Har Miami hittat rätt nu?
Ända sedan Lebron James och Chris Bosh anslöt sig till Dwyane Wade i Miami för lite drygt ett och ett halvt år sedan har man väntat otåligt på att få se vilka höjder laget skulle kunna nå. Frågan är om inte den toppen är nådd nu.
När Miami Heat vandrade av golvet i Indianapolis natten mot onsdag, svensk tid, gjorde man det som ett lag som just skrivit in sig i historieböckerna. 105-90 mot Indiana Pacers innebar att Heat, som tredje lag den här säsongen, efter Oklahoma och Chicago, lyckades vinna alla matcher i sin enda back-to-back-to-back, det vill säga tre matcher på tre kvällar, för säsongen.
Skillnaden jämfört med Chicago och Oklahoma är att Miami vann alla sina tre matcher på bortaplan. Det är över 30 år sedan ett lag lyckades vinna back-to-back-to-back-matcher på bortaplan. Att vinna tre bortamatcher på tre kvällar med en marginal på 10 poäng eller mer varje match, som Miami gjort, är ännu mer ovanligt. Det har inte hänt sedan Oscar Robertson och hans Milwaukee Bucks gjorde det säsongen 1970-71.
Faktum är ju att Miami inte ens har varit nära att förlora någon av de här tre matcherna. När man natten mot måndag slog Atlanta med 107-87 hade Lebron James bara en 30 minuters speltid, medan Wade stannade på knappt 24 minuter. Ingen av dem var på plan i fjärde quartern, vilket tillät Atlanta kunde äta in lite på försprånget, som vid ett tillfälle var uppe i så mycket som 32 poäng. Matchen mot Milwaukee var något tätare, 114 – 96 till slut, men inte heller här behövde the big three ta ut sig helt. James stannade på 33 minuter, Wade på 28 och Bosh på 29. Mot Indiana, som visserligen var utan George Hill och dessutom tappade Danny Granger i slutet av första quartern, var historien precis densamma som mot Atlanta.
Matchen var avgjord efter första halvleken, då Miami ledde med snudd på larviga 68 mot 39. Dwyane Wade behövde inte vara på banan i mer än 24 minuter, på vilka han gjorde 16 poäng, medan Lebron stannade på 33 minuters speltid. Som mest var ledningen uppe i 35 poäng, innan Miami slutade spela basket i sista quartern och lät Indiana snygga till siffrorna en aning. Nu ska det sägas att min erfarenhet av NBA-basket är relativt begränsad. Jag har bara följt ligan i fem år, lite styvt, men under den tiden kan jag inte komma på många lag som spelat bättre än vad Miami gör just nu – om ens ett enda.
Den basket Miami visat upp under stora delar av den här säsongen är helt enkelt fruktansvärt imponerande. Försvarsspelet sitter allt som oftast alldeles lysande, inget av lagen under back-to-back-to-back-dagarna sköt mer än 44% från golvet, och de siffrorna putsades till ganska ordentligt i sista quartern, åtminstone i matcherna mot Indiana och Atlanta, och i anfallsspelet är skillnaden gentemot fjolårssäsongen monumental. Dels för att the big three har mycket bättre spelare runt sig den här säsongen, och dels för att det kollektiva anfallspelet helt enkelt har blivit mycket bättre. Förra säsongen såg det oftast krampaktigt och segt ut, det är inte längre fallet.
Visst, Miami kommer inte att spela såhär bra i alla matcher, det har vi redan fått bevis på vid en handfull tillfällen den här säsongen. Jag satt till exempel uppe och tittade på den bedrövliga hemmamatchen mot Milwaukee för snart en månad sen, som man torskade med 82-91 och där anfallsspelet knöt sig totalt. Inte heller Orlando-matchen för en vecka sedan – förlust med 89-102 – var något vidare, och där var det framför allt försvarsspelet som svek. I de allra flesta matcher den här säsongen har dock båda delarna suttit, och när det gör det har jag svårt att se vilket lag som ska kunna vinna fyra matcher i en slutspelsserie mot detta Miami Heat.
Jag är mycket medveten om att säsongen fortfarande är ung och att mycket hinner hända innan den där titeln ska delas ut i juni, men om inget drastiskt förändras i Miamis spel, eller man åker på rejäla skadebekymmer, så står de i min värld som klara titelfavoriter.