Motståndaranalys: Cleveland Cavaliers
Western Conference-finalen har dragit igång, ikväll är det så dags för den första Eastern Conference-finalen. Mästarna Boston Celtics är ute och får inte längre slåss med de stora grabbarna. Kvar står Cleveland och Orlando för att göra upp om en plats i den stora finalen, och i denna del kommer jag presentera Cleveland.
Hur var Cavaliers 2008/2009?
”Harder better faster stronger”. Kanye Wests ”Stronger” och hans sampling av Daft Punk blev en megahit 2007, och de fyra adjektiven sammanfattar Clevelands säsong och dess förvandling på en säsong .
2008/2009 innebar ett nytt kapitel i Clevelands historia. Man spelade riktigt grym basket, särskilt på hemmaplan där man bara förlorade 2 matcher (de enda lagen som vann i Cleveland var Philadelphia i sista omgången, samt L.A. Lakers), och man avslutade säsongen med 66-16, vilket resulterade i att man hade bäst resultat av alla lag i hela ligan, och därmed har hemmaplansfördel genom hela slutspelet.
Varför det blev så, kan till stor del tillskrivas agerandet under försäsongen. Efter att man åkte ut mot Boston i fjolårets slutspel, insåg ledningen att det behövdes förstärkning och då i synnerhet en kompetent pointguard som kunde avlasta LeBron James. Sagt och gjort, den 13:e augusti var Cleveland inblandade i en trelagstrade med Oklahoma City och Milwaukee, och till Cavs anslöt Milwaukees pointguard Maurice ”Mo” Williams. En trade som visat sig varit en jättehit för Cleveland, Williams har visat under säsongen att han var pusselbiten som Cleveland saknade, i och med hans ankomst fick James lite mer utrymme och Williams kunde ta tag i dirigentpinnen och styra Clevelands spel, tillsammans med LeBron.
Clevelands fantastiska spel har också genererat dem utmärkelser. LeBron James utsågs till ligans MVP och Mike Brown fick fullt rättvist utmärkelsen Coach of the Year, dessutom tog LeBron en plats i All-NBA First Team och i NBA-All Defensive First Team.
Cavaliers slutspel?
Som det har sett ut detta slutspel, så är frågan vilket lag som kan stoppa dem. Man ställdes först mot det rutinerade Detroit Pistons, och Cavs skickade ut Pistons med dunder och brak efter fyra matcher. Cleveland var därmed vidare till kvartsfinal, där ställdes man mot förra årets uppstickare Atlanta Hawks, som i omgången innan slagit ut pånyttfödda Miami efter sju matcher.
Atlanta var dock inte någon svår motståndare, Cavaliers upprepade samma resultat som mot Detroit och slog ut hökarna med 4-0 i matcher. Man har fullständigt massakrerat sitt motstånd och knappt gett motståndet en chans.
Clevelands styrkor?
Cavaliers är inte ett stjärnspäckat lag direkt, men det som gör dem så bra är att det är ett välfungerande kollektiv. Alla kämpar för varandra, alla vet sin roll, och laget som helhet har både en hög högstanivå, men också en hög lägstanivå. Man har den väldigt kompetenta och jämna pointguarden Mo Williams, den stabile twoguarden Delonte West, megastjärnan LeBron James, den defensive bjässen ”Big” Ben Wallace och den 2,21 m höge kolossen från Litauen, Zydrunas Ilgauskas. Lägg därtill brasseforwarden Anderson ”Sideshow Bob” Varejao, trepoängshotet Daniel Gibson, och voilá: vi har ett hårt kämpande och stabilt Cleveland.
Quicken Loans Arena är även den en styrka. Cavs hemmaborg är ett nästintill ointagligt fort, bara två lag lyckades besegra Cleveland på deras hemmaplan, och eftersom Cleveland har hemmafördelen genom hela slutspelet, så sitter man med ett extra ess i tröjärmen om matchserien skulle gå till en sjunde och avgörande drabbning.
Sen har vi den stora avgörande faktorn: LeBron Raymone James . Hans säsong kan inte annat än beskrivas som fantastisk. Nr 23 var bäst i Cleveland i fem(!) kategorier: Poäng, returer, blockar, steals, och assist, och han har inte ens fyllt 25 än. När man gör en lista över de 10 bästa basketspelarna genom tiderna, så är inte frågan om LeBron är med på listan, det är var någonstans på listan han hamnar. LeBron gör lite som han vill i matcherna, och att kunna stoppa honom är nästintill Mission Impossible.
Clevelands svagheter då?
Denver, L.A. Lakers och Orlando har en sak gemensamt, de tre lagen har väldigt rörliga forwards. Cleveland passar inte riktigt in där.
”Big” Ben Wallace är knappast den mest rörliga forward jag sett, han är dessutom väldigt svag offensivt sett (under säsongen snittade han faktiskt bara 2,9 poäng/match), och Ilgauskas påminner om en pansarkryssare. De har längden för att kunna försvara sig, men inte snabbheten för det..
Rotationsspelarna kan också vara ett problem. Även om nu James, Williams och de framträdande spelarna gör bra ifrån sig, så behöver också rotationsspelarna göra stabila insatser. Cavs har förvisso ganska stabila rotationsspelare, men det är inte alltid de gör ett gott intryck. Shootingguarden med det megasvåra namnet Wally Szczerbiak är en av de mer “namnkunniga” bänkspelarna, men han är påfallande ojämn. Joe Smith är en rutinerad, men ganska begränsad spelare och frågan är hur mycket han kan bidra med.
Nyckelspelare för Cleveland?
Vem kan det vara? Givetvis nummer 23. LeBron har varit fruktansvärt bra i slutspelet. Han är inte bara den stora poängplockaren, han spelar dessutom grymt försvarsspel och eftersom han drar på sig så mycket bevakning, så har han också ett högt assistsnitt. Om förra årets MVP-diskussion var intensiv och jämn, så var det inget snack i år. LeBron James var den rättmätige vinnaren 2008/2009.
Någon annan vi ska hålla koll på?
Ja, vi kan ju alltid hålla koll på LeBrons vapendragare, hans wingman, hans..ja, ni fattar. Maurice ”Mo” Williams har varit en jätteinjektion för Cleveland, han snittar 17.8 poäng/match och han kan mycket väl vara det tillskott som gör att bucklan kan hamna i Ohio i år. Han visar prov på ledaregenskaper, en pointguard som kan styra spelet och lugna ner det när det behövs. En stabil, men ändock anonym, stjärna i Cleveland.
Hur slutar det här då?
Med tanke på att man massakrerat sitt motstånd i slutspelet, så vore det en skräll om inte Cleveland gick till final. Man ställs nu visserligen mot Orlando, vars skytte är exceptionellt och med monstercentern Dwight Howard i frontlinjen, men med Wallace, Ilgauskas och ”Sideshow” Varejao så har man tyngden, längden och kraften att kunna ge Howard en match. Lyckas man dessutom störa Orlandos skyttar Rashard Lewis och Hedo Türkoğlu, så har Cleveland en plats i finalen. Sanna mina ord.
Mitt utgångstips är att Cleveland vinner det här efter fem, högst sex, matcher. De är helt enkelt för bra för att åka ut redan nu.