Är tåget på väg att gå för New Orleans?
Ända sedan Pelicans draftade Anthony Davis har man försökt omge honom med talangen han förtjänar. Boogie Cousins kunde - borde - ha varit svaret, men ännu har man inte fått det att lossna och nu börjar goda råd bli dyra för klubbledningen. Det kan vara nu eller aldrig.
När Anthony Davis sjönk ihop under korgen i fredagens match mellan New Orleans och Utah och skjutsades ut i rullstol kändes det som att hela New Orleans Pelicans framtid hängde på en skör tråd. Det såg allvarligt ut – ett par månader på skadelistan-allvarligt ut – och hade det varit så hade slutspelshoppet med allra största säkerhet varit borta. Nu var det lyckligtvis bara en bristning och det ska istället handla om dagar innan Davis är tillbaka i spel.
Skadan väckte dock åter till liv frågor om statusen på Pelicans som lag och klubb. Jag vill hävda att det är ett av ligans mest intressanta lag med två av ligans absolut bästa big men i Davis och DeMarcus Cousins. AD är inne på sin sjätte säsong i Pelicans och har bara varit i slutspel en gång, 2014/15. Den gången blev det uttåg efter fyra snabba mot Golden State Warriors. Ända sedan dess har ledningen febrilt försökt hitta rätt pusselbitar att sätta runt superstjärnan för att först och främst ta dem tillbaka till slutspelet, och i förlängningen utmana om titeln. Fem spelare finns kvar från slutspelsåret, där enbart Jrue Holiday och Anthony Davis är av någon större vikt. Därför var det ju så väldigt förlösande när man lyckades lura Sacramento Kings på Boogie Cousins för en spottstyver i februari i år. Äntligen hade man en lekkamrat till Davis.
Än så länge har det bara delvis fungerat. Man fick inte alls ordning på grejerna under avslutningen av förra säsongen och var till slut inte ens nära att smyga in bland de åtta bästa i väst. Den här säsongen går åtminston bättre. Just nu ligger man på åttonde plats, och har alltså den där slutsspelsplatsen. Fortfarande finns dock känslan att det kunde vara bättre, att det borde vara bättre. När Davis och Cousins spelar tillsammans har det långa stunder sett riktigt bra ut. Båda två snittar över 25 poäng, tio returer och en handfull assists per match. Båda två är oerhört skickliga med bollen, till skillnad från många andra jättar, och båda två skjuter treor. Båda två nämns i MVP-sammanhang. Trots att de i teorin borde röra sig på samma ytor fungerar de fantastiskt bra tillsammans, och med en fullt duglig point guard i Jrue Holiday bakom sig, borde de rimligen kunna bära ett lag till slutspel, även i stentuffa väst, utan större problem. Problemet för Pelicans är att basket inte spelas tre mot tre, för resten av truppen utgörs i alldeles för stor utsträckning av skräp och coach Alvin Gentry har inte lyckats få det att fungera. Det är ett lagbygge med extremt uppenbara brister. De enda två, förutom Cousins och Davis, som skjuter treor med någon större pricksäkerhet är Darius Miller och Ian Clark och inte heller de två är några som direkt skrämmer slag på motståndet. Inte blev det bättre av att man inför säsongen plockade in Rajon Rondo och Tony Allen, två helt odugliga trepoängsskyttar, trots att det var uppenbart till och med för mig att det behövdes skyttar. Det säger sig själv, med två superstjärnor på insidan, att det kan bli en smula ont om utrymme. Man har hittills inte lyckats koppla något grepp om en plats bland de åtta främsta i väst. Detta trots stora problem för många av de direkta rivalerna om de, säg, fyra sista slutspelsplatserna, där Clippers, Grizzlies, Jazz, Nuggets alla plågats av skador på nyckelspelare. Dörren har verkligen varit vidöppen för Pelicans och man har helt misslyckats att ta tillvara på det. Nu börjar tiden bli knapp för Louisiana-klubben.
Jag älskar DeMarcus Cousins. Han är inte bara en allt som oftast fullständigt briljant basketspelare, han är också en oerhört fascinerande personlighet. Jag tycker att Boogie i Pelicans har visat hur otroligt bra han är, för de som möjligen fortfarande tvivlade sedan Kings-tiden. Hans poängsnitt på 25,2 per match är sjunde bäst i ligan, han är fyra i returtagning, han sätter drygt 33% av sina treor och hans 5,2 assists per match är bland det bästa som någonsin gjorts av en spelare av hans storlek och på hans position. Han har fortfarande en tendens att slarva med bollen – bara Russell Westbrook snittar fler turnovers - inte sällan som en följd av att han vill, eller tvingas, ta på sig rollen som point guard i anfallsspelet och hans temperament hänger fortfarande över honom och laget, redo att slå till när som helst – han visades ut så sent som i måndags efter en dispyt med Kevin Durant - men det är saker man kan leva med om man får ut det bästa av Boogie. Nu återstår det bara för honom att vinna. Efter sju år i ligan har han fortfarande inte spelat en slutspelsmatch, och nu sitter han på ett utgående kontrakt. Rykteskarusellen är redan i full fart. Är han sugen på att ge mer tid till ännu en klubb som inte visar några tecken på att kunna omge honom med rätt spelare eller piper han iväg efter säsongen? Eller tradeas han rent av innan deadline i februari? Pelicans är pressade. Det finns inte jättemycket tid kvar att jobba på för att hålla Anthony Davis glad. Han blir en unrestricted free agent somamren 2021. Om man tappar Boogie och halkar tillbaka ner i lotteriträsket, vad händer då med Davis?
För New Orleans – klubben i stort, ledningen, coachen, många av spelarna – hänger extremt mycket på de närmaste månaderna. Det enda som känns säkert är att de två superstjärnorna, om de bara får vara friska, kommer fortsätta vara två av ligans mest sevärda spelare, natt in och natt ut. Förhoppningsvis, för allas vår skull, räcker det hela vägen till slutspel.
