Hoop Dreams Helgharang, del 1, 2010
Nytt år, nya möjligheter. Nya NBA-matcher, nya bytesrykten och en ny All-starhelg. Och om bara nya ledigheter, nya krönikeidéer eller nya ersättningsavtal materialiseras kanske det blir mer skit skrivet om det också. Det nya Helgharangsåret börjar nu!
Varje år vid den här tiden brukar jag ljuga ihop en historia om hur jag fått All-starballots från David Stern. Så är inte fallet. Det BORDE vara så, men nej. Kommer det hindra mig från att skriva en alldeles för svårläst och lång text angående vilka spelare jag anser vara stjärnstämpelsvärda? Nej, inte en chans!
När man ska rangordna tingestar eller prestationer krävs det vissa förhållningsregler. Därför har jag likt Isreali-Fritzl (vadå för tidigt? Humor är ett bra sätt att bearbeta obehagliga situationer och oförklarliga skeenden) tagit fram ett reglemente för att kunna väga spelarnas säsonger mot varandra.
Först och främst, vad är en All-star?
Jag anser att All-starmatchen ska fungera som en spegling av hur säsongen har varit fram till dess. Därför måste man förutom spelarstatistik även ta tabellställningar, skadefrånvaro samt inflytande för sitt lags framgångar i beräkningarna, varför jag aldrig i livet skulle ta med Sacramentos Kevin Martin till min All-starmatch. Om två spelare skulle vägas jämlikt efter att ha analyserat deras säsong efter dessa premisser har jag en joker att ta fram ur rockärmen men den kommer vi till senare.
Spelarstatistiken är viktig men fortfarande endast en av delarna i ekvationen. Då så mycket av basketspelandet dessutom är svårt att mäta statistiskt är det viktigt att man har en bred vy över NBA-landskapet och spelet i stort. Som tur är har jag slösat cirka 1000 sömntimmar i höst/vinter för att sitta framför mitt NBA League Pass och analysera detta för er.
Tabellställningen tycker jag överväger den personliga statistiken. Som exempel så har Golden States Monta Ellis haft en monstersäsong statistiskt sett. Bra procent, fyra returer, fem assist och 26 poäng per match = All-starkaliber! Dock spelar han för ett lag som spelar i den högsta växeln vilket betyder fler skott, returer och assist för alla. Då detta lag bara har vunnit elva matcher och ligger näst sist i sin conference tycker jag inte Ellis fantastiska statistik längre spelar någon roll. Tyvärr.
När det gäller skadefrånvaron kan man se det på två sätt. Dels kan det ju helt diskvalificera spelaren från deltagande, adjöss Kevin Garnett, men det kan även hjälpa ens chanser att få vara med i mitt All-starlag. Innan Chauncey Billups drog på sig en kortvarig skada var Denver med och fightades i den absoluta toppen med Los Angeles Lakers. Under Billups skadefrånvaro spelade Nuggets 4-6. Därför tycker jag att Billups skada mer hjälpte än stjälpte hans All-starsatsning. För att uttrycka sig som en datanörd, Nuggets + Billups = Gozu, Nuggets – Billups = Major Fail.
Vidare måste man ha tydlig ordersedel för vilka slags spelare som ska vara med. Man skulle inte vilja se en All-starmatch enbart med centrar, eller hur? Därför bestämmer jag att varje All-starlag ska bestå av;
Start-femma (5 spelare) – två guards varav den ena ska vara av point guard-natur, två forwards och en center.
Bänk (7 spelare) – två guards, två forwards, en center och två valfria (där de valfria platserna är möjligheten för extraordinärt bra spelar på dåliga lag att få en biljett till Dallas).
Så, nu när alla spelregler är satta är det dags att förkovra oss i spelarmaterialet.
East:
Eastern Conference är återigen ett skämt ojämnare än Joakim Noahs skäggväxt. Fem kvalitetslag och en påse nötter. Dock är det ju upplagt så att Conferencearna (it's a word!) ska spela ut sina bästa händer mot varandra så det finns ingen återvändo.
Start-femma:
Rajon Rondo PG
Dwayne Wade SG
Paul Pierce SF
Lebron James PF
Dwight Howard
Väntade val förutom Rondo kanske. Men om man tänker på att han tävlar om platsen mot Mo Williams, Jameer Nelson, Mike Bibby, Jose Calderon och Derrick Rose som spelar för ett 18-20-Bullslag kan jag inte se någon annan lösning. Visst, man skulle kunna spela Lebron som point forward och ersätta Rondo med Joe Johnson men då skulle jag bryta mot min point guard-regel. Och är det några regler jag aldrig bryter mot så är det mina egna.
Bänk:
Mo Williams PG
Joe Johnson SG
Chris Bosh PF
Josh Smith SF
Joakim Noah C
Gerald Wallace PF
Danny Granger SF
Washington, Philadelphia och New Jersey är för dåliga för att få med några spelare. Danny Granger kommer med på grund av sina extraordinära talanger och herrar Smith och Wallace på grund av över förväntan bra säsonger med hjälp av jokerkortet som är, trumvirvel, HIGHLIGHTFAKTORN! För det är ju faktiskt mer av en uppvisning är riktig match och då måste man kvotera in high-flyers och andra underhållare.
Kevin Garnett har varit skadad för mycket, Derrick Rose har inte uppfyllt förväntningarna (även om han sett bättre ut på slutet) och New York och Detroit har för urvattnade lag för att jag ska kunna få fram en All-star. Milwaukees Andrew Bogut hade kommit med om inte Bucks legat utanför slutspelsplats. Joakim Noah har haft en bra säsong lite i skymundan och då han även bidrar med statistiskt svårbevisade saker får han den andra centerplatsen över Kendrick Perkins och Al Horford.
West:
Western Conference är ett getingbo! Elva lag med vinnande records och endast Golden State och Minnesota är riktigt urusla. Det finns nästan för mycket bra spelare att välja mellan! Lika svårt att ta ut ett lag från West som från East men på grund av motsatt anledning.
Start-femma:
Jason Kidd PG
Kobe Bryant SG
Carmelo Anthony SF
Dirk Nowitzki PF
Tim Duncan C
Svårt point guardval nanting! Chris Paul, Derron Williams, Steve Nash och Chauncey Billups var alla framme och nosade på platsen. Paul och Williams blev ratade på grund av skadefrånvaro och sämre tabellägen. Nash och Billups kändes ungefär jämlika med Kidd men J-5 får platsen på grund av bättre tabelläge. Måhända det är ett dåligt argument men jag måste bli klar med den här texten någon gång och kan inte sitta och älta det här i all evinnerlig tid. Det får bli såhär. Annars rätt självklara val tycker jag. Pau Gasol har missat för många matcher för att få starta som center och lillbrorsan Marc har en finfin början på säsongen bakom sig men han räcker inte riktigt ända fram.
Bänk:
Steve Nash PG
Chauncey Billups PG
Amar’e Stoudemire PF
Kevin Durant SF
Pau Gasol C
Chris Paul PG
Brandon Roy SG
D-Will blir petad till förmån för CP3 (man kan väl inte ha en All-starmatch utan den bästa guarden i ligan?) och Amar’e får en plats före Boozer på grund av highlightfaktorn. Att jag hatar Utah kanske spelade in lite i bedömningen men det är min bedömning så jag gör som jag vill.
Spelare som var nära att få en plats men som missade för att Western Conference är FÖR bra: Nene, Zach Randolph, Rudy Gay, Baron Davis, LaMarcus Aldridge, Tony Parker, Lamar Odom och Tyreke Evans (som dock kommer få sin tid i stjärnglansen under Rookie-Sophmorematchen).
Houston Rockets får ingen representant för att de inte har någon spelare som sticker ut. De är för jämna helt enkelt. Ett bra lag men inga All-stars. Därför är det en jävla fars att Tracy McGrady ser ut att bli vald som starter (jag skyller allt på kineserna). För efter den här säsongen måste de göra om reglerna på nåt sätt.
McGrady i West och Iverson i East.
En jävla fars!
