matcher som står och väger (jag minns i synnerhet matchen mot Houston, när han sänkte en lång trea i slutsekunderna till Portlands favör).
Tummen ned för: Spelet. Blazers är förvisso ganska starka på hemmaplan, men spelet på bortaplan är inte direkt iögonfallande. Det är lite småkrystat, ojämnt och för att man ska kunna skaffa sig en schyst lottning i slutspelet, och att man faktiskt kan ta sig vidare från första omgången, så krävs det att fler stiger fram och spelar bra.
Framtiden? Jag tror att Portland tar en slutspelsplats i den jämna Western Conference, antingen plats 7 eller 8. Det kommer dock bli svårt i ett slutspel, då man kommer möta något av de två lagen i topp och Blazers kommer i så fall få respass i första omgången.
Betyg: Det är ett intressant och jämnt lag, utan någon direkt superstjärna, och stundtals har man spelat riktigt bra. Betyg kommer därmed sluta på 3,5.
Utah:
Jazz har inte haft det lätt under säsongen, med skador på de tre nyckelspelarna Mehmet Okur, Carlos Boozer och Deron Williams. Med de tre borta i tid och otid (Boozer är mest frånvarande numera), så har spelet inte riktigt stämt till 100 % , och man är inte längre ett mardrömslag att möta. Man har dock repat mod, efter några mindre bra insatser, och anförda av Deron Williams och den fanatiska hemmapubliken, så är Utah inte lätt att tas med hemma i Salt Lake City. Det är dock spelet på bortaplan som gör att varningsklockarna ringer. När man lämnar Utah, så är man mindre skräckinjagande och bortaspelet måste förbättras för Jazz del.
Tummen upp för: Deron Williams & Paul Millsap. När D-Will var skadad i inledningen av säsongen, spelade Utah ändå bra, men i längden hade det inte varit hållbart. Efter halva säsongen spelad, så kan man dock se att Williams är Utahs stora nyckelspelare, och han styr spelet med järnhand, vilket också är det rätta valet av playmaker. Williams skytte är bra, han har ett bra passningsspel och han är extremt kvick med boll, egenskaper som kännetecknar den typ av spelare varenda lag behöver.
Många trodde nog också att med Boozer skadad, så skulle Utah inte vara lika bra längre. Hans ersättare har dock gjort det riktigt bra, och Paul Millsap är en man att räkna med. Han har spelat bra i defensiven och bidragit starkt i offensiven. Han håller visserligen inte samma kvalitet som Boozer, men det är en fullgod ersättare, 15 poäng i snitt och 9,3 returer i snitt är bra siffror för en spelare av Millsaps kaliber.
Tummen ner för: Ersättarna. Utah har, som vi tagit upp tidigare, haft jobbigt med spelare på skadelistan, och tyvärr har de inte tillräckligt bra spelare för att ersätta dem. Millsap har visserligen gjort en godkänd insats i Boozers frånvaro, men ersättare till Okur och Williams är svåra att finna. Det finns knappt någon som kan svara upp till hälften av Williams insatser, och Okur behöver ha någon bra PG som speluppbyggare, om han ska vara effektiv.
Framtiden? Det kommer bli tight när slutspelsplatserna ska fördelas, sista platsen kommer stå mellan Utah & Dallas, vem som tar den är svårt att sia om. Om Utah nu tar den platsen, så kommer de med all säkerhet ställas mot L.A. Lakers, och den omgången kommer bli ett Lakerssvep i fyra raka.
Betyg: Man är fortfarande starka hemma, 16-4 i kolumnen, men bortaspelet lämnar en del att önska. Positivt är dock att Williams är i gammalt gott slag, och Millsap har gjort det riktigt bra i Boozers frånvaro. Betyget blir 3 av 5, mest för att bortaspelet inte är så värst.
Minnesota:
Jag trodde att Wolves kunde överraska till denna säsong. Man fick förstärkning front-court och back-court, när man bytte draftval med Memphis. O.J. Mayo mot Kevin Love & 3poängskytten Mike Miller, ett byte som jag trodde att båda skulle tjäna på.
Med facit i hand, så hamnade Minnesota med skägget i brevlådan. Medan Mayo har varit riktigt bra i Memphis, om än lite väl egoistisk i matcherna, så har Miller inte varit värd en tredjedel av sin lön på 9 miljoner dollar, och Love har inte övertygat alls. Överlag är inte truppen speciellt hållbar, det är rätt skralt med bra spelare i Minnesota. De två som står ut mest är den massiva centern ”Big” Al Jefferson och bolltrollaren Randy Foye, som har spelat riktigt bra i Minnesota. Man har tagit 13 vinster totalt, 6 på hemmaplan och 7 på bortaplan, men jag trodde nog att det skulle vara liite mer jämnt fördelat med vinster och förluster.
Tummen upp för: Firma Foye-Jefferson. I ett Minnesota som inte direkt svarat upp till förväntningarna, så är det tur att det finns några som kan lira boll. Randy Foye har spelat bra och gör många poäng i matcherna (15,7 poäng/match) och Foye spelar så pass bra som Minnesotafans hoppats på. Al Jefferson där fram är en av de bästa centrarna i ligan. Stor och stark, sätter många poäng och snittar 22,1 poäng/match och 10,6 returer/match. Det är riktigt bra siffror, och för Minnesotas del är det skönt att man har Jefferson knuten till ett kontrakt som sträcker sig till 2013. Minnesota förlorade visserligen i slagkraft i den stora Garnett-traden, men i och med att man fick Al Jefferson i bytet, så kom det ialla fall något gott ur den affären.
Tummen ner för: Mike Miller. I Memphis var han en bra skytt och hade ett gott samarbete med Rudy Gay. Många hoppades nog att Miller skulle kunna vara ett hot i Minnesotas spel. Det kan vi dock konstatera, att så har det definitivt inte varit, om vi ska uttrycka det rätt så nyanserat. Miller snittar 5,6 returer och 9,3 poäng/match, dessa siffror är väl godkända för en rollspelare och någon som spelar ganska lite. Mike Millers snitt ligger dock på nästan 31 minuter/match, och sitter man på 9 miljoner dollar i lön, så tycker inte jag att det är siffror som motsvarar den lönen.
Framtid? Slutspel finns inte för Minnesota, inte än på flera år. Det krävs att Kevin McHale gör åtminstone någon bra trade, eller ett lyckat draftval nästa sommar, för att någonting positivt ska hända i Minnesota. Just nu är Jefferson och Foye för ensamma, och det krävs att Miller & Love bättrar sig ordentligt om man vill sluta med en hyfsad kolumn.
Betyg: En knapp tvåa för Wolves. Man är visserligen inget bra lag från början, men med tanke på upprustningen (och den dåliga traden Mayo mot Love & Miller), så ger jag underkänt för T-Wolves.
Oklahoma City Thunder.
I början av säsongen, så trodde jag att Thunder skulle avsluta säsongen med ett resultat som var sämre än Miamis förra året. Jag är nog på väg att ändra mig på den fronten, Thunder har mot alla odds spelat bättre och bättre den senaste tiden. Kevin Durant var länge ganska ensam dragkraft i OKC, och även om han är en extremt talangfull spelare, så behöver han avlastning. Den senaste tiden har man slagit lag som Detroit och Utah, två lag som på pappret är bättre än Oklahoma City. Skälen till denna vändning kan till stor del tillskrivas en ung trio. Jeff Green, Kevin Durant och Russell Westbrook blir bättre och bättre ju mer tiden går, och det unga Thunder förlitar sig starkt på denna trio. Man har också förstärkt med styrka, tyngd och längd när man signade Nenad Krstic, och hans närvaro har nog varit guld värt för Oklahoma City. Den stora överraskningen är nog ändå Russell Westbrook. Pointguarden har visat framfötterna och förutom ett bra passningsspel, så visar han prov på ordentlig spänst när han far genom luften för att dunka, något som han gör konstant.
Tummen upp för: Kevin Durant. Förra säsongen tog han hem rookie of the Year, dock i rätt svag konkurrens, och Durants utveckling fortsätter att gå spikrakt uppåt. Hans skytte förbättras allt eftersom, och trots sin unga ålder så är han definitivt lagets nyckelspelare. 23,7 poäng/match är rätt bra siffror, och förhoppningsvis kommer han få en bra lekkamrat när Free Agents-poolen ökar till sommaren.
Tummen ned för: Laget. Green, Westbrook och Durant i all ära, men det går inte att komma ifrån att nästan resterande delen av laget är rent skräp.Man har inte kvalitet nog att ens vara nära ett slutspel, och min gissning är att man kommer försöka skaffa sig bra utgångsläge inför draften, för att kunna hitta någon spelare som har kapacitet nog att, tillsammans med den ovannämnda trion, kunna vända på Thunder-skutan.
Framtid? Ja, som sagt. Slutspel? It ain’t gonna happen. Frågan är om man ens kommer undvika sista platsen i Western Conference. Det mesta tyder väl på att Thunder kommer ta jumboplatsen i år, och rådet är väl att scouta väl så att man hittar bra spelare där för att förstärka laget.
Betyg? Egentligen borde jag ge dem en etta, men med tanke på lagets extremt dåliga förutsättningar och kvalitet på spelarna, så ger jag dem en tvåa, då man förbättrat sig allt eftersom, och vinster mot lag som Detroit och Utah är ganska skapliga skalper.
