Krönika: Sommaren 2010 - Högvilt,huggsexa och "hometown hero"
Free Agent-poolen 2010 innehåller rätt hyfsade spelare, för att nyansera det hela, och jag vill här ge min syn på varför jag inte vill se spelare som Dwyane Wade och LeBron James i nya klubbar.
Slutspelet är i full gång på andra sidan Atlanten, och i år är det väldigt ovisst i både Western och Eastern Conference, men många håller nu Cleveland som en storfavorit till bucklan. Anförda av ligans superstjärna LeBron James (jag håller LeBron James som ligans bästa spelare) och säsongens grymma tillskott Mo Williams ser Cleveland bättre ut än någonsin.
Men med all respekt för slutspelet och det intresse som det verkligen genererar, så finns det en period längre fram som är, eller kan bli, betydligt mer intressant.
Sommaren 2010s free agent-pool är fruktansvärt djup, och innehåller namn som Amar’e Stoudemire, Tracy McGrady, Joe Johnson, Dirk Nowitzki och Yao Ming, för att nämna några.
Även om de ovannämnda fem är högintressanta namn, så finns det namn som egentligen är mer intressanta med tanke på klubbläget. Tre spelare kom in samtidigt i ligan, i draften 2003 gick de som nr.1, nr.4 och nr.5, och de tre har olika klubbscenarion, olika framgångar och kan också vara högvilt 2010. Namnen är LeBron James, Dwyane Wade och Chris Bosh.
Börjar vi nedifrån, så ser vi att Chris Bosh tillvaro i Kanadas bidrag Toronto Raptors inte har varit den mest lyckade. Det har mer varit a fairytale gone bad, där man underpresterat och även om det finns bra spelare i Raptors, med namn som Shawn Marion och José Calderon, så är det inte mycket till djup i Raptors trupp. Shawn Marion är också ett osäkert kort för nästa säsong, eftersom hans kontrakt går ut till sommaren, och han lär inte vara helt främmande för att signa med någon ny klubb. Bosh har tidigare sagt att han vill fortsätta spela med Calderon, och det mesta talar väl för att Bosh stannar i Kanada, men om inte Raptors gör en rejäl satsning till nästa säsong, så tror jag att CB4 överväger att lämna Toronto.
Dwyane Wades tillvaro i Miami har genererat en mästerskapsring, och även om Miamis fjolårssäsong var fullständigt katastrofal, så är man tillbaka till årets slutspel och visar upp finfin basket . Wade har sagt tidigare att han kan tänka sig att stanna i Miami, och varför skulle han inte göra det? Miami sitter på en riktig talangbank, där trepoängsskytten Daequan Cook, den briljanta och talangfulle pointguarden Mario Chalmers (vilket fynd av Miami förövrigt att kunna plocka Chalmers i andra rundan), och den otroligt talangfulle och allrounde forwarden Michael Beasley återfinns. Talang finns alltså, och kan det omsättas i effektiv basket, så lär det bli fler framgångar i Florida.
Wade ÄR Miami, så kan man sammanfatta hans tillvaro med tre ord, och om han stannar en lång tid, så blir han odödligförklarad i det soliga Miami.
Sen kommer vi då till The Big One 2010. The real deal. LeBron James. Det har skrivits spaltmeter om LeBron i tidiningar, journalister har försökt luska ut var han kommer hamna den sommaren och James har fått svara femtioelva gånger vad han kommer välja. Tidigare har LeBron uttalat sig om att han kan tänka sig att utforska en större marknad, och förra sommaren sa han också att han kunde tänka sig att spela en säsong i Europa om de betalade honom 50 miljoner dollar (men det är klart, skulle jag få så mycket pengar för en säsong, så skulle jag kunna spela på Bali, om något lag där skulle hosta upp 50 miljoner dollar).
LeBron har dock ett riktigt pokerface, det är svårt att ens veta hur han tänker, och klubbledningar runtom i världen är villiga att lägga upp ofantliga miljoner och också löpa gatlopp på spikar och glödande kol för att kunna få LeBron James till sin klubb.
Jag ser dock tre tänkbara klubbadresser för LeBron: hans nuvarande Cleveland, New York Knicks och New Jersey Nets (som planeras bli Brooklyn Nets) , där en av delägarna är Jay-Z. ”Mannen, myten, konceptet” var en paroll som Percy Nilegård beskrev sig själv med, men det passar ohyggligt mycket bättre in på Jay-Z.
Till skillnad från hardcore-Knicks fanet Landström här (optimist som han är och hoppas att LeBron hamnar i Knicks) =) så hoppas jag innerligen att LeBron stannar i Cleveland, lika mycket som jag hoppas att Wade väljer att stanna i Miami. Skälet är att jag tror att både lagens och ligans rykte blir än bättre om superstjärnorna väljer att stanna länge i samma klubb.
Precis som Michael Jordan för alltid kommer förknippas med Chicago Bulls, så hoppas jag att James och Wade uppnår samma status för sina klubbar.
Idrotten idag är mycket mer business, i synnerhet NHL och NBA där spelarna är mer utav en handelsvara, och klubbkänsla är inte längre något synonymt för idrottsutövare, ialla fall inte i samma utsträckning som tidigare (även om ledningar, i synnerhet i NHL, knyter upp nyckelspelare till kontrakt som sträcker sig över 12 år).
James är en superstjärna ut i fingerspetsar och stortår, det är svårt att sätta ord på hur sjukt viktig han är för Cleveland. James är också född och uppvuxen i Akron, Ohio, 45 minuters bilresa från Cleveland (Google Map is my friend), och föreställ er att han väljer att stanna i Cleveland en längre tid, droppar lite i lön för att Cleveland ska kunna spetsa till laget ytterligare. Respekten från spelare, ledare och fans skulle vara gigantisk, han skulle bli odödligförklarad i klubben och i ligan, och man har då en franchise-spelare att förlita sig på för en lång lång tid.
Även om mitt lag Denver Nuggets inte berörs jättemycket av sommaren 2010, visserligen går PF Kenyon Martins kontrakt ut då, men han är inte superviktig för Denver, så anser jag att ligan skulle må bra av om superstjärnorna väljer att stanna i sina första klubbar. Carmelo Anthony, Dwyane Wade och LeBron James är förknippade med sina respektive klubbar just nu, tänk då att de väljer att fortsätta spela där en längre period, då skulle klubbkänsla vara ett begrepp att tala om igen på allvar, fansen skulle kunna relatera till spelarna i större utsträckning och man har en hörnsten att bygga sitt lag kring i jakten på framgångar..
Jag vet att alla spelare drömmer om att lyfta NBA-pokalen, och deklarera sig som ”World Champions” (vilken spelare gör inte det liksom?), och kanske får söka nya adresser för att uppfylla den drömmen, men som avslutande ord så hoppas jag innerligen, för fansens, klubbarnas, spelarnas och ligans skull, att spelare som LeBron James och Dwyane Wade signar med sina respektive klubbar sommaren 2010, och därmed går ett steg närmare till att ses som superstjärnor med klubbkänsla, ett steg närmare att för alltid hyllas som ”hometown heroes” i ligan och slutligen också få sina nummer pensionerade och bli hyllade för sina insatser och klubbtillhörighet den dagen de väljer att lägga sina skor på hyllan.