Miami Heat: riktigt bra snart, men redan bäst.
8 vunna matcher av 13 är inget som luktar historiskt, men andra siffror pekar mot att Miami kommer springa iväg från resten av ligan ju längre säsongen går.
Vi är nu snart tre veckor in i den mest hypade NBA-säsongen på väldigt länge, kanske någonsin. I mitten av den hypen finns Miami Heat, med LeBron James, Dwayne Wade och Chris Bosh i spetsen. Resten av laget skulle lika gärna kunna vara ett gäng fans som blev slumpmässigt utvalda fem minuter före matchstart. Det där är givetvis inte sant, men det är lätt att få den känslan när man tittar på deras matcher.
Metervis av artiklar skrevs under sommaren om hur vi lika gärna kunde ställa in säsongen och bara skriva in att Miami vann mästerskapet 2011. Att Bull's rekord på 72 vinster från 95/96-säsongen var allvarligt hotat var också en populär åsikt.
Men det är därför de spelar matcherna. Inget är klart förrän det är klart.
13 matcher in har vi en fått en glimt över hur Miami kommer att spela i år. Att de kommer vinna 72 matcher kan vi lägga åt sidan för tillfället. Efter att ha fått pisk två gånger av Boston är de nu inte ens tippade att gå till final. Avancerad statistik pekar dock på att Miami, trots åtta vunna och fem förlorade matcher, är ett av de lag som presterat bäst under öppningen av säsongen - framför San Antonio, New Orleans och Los Angeles Lakers som vid första anblick alla ser ut att ligga bättre till än Miami.
Ni som läst vad jag skrivit tidigare vet att John Hollinger är en av mina husgudar. Han, och nu jag, har gjort det till ett mission att upplysa basketvärlden om att det finns en ny generation verktyg man kan använda för att analysera basket med. De siffror vi traditionellt använt säger inte alltid hela historien och vissa är rent ut korkade och vilseledande (jag har planer på att såga sönder assistkategorin i en annan artikel).
Borta på ESPN.com lägger John varje dag upp en Power Ranking som reflekterar vilket lag som är "starkast" just nu. Det är en formula han plockat fram som uppdateras automatiskt, inte en subjektiv ranking som påverkas av vad John faktiskt tycker.
Anledningen till att jag tar upp det är för att historien visar att John's Power Ranking är en bättre indikator för hur bra ett lag spelat och kommer att spela än vad vinster och förluster är.
Ryggraden i rankingen är vinstmarginal och kvalitén på motståndet. Ett extremt exempel: Lag A spelar fem matcher mot ligans bästa lag och förlorar alla fem. Matcherna är dock väldigt jämna och slutmarginalen slutade i snitt på tre poäng. Lag B spelar fem matcher mot ligans sämsta lag och vinner alla fem. Matcherna är också väldigt jämna och Lag B vinner i snitt med bara tre poäng.
I det exemplet anser John Hollinger's Power Ranking att Lag A fortfarande är det bättre laget och förutspår att om Lag A och Lag B möts, skulle Lag A vara tunga favoriter. Det spelar roll vem man spelar mot och hur jämna matcherna är, men det framkommer inte i tabellen.
Applicera det på årets Miami Heat och man ser att de har haft ett av ligans tuffaste spelschema samtidigt som de aldrig blivit utskåpade i någon av sina förluster (förlorat med 8, 5, 3, 2 och 2 poäng) och de matcher de vunnit har varit väldigt övertygande (vinstmarginaler på 10, 26, 23, 34, 12, 9, 27 och 8 poäng).
Alltså inte dags att trycka på panikknappen riktigt än i South Beach. Miami har spelat bra basket såhär långt och man får nästan utgå från att de kommer bli bättre och bättre under säsongens gång när de väl lär känna varandra. Före årets säsong hade James, Wade och Bosh trots allt bara spelat ett tiotal matcher ihop.
Men det finns saker att lära sig från de här tidiga matcherna. Där finns trender som Miami behöver bli medvetna om och göra något åt (för ni vet, Coach Spoelstra läser vad jag skriver och påverkas av det….).
För det första: Miami har väldigt svårt att producera poäng i uppställt halvplansspel. Om man för tydlighetens skull sätter en parantes kring öppningsmatchen mot Boston är motståndarnas turnoversnitt i Miami's förluster 12,5 jämfört med 15,6 när de vinner. Det är inget sammanträffande.
När Miami's försvar klickar och de tvingar motståndaren att tappa bollen leder det oftare till enkla poäng och kontringar. Dwayne Wade och/eller LeBron James i full fart mot ett försvar som inte ännu är uppställt är något av det läskigaste som finns i basket. Miami's halvplansanfall, å andra sidan, påminner väldigt mycket om det som spelats i Cleveland de senaste sju åren: mycket en-mot-en-basket, ibland en high pick and roll och ofta tre eller fyra spelare som agerar åskådare. Inte fullt lika skräckinjagande.
För det andra: Mot lag som har duktiga point guards har Miami problem. Chris Paul, Rajan Rondo och Deron Williams var alla väldigt tongivande i sina respektive vinster över Miami. Det var inte oväntat.
Före säsongen satte många fingret just där och såg ett potentiellt hål att utnyttja. För närvarande är Carlos Arroyo med i startfemman och bredvid hans namn står det "Point guard". Men det är längesedan jag såg en spelare vara så felutnyttjad. Kan någon förklara för mig vad Carlos roll är i Miami och varför han blivit utsedd att fylla den?
Det är inte det att han inte kan spela basket, det är bara det att Miami ber honom att dribbla upp bollen förbi halvplan, slå första passningen till LeBron eller Dwane och sen springa ner i hörnan och skjuta om han får tillbaka bollen. Och det är i bästa fall. Oftare än inte är det Dwane eller LeBron som dribblar hela vägen från egen korg upp till motståndarnas.
Carlos arbetsbeskrivning blir då att finnas på planen som skytt och försvarare - inte de två egenskaperna som gjort att han spelat i ligan under åtta år. Varför inte bara sätta in antingen en extra skytt (James Jones eller Eddie House) eller en extra försvarare (Mario Chalmers) för att göra det som faktiskt behövs? I verkligheten är det LeBron James och Dwane Wade som spelar point guard, men de har inte den titeln i programbladet. De behöver alltså inte en point guard till på planen, de behöver en spelare som kan göra de där andra sakerna.
Just det, Carlos är visserligen utsedd att skjuta straffar på tekniska fouls, men skulle inte den här tjejen klara det lika bra?
För det tredje: Miami har brist på spelare som kan avsluta starkt, vilket delvis negerar en av de stora fördelarna man har i LeBron James och Dwyane Wade, som är två av de bästa i världen på att penetrera och dra uppmärksamhet från flera försvarare. Många, många gånger tvingar de försvaret att släpa över flera spelare för att hjälpa på deras attacker mot korgen och de kan då göra en "dump off" till en öppen spelare, ofta i närheten av korgen. Problemet är att den spelaren som får passen bara har ett kort ögonblick på sig att antingen gå upp direkt eller ta en studs och avsluta innan försvaret hunnit rotera och återhämtat sig.
Udonis Haslem, Chris Bosh, Zydrunas Ilgauskas och Joel Anthony är inte den typen av spelare. Och det finns massor med exempel i de här 13 matcherna när någon av nämnda spelare har funnits i ett sådant läge och antingen blivit komplett blockade eller foulade utan att ha gjort poäng. Om det i stället varit en atletisk, yngre förmåga av typen Jason Smith, Brandon Bass eller, ironiskt nog, Michael Beasley blir det istället en dunk plus en foul.
Vi pratar alltså inte om några superstjärnor, bara spelare som kan fånga bollen och avsluta med lite attityd när James och Wade blir dubblade.
Miami har inte några livshotande problem. Bara lite småjusteringar som jag är helt övertygad om att de kommer lista ut ju närmare vi kommer april. Det faktum att John Hollingers Power Rankings håller dem som de bästa laget i ligan trots att de inte spelat så värst övertygande är bevis nog för mig.
När grundserien var avslutad 2007 låg San Antonio #1, samma sak med Boston 2008. Året efter var Lakers rankade som #2. Förra säsongen kom Lakers in på sjätte plats och spelade som det sjätte bästa laget innan Kobe mystiskt fick sitt knä dränerat på vätska i första omgången mot Oklahoma och spelade som en superhjälte efter det.
Så vad säger ni? Dags att börja kika framåt mot 2011/2012?
