Försvaret viktigare än LeBron för Miami
Starten på grundserien är aldrig längre bort i kalendern än nu. Om det har rått några tvivel om saken så skingrades de en gång för alla i natt.
Vi har haft anledning att rynka på näsan åt hur Indiana Pacers har spelat sedan vinter blev vår. De senaste veckorna borde vi kanske flyttat fokus till South Beach och ett mästarlag som, faktiskt, varken testats ordentligt eller imponerat på något sätt. Medan Indiana brottats med sina demoner och fått de på rygg har Miami tvärtom ägnat de två första rundorna åt att rusa från sina.
Charlotte är svåra att bryta ner för vem som helst men när Al Jefferson haltade ut tog han med sig för många poäng i andra änden.
Brooklyn byggdes för att mobba Heat med storlek, tuffhet och erfarenhet. Om Charlotte saknade Big Al så var det ingenting mot hur mycket Nets saknade Brook Lopez. När han satt vid sidan av tvingades Kevin Garnett spela center, Paul Pierce flyttades till power forward och båda två spelade alldeles för många minuter för att vara effektiva.
Pacers däremot, har alla sina motvikter på banan. Storleken, tuffheten, erfarenheten. Hibbert, West, Hill.
LeBron och Wade höll Miami kvar i matchen i söndags men de bar för tungt i offensiven för att orka med att försvara mot ett inspirerat motstånd. Charles Barkley har på hög volym gapat om att laget kräver för mycket av James: han är ofta lagets bästa returtagare, har flest poäng, styr spelet i slutminuterna och försvarar motståndarnas bästa spelare. Han gör det för att han kan men i många stunder är det också vad som förväntas av honom. Han är på så vis offer för sin egen talang.
I natt var det Indiana som blev offer för LeBron James talang.
Han försvarades länge väl av Paul George och när fjärde perioden kom var det åter igen hemmalaget som ägde matchen. Det var ju bara det att Miami ledde den.
LeBron satte sin stämpel på de sista tolv minuterna och det blev tungan på vågen. Elva poäng i slutperioden var resultatet av att han i försvaret roterades till Hill och Watson istället för George. Ansvaret delegerat, produktionen effektiviserad, matchen vunnen.
På det stora hela var det Miamis försvar som var skillnaden. De valde att låta West skjuta från avstånd och när han hamnade i foulproblem och fick ett finger i ögat gjorde de samma sak med Scola, som just den här kvällen inte kunnat träffa havet om han så stod mitt i det. Det tillät Miami att dubbla när Indiana satte höga spärrar och hade det inte varit för att Lance Stephenson satte alla möjliga och omöjliga skott skulle matchen varit över betydligt tidigare.
Initiativet är tillbaka hos Miami. Pacers måste hitta ett sätt att bli bekväma med den höga pressen och bli långt mer aggressiva i sina attacker mot de svaga punkterna: Allen, Bosh, Chalmers. Frank Vogel måste vränga tillbaka initiativet och det mitt i en vibrerande, öronbedövande American Airlines Arena nu på lördag.
Det finns uppgifter som är svårare, men de är inte många.
