Hoop Dreams Helgharang dealar med darwinismen
Sedan baskettidernas begynnelse har de kombaterande lagen använt sig av relativt lika stridsformationer. En bollbehandlande point guard, en skjutande shooting guard, en atletisk small forward, en större och starkare power forward och en jättestor center. Men allteftersom träningsmetoder, gener och säkert i vissa fall syntetiska hjälpmedel utvecklats har gränserna mellan de olika positionerna alltjämt suddats ut. Det är inte längre ovanligt att se bollbegåvade shooting guards som Dwayne Wade eller fysiska fenomen som Lebron James ta kommando över bolldistribuerandet och långskånkar som Andrea Bargnani och Dirk Nowitzki skjuta trepoängare. Vi ställer oss därför likt Bob Hund en ledande fråga och undrar, nu är det väl evolution på gång?
Upprinnelsen till den här harangen kommer från en diskussion som förts mellan basketafficionados deluxe inom vad jag skulle vilja benämna som basketnördarnas Tempelriddarorden, Hoop Dreams League. En tes framfördes av en av ligans övermän, vi kan kalla honom Statistik-Stefan och låtsas att han jobbar som sportjournalist på en lokaltidning, om hur point guardens betydelse för ett lags prestationer var något överdriven.
Han hade nämligen gått igenom de senaste 20 årens NBA-mästarlag och tittat på vilken position segrarlagets bästa spelare tillskrevs samt hur bra lagets point guard var enligt den statistiska mät- och jämförelsemetoden PER (som i och för sig har sina fel och brister men som rent statistiskt är en av de mer fulländade redovisningarna över hur bra en spelare presterat).
Till allas förvåning visade undersökningen att det endast var två gånger som lagets bästa spelare varit en point guard, Chauncey Billups '04 och Isiah Thomas '90, och som Stefan förklarade "11 av 20 pointguards på mästarlag är klart under NBA-snittspelaren enligt PER, tre på eller kring snittet, två rankas som tredjebananer, tre som andrabananer, och en som klar All-star".
Med andra ord ser det ut som att en riktigt bra point guard inte har så stor betydelse om det är ringar som ska införskaffas.
Men vad beror då allt detta på? Point guarden som ses som motorn och styrreglaget på ett lag borde väl vara den viktigaste delen för att laget ska rulla framåt och i rätt riktning?
En annan insvuren basketbroder, vi kan kalla honom Jakob och låtsas som att han är före detta cancerforskare, flikade in att det nog bara handlade om tillfälligheter. Han påpekade att inom tidsramen som legat som underlag hade ett helt gäng point guards av högsta kvalitet, John Stockon, Jason Kidd och Gary Payton bland annat, tagit sig till finalen flera gånger bara för att falla över sista hindret. Han tillade även att de vinnande lagen aldrig haft en small forward som bästa spelare samt att endast Chicago Bulls Scottie Pippen och Boston Celtics Paul Pierce kunnat räknas som stjärnor.
Min egen tanke är att point guardens roll decimerats alltjämt som de större killarna lärt sig studsa och passa. Se till exempel på Clevelands match igår mot Hijack City Thunder. Med både Delonte West och Mo Williams på skadelistan stiger Lebron James ogenerat in och spelar point forward halva matchen, vilket resulterade i 37 poäng, 9 ribbor och 12 assist.
Nu är visserligen Lebron Lebron men vi ser ändå mer och mer tendenser av liknande slag med bland annat Brandon Roy, Dwayne Wade, Paul Pierce, Kobe Bryant och Joe Johnson. Det är helt enkelt lika bra att bara låta sin bästa spelare hantera bollen, oavsett position.
Därför har vi kanske kommit till en punkt där topplagen, som oftast har minst en spelare likt Lebron och company, hellre lägger sina pengar på bättre front-court då de redan har en stjärnspelare som kan göra point guardens traditionella sysslor. Därefter behöver de bara anlita point guards som spelar bra försvar, kan skjuta lite treor och bara är en trevlig prick.
Dock ser de senaste drafterna ut att kunna råda bot på rådande utveckling. Med spelare som Derrick Rose, Russell Westbrook, Tyreke Evans, Ty Lawson och snart även John Wall ser point guard-positionens framtid ut att vara i goda händer.
Därför får vi kanske bara vänta i 20 år till och sedan bestämma oss över point guardens (fan jag måste ha skrivit point guard 100 gånger nu, nej 101) vara eller inte vara.
Vad vi dock kan vara ganska säkra på är att det den närmsta tiden nog inte direkt kommer regna ringar över ligans bästa point guard (102), Chris Paul. Han ser ju inte ens ut att klara sig till slutspel.
