Remember the Titans: Michael Jordan
Varje onsdag kommer jag villkorslöst och med stora adjektiv att presentera en före detta storspelare i NBA. Vad passar inte bättre med att börja en sådan här kavalkad av hjältar med den största av dem alla; Michael ”Air” Jordan.
Jag kommer inte att skräda orden i de här krönikeliknande porträtten. National Basketball Association har sedan starten hyst stora profiler. Vissa är numera glömda, andra kommer att vara ihågkomna för alltid. Oavsett vilket så vill jag lyfta fram de här profilerna. Jag kommer att fokusera på de som var aktiva under 80- och 90-talen, men även tidigare giganter. Fokus ligger på vad spelarna har uträttat under sina aktiva karriär, med vissa undantag för så kallade godbitar/kuriosa/onödigt vetande. Jag hoppas ni har en trevlig läsning om några utav de största atleterna som någonsin knytigt ett par skor.
His Airness
Michael Jordan. Alla vet vem han är, alla vet vad han har gjort. Nummer 23 gjorde basket till en public affair under sin framgångsrika men brokiga karriär i NBA. ”His Airness” bidrog i princip själv till att Chicago Bulls klarröda tjuransikte blev en av de vanligaste symbolerna på ungdomars t-shirts världen över under 1990-talet. Vi har varken förr eller senare sett någonting som liknar den Brooklyn-bördige atleten Michael Jeffrey Jordan.
Everything starts in the Big Apple
Som son till en svart affärsman som avgudade baseball så våndades Michael i sitt val av idrott i sin ungdom. Hans fars önskan om att se sin son på de stora baseballarenorna fick dock se sig besegrad av en oerhörd talang för korgbollen. Trots att Jordan visade fallenhet för både baseball och am. football så föll valet på att satsa på basket under collegetiden på North Carolina, dit familjen hade flyttat från New York under Michaels tidiga år. Gud vad världen är tacksam för det.
Michaels första år på college blev inte så lyckosamma, då han var för kort för att ta en plats i laget. Efterföljande år blev extremt avgörande då Michael växte 10 centimeter och tränade som en galning, vilket ledde till att han tillslut blev en given pjäs. En pjäs som tillsammans med Sam Perkins såg till att vinna 1982 års NCAA. Som en följd av Jordans och Perkins spel så blev de jagat villebråd i 1984 års draft, av många ansedd som den bästa draften någonsin.
Jordans första år i NBA
Houston Rockets hade förstaval och satsade på sin ”egen” spelare som hämtats till Phi Slama Jama (University of Houston) från Nigeria, nämligen Hakeem ”The Dream” Olajuwon som även han blev en superstjärna i ligan. Portland Trail Blazers var tvåa och satsade konstigt nog på Sam Bowie som hade varit skadedrabbad på college. Tredje man ut i draften blev Michael Jordan som hamnade i Chicago Bulls som inte rosat marknaden ditintills med sin franchise. Samma år gick även bland andra Charles Barkley, John Stockton och Alvin Robertson i draften. Sannerligen inget dåligt år!
Michael Jordans första säsong i NBA saknar motstycke. Fullpumpad med självförtroende efter ett OS-guld på hemmaplan innan säsongen så stod Jordan för en otäck prestation med 28.2 poäng per match i snitt. Jordan blev för basketen vad Björn Borg blev för tennisen. En framstående idrottsman som moderniserade sin idrott till den grad att man uppnådde rockstjärnestatus. Nike släppte skon Air Jordan I och Michaels signum med att dunka med vidöppen mun och utsträckt tunga blev en känd symbol. Chicago Bulls lyckades dock inte i slutspelet där Milwaukee Bucks blev för svåra direkt i första omgången. Rookie of the year och en plats i All-Star matchen blev summeringen av den blivande gigantens första säsong.
Förväntningarna på Jordan var höga efter hans lyckosamma år som rookie. Förväntningar som helt grusades bara 3 matcher in på säsongen. Michael kom tillbaka i tid till slutspelet och hann notera 63 poäng borta mot Boston Celtics i deras egen borg. Larry Bird, Robert Parish och Kevin McHale som firat stora triumfer med sitt Boston under hela 80-talet vann dock både matchen och hela serien.
Where beginning to dominate happens
Jordan kom stärkt av den otroliga matchen till säsongen 1986-87 och började dominera direkt. Med ett poängsnitt på 37.1 poäng per match och en seger i Slam Dunk Contest på hemmaplan så rådde längre inga tvivel; Michael Jordan var ligans absoluta superstar. I slutspelet mötte man brutala Detroit Pistons som var basketens motsvarighet till ishockeyns Broad Street Bullies (Philadelphia Flyers under början på 70-talet). Detroits tränare Chuck Daly hade komponerat ihop ”the Jordan Rules” som användes för att spela hårt, ofta på gränsen till fult på Michael Jordan. Man plockade effektivt bort både Jordan och hans Bulls under den första omgången.
Till nästa säsong var det optimism i Chicago. Inför säsongen hade den förmodligen blivande Hall of famern Scottie Pippen och Horace ”mannen med glasögonen” Grant anslutit och blivit MJs nya lekkamrater. Opinionen bara väntade på att titeln skulle hamna i Illinois. De fick vänta. Trots en kanonsäsong, förmodligen Jordans bästa med 32.5 ppg, 8 assist per match och 8 returer per match (mycket statistik nu men man kan ju inte låta bli) tog det stopp i den andra omgången mot Pistons igen.
Mästerbyggets sista bit föll på plats1989. Phil Jackson efterträdde Doug Collins och optimismen i det storslagna Chicago Stadium flödade. Jordan själv visade dock intresse för andra saker än basket, bland annat gick han ut med sina planer på att joina PGA-touren i golf efter basketkarriären. Om det var det som gjorde att det återigen blev sorti mot Pistons i slutspelet låter jag vara osagt, men nu började fler och fler kritiker ställa sig emot Jordan; Visst var han bra, men var han tillräcklig som ledare för att någonsin kunna leda sitt lag hela vägen? Kritikerna fick fel.
Ett decade av titlar
1990-talet tillhörde Michael ”Air” Jordan och Chicago Bulls. Det hände även tråkigheter runt Jordan men på planen var han ”the man with the shot”. Jordan som i början av sin karriär fått kritik för att inte utnyttja sin spänst till fullo med ett ofullständigt skott tog fullkomligt över. 1991 vann Chicago Bulls sin första titel någonsin. Motståndet var ”Magic” Johnsons Los Angeles Lakers och Michael Jordan blev NBA finals MVP. Jordan som inför säsongen rakade skallen helt, en tradition som han förresten fortsatte med ansågs nu som en av världens absolut största idrottare. Det skulle komma mer.
I och med segern över Magics Lakers så släppte alla Chicago Bulls spärrar. Man tog sin andra raka seger mot Clyde Drexler och hans Portland Trail Blazers. Bästa kompisen Charles Barkley och hans Phoenix Suns besegrades året efter. De två hade inför säsongen kamperat tillsammans i OS i Barcelona där det fantastiska Dream Team (med även Drexler) krossade allt motstånd. Det gjorde att även de européer som undgått Jordans storhet och popularitet fick upp ögonen för hans kunnande på och utanför basketplan. Michael Jordan hade blivit en av de mest kändaste personerna världen över, inte minst i the States. Han syntes frekvent i tv och diverse andra offentliga sammanhang och blev en av de första att bli så oerhört exponerad och kommersialiserad.
Sorg, baseball och comeback #1
När livet var som behagligast för Jordan vände det tvärt. Hans pappa James blev rånmördad på ett hotell och för Michael som hade sin störste förebild i sin far var det katastrof. Michael Jordan tog time out på obestämd tid. När han väl kom tillbaka efter sorgen var det med ett baseballrack i sin hand. Världens bästa basketspelare skulle ta en plats i MLB, Major League Baseball. Det som skulle ha blivit en gest att hedra sin faders minne med en tröja i Chicago White Sox slutade tvärt när både världen och Jordan själv kom på att han inte var mycket till baseballspelare. Han var basketspelare.
Suget efter bollen blev för stort och när Michael sa de bevingade orden ”I’m back” 1994 blev även president Bill Clinton entusiastisk. Jordan tog direkt numret 45 med motiveringen att han ville lämna nummer 23 bakom sig med allt vad det innefattar. Resultatet blev hyfsat men inte mer men snart var 23: an tillbaka på den rygg den brukade tillhöra. Det blev slutspel såklart. Men väl i slutspelet blev Orlando Magic för svåra. Horace Grant stod nu på Shaquille O’Neals och Anfernee ”Penny” Hardaways sida i Magic och satte stopp för en succécomeback. Jordan själv hade en mycket otrevlig sista minut i den sista matchen i Orlando där först Nick Anderson lyckades stjäla bollen från honom och sedan passade Jordan bort bollen med endast ett fåtal sekunder kvar. Några matcher senare på hemmaplan åkte Chicago ut, det var såklart en jättesmäll och nu fick Michael Jordan för första gången på länge reda på hur det kändes att åka ut ett slutspel igen.
Bulls back on top och the shot
En revanschlysten Jordan tränade stenhårt under sommaren och vandringen mot en ny era med tre raka titlar började med att den underbara försvarsspecialisten/galningen Dennis Rodman kom från Motown. 72 grundseriesegrar och en slutspelsstatistik på 15-3 i matcher senare så stod Michael Jordan återigen med bucklan, denna gång på symboliska fars dag. Den fantastiska säsongen för Jordan slutade med MVP, Finals MVP och All-Star game MVP, en prestation som han tillsammans med någon mindre viktig snubbe från 70-talet är ensam om. De två efterföljande titlarna kom emot Karl Malone-ledda Utah Jazz varav den sista avgjordes helt själv av Jordan inom en minut. Först en läcker drive följt av en steal och sedan den klassiska sekvensen där Michael ger en Jazz-spelare en liten, liten knuff och sänker det avgörande skottet, även känt som ”The shot” med 6 sekunder kvar av matchen. Jordan själv förnekar knuffen.
The end of an era
Ett fantastiskt slut på en fantastisk karriär? Nej, men i alla fall slutet på en fantastisk era för Chicago Bulls. Michael Jordan klev in som partner i Washington Wizards runt millennieskiftet och tog en del konstiga beslut. Det var Jordan som draftade floppen Kwame Brown som nummer 1 i draften 2001. Michael blev frustrerad över hur hans Wizards spelade (förmodligen en täckmantel för att göra en Henrik Larsson) och tog på sig linnet igen. Den första säsongen 2001-02 slutade med 60 matcher för Jordan som snittade 22.9 poäng och över 5 assist per match. Jordans skada som höll honom borta från slutet av säsongen förstörde Wizards chanser att nå slutspelet.
Jordans sista säsong föll mycket väl ut för honom, trots att Wizards igen missade slutspelet. Han blev den flitigaste All Star-spelaren någonsin med sina totalt 14 framträdanden och han gjorde över 40 poäng mot New Jersey Nets som 40-åring. I hans sista match någonsin i Philadelphia började publiken skandera ”We want Mike!” med ett par minuter kvar, varpå Jordan kommer in från bänken och blir foulad av Eric Snow. MJ sätter både straffkasten och glider efter en snabb medveten foul av Wizards tillbaka till bänken. Samtliga 21 000 åskådare plus bägge lagen hedrar Michael med en lång stående ovation. Så fruktansvärt värdigt den största basketspelaren och förmodligen den största idrottsmannen vi någonsin sett; Nummer 23, Michael Jeffrey Jordan.
Kanske får vi se en till generation Jordan i NBA då hans son Marcus Jordan (f. 1990) tippas gå högt i draften 2009. Men han blir nog aldrig som farsan.
ESPN utsåg år 2000 Michael Jordan till millenniets störste idrottsman före Muhammed Ali och Babe Ruth.
1996 utsåg NBA Michael Jordan till en av NBAs 50 största spelare.
Glöm heller inte filmen Space Jam där Michael spelar mot Snurre Sprätt, Wayne Knight och Bill Murray.
Fakta Michael Jordan
Född: 17 februari 1963 i Brooklyn, New York City, New York
Draft: Draftad av Chicago Bulls som nummer 3 i den första rundan.
Längd: 1.98 m
Vikt: 98 kg
College: University of North Carolina
NBA-klubbar: Chicago Bulls (1984-93, 95-98), Washington Wizards (2001-03)
Meriter: 6 NBA-titlar, 5 gånger MVP, 6 gånger NBA-finals MVP, 2 OS-guld, 3 gånger All-Star Game MVP och 10 gånger NBA: s skyttekung. Lägg därtill ett NCAA-championship.
NBA-karriären i siffror: 1072 matcher, 30 ppg, 6,2 rpg, 5,3 steals och totalt 5633 assist.
