Semifinal: Denver Nuggets-Dallas Mavericks
Båda lagen tog sig enkelt vidare från första slutspelsomgången, och nu ställs Denver mot Texaslaget Dallas Mavericks, och jag tittar här lite närmare på Mavericks.
Till årets säsong fick man ett nytt ansikte som Headcoach. Avery Johnson fick kicken efter förlusten mot New Orleans i slutspelet 2008, och in kom Rick Carlisle, som hade en rutinerad trupp att jobba med. Några större bytesaffärer skedde inte, det mest iögonfallande man gjorde under försäsongen var att signa sjukt atletiske SF/SG Gerald Green, som under sina 4 år i ligan representerat 4 lag. starkt jobbat Green..
Säsongen som gått har varit lite upp och lite ner, det har inte riktigt stämt alla gånger i Dallasmaskineriet, och när jag såg en av de sista matcherna under seriespelet när Dallas mötte New Orleans, så hade man uppenbara problem med att hantera David West och Chris Paul, och det snabba anfallsspelet de föredrar. Det känns som att Dallas trivs som bäst när man får möta lag som spelar som…Dallas.
Det var med andra ord tur för Dallas skull att man ställdes mot tredjerankade San Antonio i slutspelet, ett lag som spelar ganska likt Dallas, ett San Antonio utan den skadade Manu Ginobili, och man besegrade ganska komfortabelt ett San Antonio som inte lyckades ersätta Ginobili på ett vettigt sätt. Även om det svängde ganska ordentligt i matchserien mellan de två rutinerade Texaslagen, så var det en klar och fullt rättvis seger för Mavericks, och tittar man närmare på årets upplaga, så kan man se att truppen innehåller en hel del intressanta karaktärer.
På Pointguardpositionen hittar vi Jason Kidd. Även om Kidd inte bidrar lika mycket med poäng som tidigare, så kommer han gå till historien som en av de bästa spelarna som utövat sporten. Kidds styrka är hans spelsinne, det finns få som har ett bättre speltänk än vad han har, och han ser ofta passningsalternativ som få andra ser. Det är en riktig ledare, och han bidrar med en hel hög av rutin till Mavericks. Kidd börjar dock så smått se ett slut på basketkarriären, han är 36 år fyllda och Dallas bör nog försöka plocka en pointguard i draften till sommaren, för vem kan vara en bättre mentor än Jason Kidd?
Som backup finns J.J. Barea. Den 24årige pointguarden från Puerto Rico får ganska generöst med speltid av coach Carlisle och avslutade säsongen med lagets sjätte bästa poängsnitt. Det är dock ingen kille att bygga laget kring, ingen som om några år kan bära ett lag till titeln.
På Shootingguard positionen startar Antoine Wright. Wright är en ganska typisk rollspelare som gör sitt jobb och tillhör det mer anonyma gardet i Dallas. Han som lurar därbakom är dock allt annat än lugn.
Jason Terry hittade tillsammans med Coach Carlisle en bra roll för hans spel, och Terry blev också rättmätigt utvald till Sixth Man of the Year för den här fina säsongen. Terry snittade nästan 34 minuters spel i år, och hamnade på en andraplats i poäng per match (19,6 poäng/match), och den otroligt snabbe twoguarden är livsfarlig varje gång han kliver in på planen. Här kommer Nuggets behöva sätta in rätt folk för att förhindra Terrys framfart.
Small Forwardplatsen är vigd åt Josh Howard. Howard har haft skadebekymmer i år och missat 30 matcher, och det råder inga tvivel om att han är viktig för Dallas spel. 18 poäng/match stannade han på efter den här säsongen, och det är väl siffror som han bör komma upp i om Dallas säsong ska bli lång. Bra skytt och bollskicklig och ”J-Ho” är en ganska allround spelare.
Bakom Howard återfinns James Singleton, som under sin proffskarriär haft klubbadresser i såväl USA som i Italien och Spanien. Anonym spelare, som hittills i slutspelet snittar 4,5 minut och 1,3 poäng/match och verkar inte stå jättehögt i kurs hos Coach Carlisle. Kan dock spela både som SF och PF.
Sen kommer vi till hjärtat i Dallas, den klart lysande stjärnan i Mavericks. På Power Forwardpositionen hittar vi Europas bästa basketspelare, den långe tysken Dirk Nowitzki. Dirk mäter in på 213 cm, och skjuter oerhört bra. Ja, det är nog ligans bästa skytt, sett till längden, och Denver kommer få sätta hård fokus på Nowitzki, då hans stil är svår att försvara sig mot.
Nowitzki gillar att ta några steg ut från korgen för att sen sätta en fade-awayjumper, och allt som oftast resulterar det i poäng. Dallas bästa poängsnitt, snittade 25,9 poäng/match i år, lägg därtill 8,40 returer/match, och man förstår då att Nowitzkis betydelse för Dallas spel och framgång är svår att sätta ord på. En av de absolut bästa spelarna i ligan, oavsett position.
Bakom Nowitzki återfinns Brandon Bass, ett kraftpaket som är ganska effektiv på de minuter han spelar. På 19 spelade minuter per match stannade Bass på 8,5 poäng/match, och det är inte lätt att stoppa honom under korgen, då han mäter in på 2,03 m och 109 pannor. Kan lika gärna spela center i Dallas med framgång.
På centerpositionen hittar vi Erick Dampier, och här ser jag en akilleshäl för Dallas. I en intervju som Café gjorde med Chicagos Joakim Noah sa en källa att man kan inte ses som lyckad i NBA förrän man tjänar 10 miljoner dollar per år. Isåfall måste Dallas ha överbetalat Dampier, eller så var Dampier en riktig bra förhandlare. Det är inget offensivt vapen som Dallas har som startande center, 5,7 poäng/match skrämmer inte många, utan Dampier är en bra returtagare och försvarsklippa. 7,1 returer/match kom han upp i denna säsong, och den jättelika Dampier (2,11 m och 120 kg) behöver bli bättre på poängfronten, om man ska anses vara de 10 miljoner dollar som Dampier har i lön.
Hur kommer då matchserien att gå? Ja, det här är svårtippat. Även om Dallas hamnade på en sjätteplats i Western Conference, så är det ett riktigt bra lag, med massvis av rutin och spetskompetens. De man förslagsvis bör fokusera på som Denverspelare, är Jason Terry och Dirk Nowitzki, då de kan anses vara Dallas stora offensiva vapen. Lyckas man neutralisera dem, så är mycket vunnet för Denvers del. Denver har ett psykologiskt övertag på Dallas, då man vann samtliga fyra möten i grundserien, en faktor som säkerligen flippar runt i Dallasspelarnas huvuden.
Det var dock jämna möten mellan lagen, den största segermarginalen var 10 poäng, och det kommer bli en oerhört intressant matchup med många frågor som behöver besvaras:
Hur kommer Denver hantera Dirk Nowitzki?
Vem av Nenê och Dampier vinner returmatcherna?
Kan J.R. Smith vara lika bra som Jason Terry?
Vilken pointguard kommer styra sitt lag bäst, Billups eller Kidd?
Vad kommer Dallas göra för att sätta stopp för Carmelo Anthonys framfart?
Oavsett vad svaren blir, så kommer den här matchserien att bli ohyggligt spännande att följa. Semifinalen drar igång på söndag kl. 2130 svensk tid i Denver. Ett grundtips vill jag inte ge mig på, istället vill jag bara luta mig tillbaka och njuta av den här semifinalen.
