Motståndaranalys: Los Angeles Lakers
I Western Conference stundar den logiska finalen. Mötet mellan 1:an och 2:an i seriespelet. Det är dags att skilja agnarna från vetet, när det vinstrika Los Angeles Lakers möter de oerfarna, men hungriga, Denver Nuggets. Det är Western Conference-final och jag kommer här studera Lakers genom frågor-och-svar-principen.
Hur var Lakers 2008/2009?
Att Lakers skulle vinna Western Conference (och då skaffa sig hemmaplansfördel i slutspelet) kom knappast som en överraskning. Man slutade etta även förra året, men då var det betydligt jämnare.
Lakers slutade 2007/2008 med resultatet 57-25, men då ska man också ha i åtanke att Pau Gasol kom först i februari och Andrew Bynum skadades ganska tidigt efter årsskiftet. Till denna säsong hade man båda spelaren från start, och det märktes. Man tog tidigt ledningen i Western Conference, och man behöll också förstaplatsen, trots att Bynum skadades i slutet på januari och var borta fram till april. Det var egentligen mer intressant hur platserna 2-8 skulle fördelas.
Man avslutade säsongen med resultatet 65-17, vilket gjorde att de var näst bäst i ligan (slagna av Cleveland, of course.)
Lakers höll sig lugna genom hela försäsongen och värvade ingen spelare värd att nämna, man hade ett så pass bra lag att det var onödigt. Under säsongen gjorde man i princip bara en affär, man skickade SF Vladimir Radmanovic till Charlotte Bobcats i utbyte mot Guarden Shannon Brown och SF Adam Morrison.
Shannon Brown har visat sig vara en vinst för Lakers, då han kan spela på både PG och SG-positionen, att man sen också har Morrison (som gick som nr.3 i draften 2006) som backup och inte har blommat ut helt var bara positivt för Lakers del.
Säsongen igenom var det faktiskt bara fem lag som lyckades vinna på Lakers hemmaplan: Detroit, New Orleans, Orlando, Charlotte och Philadelphia.
Lakers slutspel då?
Som nr.1 fick Lakers då en lättare lottning, och man ställdes mot Utah Jazz. Utgången var given och Lakers behövde fem matcher för att skicka ut Jazzpojkarna. I kvartsfinalen ställdes man sen mot Houston Rockets, som på förhand hade den svåraste lottningen då man ställdes mot det talangfulla Portland Trail Blazers. Houston gjorde dock vad många andra under säsongen misslyckats med, nämligen vinna matcher i Portland, och Houston slog ut Trail Blazers efter sex matcher.
Houston saknade den (evigt) skadade Tracy McGrady, men man hade trots allt jätten Yao Ming, den allrounde Ron Artest och den ytterst talangfulle pointguarden Aaron Brooks i laget. Matchserien svängde fram och tillbaka, Lakers förlorade första matchen på hemmaplan, men tog sedan de två efterföljande matcherna, vilket Houston svarade med att kvittera matchserien.
När Yao sen gick sönder i match tre, så trodde de flesta att Lakers skulle plocka hem det tidigt, men icke! Med hetsporren Artest och snabbe Brooks i fronten, så tog Houston chansen och man tvingade därmed Lakers till en sjunde och avgörande match. Där var dock Lakers betydligt vassare och man slog komfortabelt Rockets i match sju.
Lakers styrkor?
Få lag i ligan kan ställa upp med en så pass bra förstauppställning som Lakers. Man har den oerhört långe och mycket talangfulle centern Andrew Bynum, den dominanta PF/C Pau Gasol, defensivt skicklige Trevor Ariza, världens bästa Kobe Bryant och den rutinerade pointguarden Derek Fisher. Lägg därtill att man har Lamar Odom i en Sixth-man-roll, så ser man att Lakers besitter en sjukt kvalitativ trupp. Trion Bynum-Gasol-Odom är alla omkring 2,10 och bra defensivt, vilket gör att det är svårt för motståndarna att vinna kriget runt korgarna. Trion är också farliga offensivt, både Bynum och Gasol plockar mycket returer och är effektiva offensivt, vilket gör att Lakers är ett hot på alla fronter.
Samtidigt som man är effektiva under korgen, så är man likväl ett hot utifrån. Kobe är livsfarlig under korgen, men han är oerhört effektiv utifrån också. Under årens lopp har han blivit mindre självisk, det är mer Los Angeles Lakers än Kobe Lakers, och eftersom motståndarna behöver sätta fokus på Bryant, så blir det därmed mer yta för hans lagkamrater vilket gör att Lakers är grymt svåra att tas med. Fisher är den rutinerade i laget, och han är både en skicklig passningsspelare och en bra trepoängsskytt. Lämnar man honom obevakad, så resulterar det i poäng.
Svagheter då?
Inget lag är perfekt, och det finns också svagheter i Lakers trupp. För att vinna matcherna behövs inte bara bra insatser från startspelarna, man behöver ha en bra produktion från rollspelarna och Lakers rollspelare är av det ojämna slaget (undantaget Lamar Odom).
Jordan Farmar backar upp Derek Fisher, men han är väldigt ojämn och kan i vissa matcher vara totalt under isen. Sasha Vujacic brukar byta av Kobe, men hans styrka är normalt sett trepoängsskotten, och i kvartsfinalen mot Houston satte han 27 % av försöken, och det är inga godtagbara siffror för hans del.
Frågan är också om det kan infinna sig en mättnad hos Lakers. Spelare som Kobe & Fisher är rutinerade och vet vad som krävs, men de har samtidigt också tre mästerskapsringar, och det är inte helt otänkbart att det infinner sig en mättnad hos dem.
Matchserierna kan också spela in. Där Denver behövde fem matcher för att slå ut Dallas, behövde Lakers sju för att slå ut Houston, vilket då har medfört en längre vila för Denverspelarna.
Man kan förvisso se att Lakers då har matchtempot i kroppen och Denver behöver tagga till, men de där extra vilodagarna kan vara väldigt avgörande när man ska utse en representant för Western Conference i den stora finalen. Denverspelarna må vara lite orutinerade slutspelsmässigt, men man kommer kompensera detta med att vara ohyggligt taggade och ge allt för att få spela final.
Nyckelspelaren för Lakers?
Sun Yue, kinesen som Lakers signade i somras…nä, skämt å sido. Kobe Bryant givetvis. Bryant är de stora matchernas man, vilket tre mästerskapsringar vittnar om. Debatten om vem som är världens bästa, Kobe eller LeBron, kommer fortsätta tills någon av dem lägger av (personligen håller jag LeBron som liiite vassare, dock med ytterst lite marginal) och Kobe kommer säkerligen vilja utöka antalet mästerskapsringar.
Bryant kan dels vara svårfångad och effektiv vid korgen, men han är också säker gällande skyttet utifrån och när han är på humör, vilket han allt som oftast är, så kan han göra lite som han vill. Att försöka hålla koll på Kobe kommer vara den stora utmaningen för Denvers försvar.
Men är det någon annan vi ska hålla koll på?
Ja, frågan borde istället lyda ”Vem ska vi INTE hålla koll på? Lakers trupp har flera spelare som kan avgöra en match, den ena mer framstående än den andra, men om vi ska välja en..så väljer jag spanjoren. Pau Gasol är förvisso en av Lakers viktigaste spelare, men långtifrån lika flashig som Bryant. Gasol har dock gjort ett grymt slutspel, han snittar 18.5 poäng och 10.8 returer/match, och han kommer med all säkerhet notera liknande siffror mot Denver. Han kommer få tampas med Kenyon Martin, Nenê och Chris ”Birdman” Andersen, vinner Gasol de duellerna så är mycket vunnet.
Hur slutar det här då?
Trots att det är mötet mellan lag 1 och 2 i Western Conference, så lägger jag favoritskapet på Lakers. Man har slutspelsrutinen, hemmaplansfördelen och mycket spetskompetens.
Men jag tror att Denver har en stor chans att besegra Lakers. Med tanke på att Lakers hade problem med att besegra ett skadeskjutet Houston (som saknade två nyckelspelare), och att Denver har ett fullt manskap, så finns det goda möjligheter för Denver.
Gasol, Odom & Bynum är tre riktigt duktiga spelare, men vi har tre ungefär jämnbra i form av Nenê, Martin och ”Birdman”. Anthony är inte långt ifrån Bryants kapacitet, Dahntay Jones kan mycket väl hålla koll på Ariza, Billups är bättre än Fisher osv.
Även om jag är partisk i den här frågan, så anser jag att det är inte omöjligt för Denver att besegra Lakers. Vi har material för att kunna stå upp mot Lakers offensiv och vi har också material för att kunna luckra upp deras defensiv.
Mitt utgångstips blir dock att Lakers tar det här efter sju matcher, men också varna för att Denver mycket väl kan stå som segrare.
