Sugen på nytt kontrakt? Tänk efter två gånger då.
Tycker du att Sveriges Rikes lag verkar jobbig och komplicerad att läsa och förstå? Då ska vi inte ens tala om reglerna runt NBA:s lönetak. För att förstå hur detta fungerar ner i minsta detalj behövs runt 900 högskolepoäng och en professorexamen. För att vi vanliga döda ska förstå på ett ungefär så har Christian Nilsson benat upp de viktigaste argumenten i ligans lönetak.
Vad är ett lönetak och varför finns det ett?
Till skillnad från många andra sporter likt Europeisk fotboll så har NBA ett så kallat lönetak (salary cap). Denna innebär att varje lag i ligan får ha spelare vars kontrakt sammanlagt når en viss maxsumma. Anledningen till att lönetaket finns är att ägarna av klubbarna inte ska kunna sätta sina egna intressen och pengar i första rummet. Vi har ett tydligt exempel inom fotbollen där Chelsea och Manchester City försöker köpa ihop sitt lag genom rika oljegubbar och schejker. I NBA måste man ha ett visst antal spelare kontrakterade och dessa får helt enkelt dela på den summan som lönetaket tillåter.
Säsongen 2008-09 så har lagen 58.68 miljoner dollar att spendera bland sina spelare, och delar man dessa pengar på de tolv platser som finns i laget så har varje spelare i snitt 4.89 miljoner dollar per säsong i lön. Nu är det lyckligtvis inte Sovjet och kommunismens dagar är sedan länge förbi så pengarna delas självklart upp beroende på hur bra spelaren i fråga är. Ju bättre spelare (och agent), desto mer i lön har du.
Hur fungerar då lönetaket?
Det är nu som det komplicerade börjar, men skam den som ger sig. Vi börjar enkelt och metodiskt.
Det finns två olika lönetak, ett ”hårt” och ett ”mjukt”. Det mjuka lönetaket innebär att man kan gå över de tillåtna 56.68 miljonerna med hjälp av vissa undantag. Det mjuka lönetaket innebär också att man har mer spelrum att kontraktera om befintliga spelare i laget.
Låt säga att en spelare har en miljon i lön och sedan gör en kanonsäsong. När det då är dags att förhandla om kontraktet så vore det idiotisk om lönetaket skulle sätta stopp detta om nu spelaren vill vara kvar i klubben.
I amerikanska fotbollsligan, NFL, tillämpar man däremot ett hårt lönetak. Inga löner får överskrida den satta budgeten. Lönetaket baseras på hur väl ligan fungerar ekonomisk och hur mycket pengar den genererar. När lönetaket infördes i NBA 1984 låg taket på 3.6 miljoner dollar.
Vilka undantag finns i det mjuka lönetaket?
Som vi beskrev här ovan så kan man gå över det satta taket på 58.68 miljoner dollar, men då måste man ta till lite knep och nedan så följer de olika varianterna som finns. Dock ska man komma ihåg att lagen kan bara använda sig av ett av dessa undantag, förutom rookie exception.
Mid-Level Exception
Ett lag har tillåtelse att kontraktera en spelare utöver det satta taket och använda sig av Mid-Level Exception. Summan vi pratar om här är en medellön i NBA och för dig som har bra närminne vet att detta är runt fem miljoner dollar. Denna summa kan användas på en spelare eller så kan den delas upp på flera.
Bi-annual Exception
Ett lag får kontraktera en så kallad ”free agent”, alltså en kontraktslös spelare och erbjuda honom upp till 1.67 miljoner dollar utöver lönetaket med hjälp av det här undantaget. Undantaget får dock bara utnyttjas vartannat år och likt mid-level exception kan man välja att dela upp den här lönen på en eller flera spelare.
Larry Bird Exception
Alla som har bara den minsta koll på basket bör känna till legenden Larry Bird. Han är till och med så känd att han fått ett eget undantag uppkallat efter sig. Anledningen till namnet kommer från att det var Boston Celtics som var det första laget som fick gå över gällande lönetak när man skulle kontraktera om sin egen spelare, Larry Bird.
Enkelt förklarat så får man kontraktera om sina egna spelare upp till och med maxlön i ligan. Maxlönen beror lite på hur många år du spelat i ligan och hur länge du skriver kontraktet på. Som exempel så ligger maxlönen för en spelare som spelat sju år i ligan på elva miljoner dollar för första året. Fast egentligen ligger den riktiga lönen på 16.5 miljoner dollar då denna baseras på hur mycket ligans intäkter ligger på. Man använder sig av BRI (Basketball Related Income) för att mäta detta och i den ingår bland annat programbladsförsäljning, tv-rättigheter, biljettförsäljning och så vidare.
För att en spelare ska kunna använda sig av Larry Bird-undantaget så måste vissa kriterier uppfyllas. Spelaren måste ha spelat minst tre säsonger i ligan utan att ha fått sparken eller bytt lag som free agent, eller Bosmanfall som vi i Sverige kanske kallar det. Den här regeln innebär också att man på så vis alltid kan ha kvar sin superstjärna i laget ovansett vad de andra har i lön.
Early Bird Exception
Det finns en enklare variant på föregående undantag och detta gäller spelare som spelat i ligan i två år utan att ha fått sparken. Då har laget rätt att kontraktera denna spelare och erbjuda honom upp till 175 % av föregående års lön, utan att lönetaket kan sätta stopp. Ett sådant kontrakt måste sträcka sig över minst två år, eller max fem år.
Non Bird Exception
Utnyttjar man denna så har man rätt att skriva nytt kontrakt med sin spelare och erbjuda honom 120 % av föregående säsongs lön. Kontrakten kan löpa som längst under sex år.
Rookie Exception
Ett lag har rätt att kontraktera alla sina valda rookies, även om man överskrider lönetaket. Lönerna för rookies är fasta och beror på hur högt upp i draften man blir vald. Ju högre upp i draften man blir vald, desto mer får du i lön. Förstavalet får till exempel drygt 4 miljoner dollar per säsong, medan tvåan får 3.6 miljoner dollar, och därefter går det neråt. Lönen ökar också successivt för varje säsong man spelar med ungefär åtta procent. Kontraktet är alltid på två år, med en option att förlänga det till tre eller fyra år efter de två första.
Andra undantag som också kan användas är bland annat:
Minimum Salary Exception
Laget kan skriva kontrakt med free agents och erbjuda honom ett kontrakt som garanterar en minimumlön. Lite beroende på hur många år han spelat innan i ligan så varierar lönen. Som exempel så kan en spelare med ett års erfarenhet få 711 000 dollar minst i lön och en spelare som har tio års erfarenhet få 1.2 miljoner dollar. Ett lag kan erbjuda detta kontrakt till hur många spelare som helst, utan att det påverkar lönetaket.
Disabled Player Exception
Som namnet kanske skvallrar om så handlar det här undantaget om en spelare som antingen blir skadad för resten av säsongen eller på annat sätt inte kan spela. Skulle en spelare som har exempelvis tio miljoner dollar i lön skada sig så svårt att han inte kan spela mer den säsongen så har laget rätt att skriva kontrakt med en annan spelare och erbjuda honom 50 % av den skadades lön, alltså i det här fallet fem miljoner dollar. För att den skadade spelaren ska anses skadad så måste han undersökas av NBA:s egna läkare.
Nu har vi kommit halvvägs. Nu återstår bara småsmulor, men med tanke på att du redan läst ändå hit så fortsätter vi ett tag till. Då kommer vi in på så kallade ”free agents” eller Bosmanfall som de också kallas här i Europa.
Free Agents
Det finns två typer av free agents, antingen ”unrestricted free agent” eller ”restricted free agent”. Skillnaden mellan dessa är inte enorm men ack så viktig och vi börjar med ”unrestricted”.
”Unrestricted free agent” innebär att spelaren står helt utan kontrakt och skyldigheter gentemot den klubb han spelat i. Han får skriva nytt kontrakt med vilket lag han vill och försöka förhandla till sig så hög lön som möjligt. Han har givetvis också möjlighet att skriva kontrakt med samma klubb som han redan spelat i.
”Restricted free agent” innebär att kontraktet förvisso gått ut, och att andra lag får erbjuda spelaren kontrakt, men laget som han spelat i får alltid det kontraktförslaget presenterat för sig och har sju dagar på sig att antingen matcha det förslaget och behålla spelaren eller helt enkelt släppa iväg honom. En sådan matchning eller ”offer sheet” som det heter, måste innebära minst ett tvåårskontrakt. Spelaren i fråga måste också ha spelat minst tre år i ligan för att kunna bli en så kallad restricted free agent.
Där har vi i korta drag hur kontrakten och lönetaket ser ut för NBA, men den observante vet ju att somliga lag har en ohygglig massa mer dollar på sin lönelista an vad lönetaket tillåter, exempelvis New York Knicks som Svenskafans Henrik Landström skrev om.
Vad händer om man inte kan hålla sig till lönetaket och skenar iväg som Knicks?
Luxury Tax
Som namnet anspelar på så handlar det om lyxskatt. Skulle ett lag överskrida lönetaket så måste man betala lyxskatt och det är ägaren av laget som får ta den här smällen och slanta upp från egen ficka.
Skatten som sådan är inte särskilt svår att räkna ut då alla pengar som överskrider lönetaket ska betalas in till ligan. New York som i år ligger på dryga 97 miljoner dollar får alltså betala ungefär 30 miljoner extra utöver lönerna till ligan och det är ägarna som står för kalaset, i det här fallet ett företag som heter Cablevision.
Där har vi i korta drag hur allt fungerar, men som en liten skön avslutning när vi ändå är inne på New York Knicks och deras tokiga löner kan jag förklara vad som händer runt Stephon Marbury som lyfter 21.9 miljoner dollar den här säsongen för att sitta och vara sur och barnslig. Lyckligtvis för Knicks är detta hans sista år på kontraktet, men det spekuleras vilt om hur man ska kunna få bort honom från laget.
Det ena sättet är genom att trada (byta bort honom), men då måste man hitta spelare vars kontrakt matchar Marburys (och lag som vill ha honom). Detta är givetvis inte det lättaste. Kontrakten får bara skiljas åt med max 15 procent.
Det andra alternativet som diskuteras är en så kallad ”buy out”, alltså att man köper loss honom från hans kontrakt. Detta är dock inte så billigt, men det finns lösningar på det som jag nu ska förklara.
Om man väljer att köpa ut en spelare från hans kontrakt så räknas den lönen som han skulle fått på sina återstående år in.
Låt säga att en spelare har tre år kvar på kontraktet och ska enligt detta få 10, 11 och slutligen 12 miljoner dollar. Sammanlagt alltså 30 miljoner. Men spelaren och klubben kommer överrens om en ”buy out” som innebär att han lämnar laget med en gång och istället får exempelvis 15 miljoner dollar. Detta förhandlar givetvis klubben och spelaren fram och rimligtvis vill klubben betala så lite som möjligt medan spelaren vill ha så mycket som möjligt.
Av dessa 15 miljoner som man då kommit överrens om i ”buy out” så kommer klubben att fortsätta betala dryga 30 procent under lönetaket de resterande åren som spelaren egentligen skulle varit kontrakterad, alltså cirka fem miljoner dollar i tre år. I Marburyfallet som Knicks har på halsen så diskuterar man alltså en ”buy out” på runt 20 miljoner för hans sista år, men dock så blir laget tvunget att betala dels hans ”buy out” plus 30 procent av utköpet resten av säsongen.
Värt att tänka på innan man skriver kontrakt med en spelare som är mer eller mindre dum i huvudet…
Har ni frågor på angående kontrakt eller trades så tveka inte att diskutera dem bland kommentarerna.
