Möt vår svenske NBA-stjärna
I en stor intervju med Jonas Jerebko berättar han om livet som NBA-stjärna. Finns det några initieringsriter i Pistons? Och hur är det egentligen att stå öga mot öga med Dwight Howard?
Jag får tag på Jonas Jerebko då han befinner sig i ”The Big Easy”, New Orleans, just efter att han genomfört shootarounds med laget och innan han ska lägga sig och sova en stund. Igår förlorade Pistons i Houston, men Jerebko spelade 40 minuter och gjorde en riktigt bra match.
Jonas har haft en fantastisk säsong hittills. Coacherna och medspelarna har öst beröm över Kinnasonen. Igår rankade NBA.com honom som den sjätte bästa rookien från årets draft – ett erkännande om något. Men Jonas verkar ta hypen med ro. Och han är glad över att han har bevisat att han kan spela på den här nivån.
På några år har du gått från Plannja till Detroit Pistons. Det är en sjuhelsikes resa som du har gjort. Visst har du lagt på dig en hel del muskler sedan Plannjatiden?
– Det kommer väl automatiskt när man blir äldre. Men jag har jobbat hårt i gymmet, och visst är jag lite större än då jag var i Plannja. Då vägde jag väl runt 80 kg, idag är jag 100 plus. Så det är några kilo som man har lagt till.
Du har i intervjuer visat upp ett nästan osvenskt självförtroende, vilket säkerligen har tilltalat Pistons organisation. Vilka andra drag gjorde att de valde att drafta dig?
– Jag vet inte, det får du fråga dem om. Men jag vet ju att George, vår huvudscout, hade följt mig ett bra tag. Jag tror inte att de hade räknat med att jag skulle finnas kvar vid 39, men när jag var det så tog de mig.
Jerebkos vardag - omgiven av stjärnor.
Hur var det att första gången möta legender som Joe Dumars och spelare som Tayshaun Prince, Ben Wallace och Richard Hamilton som alla vunnit NBA med Pistons? Lite starstruck måste du väl ha blivit?
– Alltså i början var det lite så. Men sen när man började träna - de tränar som alla andra, de är vanligt folk - då blir det vardag. Jag var precis och käkade med ”Rip” (Richard Hamilton, reds anm).
Du har säkert fantiserat massor om att spela i NBA. Nu får du chansen att möta spelare som du bara sett på TV förut. Vilka är de häftigaste intrycken hittills?
- Vad ska man säga, det är som jag sa, det börjar bli vardag. I början tänkte man på vilka man spelade mot varje match, men tillslut kom man in i det. Nu tänker jag inte på vem jag spelar mot, jag går bara ut och kör.
Nu har du fått starta de flesta matcherna och vi är alla nyfikna: hur är det att stå öga mot öga med Dwight Howard?
– Han är ett fysmonster! Han är ju sjukt stor!
Är det något med NBA som har förvånat dig? Jag inbillar mig att det är mycket som man missar som svensk, eftersom man inte kan se matcher på TV.
– Det var kul att spela mot Lakers i LA där det var fullsatt. Det fanns nog inte en plats över i hela arenan. Det är alltid roligt med dem som sitter courtside och publiken som är emot en och snackar då man spelar. Jag har hittills inte råkat ut för något trashtalk från någon spelare, jag har bara spelat och blivit respekterad.
Såg du att du klättrat i rookierankingen på NBA.com?
– En lagkamrat sa att jag var sexa på rankingen, det är bara roligt att man uppmärksammas i USA… Det var nog inte så många i Sverige som trodde att jag skulle spela, och det är kul att visa att de hade fel.
I en försäsongsmatch fick vi se en försmak av Jonas attityd, då han blev utvisad efter gruff.
Vad förväntar du dig av säsongen? Innan säsongen trodde många att du bara skulle få se och lära. Var du mentalt förberedd på det eller trodde du att du skulle få spela så mycket som du gjort?
– Det är klart att man inte trodde man skulle spela så mycket, men det är kul att visa vad man kan göra. Nu vet jag vad som väntar, det är bara att fortsätta jobba på. Jag vet att jag kan spela här och det har jag visat hittills. Jag kommer att fortsätta träna hårt och så får vi se var det leder. Som lag ska vi klara slutspel i alla fall, det är vårt mål.
Vilket lag höll du på som liten?
– Man får inte se så mycket NBA i Sverige, men det var la Indiana Pacers med Reggie Miller ett tag i alla fall.
Hade du några idoler/förebilder?
– Nej, inte i basket direkt. Man har ju som sagt inte kunnat se så mycket NBA då man var yngre i Sverige.
Visste du om att det startats en Facebookgrupp som heter "Visa Jerebko på svensk tv"?
– Ja, jag såg det. Jag tror att jag gick med!
Har du hunnit landa i Detroit nu? Eller känns det fortfarande som om du är helt ny i staden?
– Nä, jag känner mig som hemma nu, faktiskt. Det blir mycket resande, men man har ganska mycket tid i Detroit också.
Jonas har varit och kollat på flera Red Wings-matcher.
Hur upplever du Detroit som stad? Det är ju en fattig stad, hinner ni någonsin se den delen av staden?
– Jag bor ju utanför i en förort och jag trivs bra, Henrik Zetterberg bor tio minuter härifrån. Media får nog det att verka sämre än vad det är, faktiskt.
Har du haft mycket kontakt med svenskkolonin i Red Wings?
– Jag har varit och kollat på sex, sju matcher och jag har varit ute och käkat med Henrik och Kronwall någon gång, så man känner dem lite nu. De har kommit på mina matcher också.
Hur pass mycket ompysslad blir man som NBA-spelare i allmänhet och rookie i synnerhet? Man hör ju om vissa klubbar som daddar fullständigt med sina spelare.
- Pistons har en väldigt bra organisation, har du frågor så är det alltid någon som kan hjälpa dig. Men du får klara dig själv.
Är det någon hierarki i omklädningsrummet? Kan en rookie ta för sig, eller ska du veta din plats, så att säga?
- Du ska nog inte ta för dig, är man rookie så är man rookie. Men det har inte varit någon fara än.
Finns det någon initieringsrit i Pistons, likt den man hör talas om i NHL-klubbarna då spelarna får bjuda hela laget på middag?
– Nä, inget sånt faktiskt!
Har du blivit polare med någon i laget? Delar du rum med någon då ni är på bortaturné som ni är nu?
– Alla är bra snubbar, dem man hänger mest med är rookies. Men Rodney Stuckey är i min ålder och jag hänger en del med honom.
Hur är John Kuester som tränare? Skiljer det sig mycket från det du varit med om i Sverige och Italien?
- Jag gillar han som coach, han är bra och han snackar med alla i laget. Men sen har jag inte tänkt på hur man ska jämföra de coacher jag hittills har haft.
Beskriv hur laget laddar inför en match!
– Man äter inte tillsammans, men man går igenom kommande match på video och shootaround på morgonen innan match. Bussen går två timmar innan match, vi som är rookies är ute först på planen och värmer upp, sen kommer veteranerna in. Kvarten innan matchen går vi ut på planen.
Till sist: hur gör du under julen, hinner du hem någonting?
– Det blir tight under julen, vi har många matcher. Familjen kommer nu på fredag och sedan kommer vi att fira jul här.
