Lagbanner

Hoop Dreams Helgharang

"The times they are A.I.-changin", hade Bobby D sagt om de senaste händelserna i vad som en gång var en saga lika vacker, imponerande och engagerande som The Wire men som de senaste åren förvandlats mer och mer till någon slags grinig dokusåpa. En dokusåpa som nu dessutom lagts ner för den här säsongen. Otåligt ovetandes står vi nu och hoppas på en spin-off av något slag. I alla fall gör jag det. För är det något jag gillar med NBA så är det Allen Iverson.

Iverson äntrade ligan 1996 som förstaval i det årets draft efter två års collegebasketspelande för Georgetown Hoyas. Trots att hans bakgrund var fylld av lika många sportsliga framgångar som den var av personliga kontroverser överraskade han nog de flesta - på de flesta plan dessutom.

I sin rookie-säsong ledde han sitt Philadelphia 76:ers i poäng, assist och spelade minuter och sprang enkelt iväg med både en Rookie Of the Year-pokal samt NBA All-Rookie First Team-nomination trots att hans draftklass var en av de bästa någonsin med namn som Marcus Camby, Shareef Abdur-Rahim, Stephon Marbury, Ray Allen, Antoine Walker, Kobe Bryant, Peja Stojakovic, Steve Nash, Jermaine O'Neal och inte minst Zydrunas Ilgauskas.

Iverson var något utöver det vanliga. Med en spelstil som direkt hämtad från gatan och en total avsaknad av rädsla för att få en smäll eller två flög han omkring som ett jehu över hela banan. Cross overs, step-backs, dunkar, steals och fall-aways. Och allt detta från en kille som sträckte sig föga sex fot över jordskorpan.

Men det var inte bara Iversons spelstil som var ny för basketpubliken. Hela hans personliga stil, kalla det swagger, var något som inte skådats någonsin tidigare på en NBA-parkett. Corn-rows, hud lika fylld av bläck som korsordsbilagan på valfritt pensionärshem och med fler svettband än svettkörtlar. Visst, Dennis Rodman hade tatueringar i drivor han med men han avverkades som en galning. Iverson var ingen galning, han var ghetto.

Så ghetto att ligan inte bara retuscherade bort en del av Allens tatueringar på diverse bilder som skulle publiceras utan han tvingades även att skyla några av sina mer stötande tatueringar på sin ena arm med en strumpiknande ärm, vilken numera dock benämns som shooting sleeve och används för att, som de säger, "värma skottarmen".

Under sommaren 2000 hade Sixers dock blivit less på Iversons utspel och uteblivna resultat och gjorde allt de kunde för att byta bort honom. De hade till och med en klar trade med Detroit Pistons som dock föll igenom på grund av att Random Randomsson, a.k.a. Matt Geiger, vägrade ge upp en trade-kicker som fanns i hans kontrakt. Så här i efterhand är nog Philly rätt så glada att det blev som det blev.

Säsongen 2000/2001 blev nämligen en framgångshistoria med få likar. Iverson vann All-Star MVP, Regular Season MVP, poängtiteln, stealsligan och tog sina 76:ers till final, där de inte hade varit sedan 1983. Väl där blev dock ett Shaqobe-lett Los Angeles Lakers för svåra. Iverson stod så nära toppen som han någonsin skulle komma.

Sedan började det gå utför. 2002 åkte man ut mot Boston Celtics i förstarundan, varvid Iverson fick mängda kritik för dålig moral och missade lagträningar (Practice?! You talkin' 'bout PRACTICE?!?!). Säsongen efter slutade i den andra rundan mot Pistons och där slutade även Larry Brown som Sixers-coach.

03/04 drogs Iverson med skador och missade på grund av det, tillsammans med avstängningar på grund av missade träningar och tjafs med coachen Chris Ford, 34 matcher. Sixers missade slutspelet.

Sommaren 2004 sammanstrålade Iverson och Brown igen i OS i Aten där The Dream Team, med Iverson som co-captain, skulle skämma ut sig själva och hela sitt hemland rejält med en ynka bronspeng och förluster mot Costa Rica(!), Litauen och Argentina.

Säsongen 04/05 var A.I. tillbaka vid god vigör och ledde återigen sitt lag till slutspel. Där åkte de dock ut direkt mot Detroit i den första rundan, något som skulle visa sig bli Iversons sista slutspel i Philadelphia.

Trots att Iverson mäktade med karriärsbästa 33.7 poäng per match den kommande säsongen missade nämligen Sixers 2006 års slutspel. Efter det eskalerade Iversons och Sixers misstycke med varandra och i början av december 2006 begärde A.I. att få byta klubbadress. Klubbens respons var att porta honom från alla träningar och matcher. Ungefär en och en halv vecka senare byttes han bort.

Ny adress; Denver Nuggets.

Iversons knegande för Colorado-klubben blev dock av det kortvarigare slaget. Efter nästan exakt två års experimenterande och hastiga sortier i tvenne slutspel (först mot San Antonio Spurs och året efter mot Los Angeles Lakers) blev Iverson nämligen slutligen bortbytt till det Detroit som ryckte i honom i början av decenniet.

Många var det som ifrågasatte bytet där den erkände ledaren Chauncey "Mister Big Shot" Billups och den kontroversielle Iverson skulle byta miljö. Personligen trodde jag att A.I. fortfarande var en kille att räkna med och att Pistons, speciellt i slutspelet, skulle dra nytta av sitt byte. Att Iversons kontrakt dessutom var inne på sitt sista år gav experimentet potentiellt hög vinst mot relativt liten förlust samt en större möjlighet att förändra den åldrande Pistons-rostern inför framtiden. Med andra ord ett riktigt bra byte för GM Joe Dumars.

Men nu ser det alltså ut att vara slut för Iverson för den här säsongen, och kanske för alltid.

Inledningen i Detroit blev väldigt knackig och Pistons hamnade för första gången sedan 2002 på en vinstprocent under 50. För att prova något nytt började Pistons-coachen Michael Curry att spela Iverson i en sixth man-roll, alltså en roll där han skulle komma in från bänken, något han aldrig gjort i hela sin karriär.

Iverson vädrade snabbt sitt missnöje offentligt och strax därpå drog han på sig en ryggskada som gjorde att han missade en hel radda matcher. Vissa påstod dock att det inte alls var Iversons rygg utan hans ego som hade fått sig en törn. I ett sista försök kom han så tillbaka nu i veckan, från bänken, men var ovanligt ineffektiv och helt ur rytm.

I fredags togs han så helt och hållet ur Detroit-ensemblen, återigen med sin ryggskada som förklaring.

Med tanke på Iversons tidigare uttalande om att han "hellre skulle lägga skorna på hyllan än att komma in från bänken" ser hans framtid väldigt oviss ut. Frågan är om Iverson nu någonsin kommer komma tillbaka till NBA? För lag kommer garanterat vilja ha hans tjänster, frågan är bara på vilka premisser. Och vill han ens komma tillbaka? Det är en fråga som bara Allen Iverson själv vet svaret på. Han är ju trots allt "The Answer".

Moses Blackman2009-04-05 15:36:00
Author

Fler artiklar om NBA