Krönika: De skjuter sig själva i foten
Kanske är det ett tidens tecken. Eller så är minnet för kort för att komma ihåg fansens sinnesstämningar under tidigare lockouts. Hur som helst så verkar allt fler fans bara förakta denna lockout och klara sig väldigt bra utan basket. Oroväckande bra, skulle jag tycka som ägare eller spelare i NBA.
När det stod klart att jag skulle få en plats i årets NYC Marathon tänkte jag genast på vilka lag jag skulle kunna se när jag ändå är där. Giants eller Jets, om nu inte deras mesiga spelschema gör så att vi är där i ett ”glapp” i schemat (Och så blev det.); Islanders givetvis om inte NHL skulle skicka ut laget på en monsterturné 2-12 november (så blev det inte); NY Knicks om det nu blir någon jävla säsong.
Den här lockouten var väntad. Ägarna säger att de inte tjänar nog bra med pengar, spelarorganisationen synar bluffen och vill ha en större del av kakan. Två rika jättar som spelar ett ofantligt långdraget pokerspel som inte verkar ha något slut. Men spelet har många förlorare. Spelare som Chaunsey Billups sitter på sista året av ett fantastiskt kontrakt och kan bara bittert titta på när pengarna försvinner. Många anställda har fått sparken från de olika organisationerna eftersom ligan kanske inte blir av.
Men de största förlorarna är pokerspelarna. Jag läser allt mer föraktfulla kommentarer runtom på det världsomspännande nätet. Medan NFL lyckades lösa krisen utan att pissa på varumärket så verkar NBA-världen göra helt tvärtom. I tre månader har möte efter möte avverkats och tillslut orkar ingen bry sig längre. Tjafsa så länge ni vill. Vi har fortfarande vårt 9 till 5 att klara av medan ni tjafsar om lyxdollar.
I dagens ekonomiska verklighet har fansen knappt råd att gå på basket. Och så tjafsar spelarna om finjustering av mångmiljonkontrakt? Och de har råd att förlora många miljoner bara på detta pokerspel, vilket nog sticker ännu mer i ögonen på fansen.
Min personliga åsikt? Lönetak är bra och jag har länge förespråkat det inom fotbollseuropa. Men lönetaket gör också spelarna ännu mer giriga. Så pass att de verkar vilja offra ett år när många skulle komma in i sitt esse. Dwayne Wade intervjuades för några veckor sedan om hur mycket lön han skulle kunna få om det inte fanns lönetak. Hans svar? 50 miljoner dollar.
Stjärnorna gör ligan och fanns det inget lönetak skulle lag som har pengar springa med dollarsäckar och trissa upp lönerna för de allra bästa spelarna. Så på något absurt sätt kan jag sympatisera med att spelarna upplever att de egentligen är värda mer. Men nu är ju faktiskt ligan styrd av ett lönetak och nu är det bara att spela med efter reglerna.
Tidningen The Journals Darren Everson har via sökmotorn Factiva undersökt hur många gånger lockouterna i NFL och NBA nämnts i media. Årets NFL-lockout nämndes 109.1 gånger per dag. Siffrorna för NBA-lockouten? 66,3. Den förre coachen Jeff Van Gundy eldade på teorin och sa att väldigt få bryr sig om lockouten och att han inte hör så många snacka om det.
”Om det inte vore på Sportstalk eller ESPN, skulle någon ens veta om det”, frågade han sig.
Igår satt parterna i ytterligare ett möte. Sex timmar satt de och snackade, enligt uppgifter. Någon som håller räkning på hur många timmar de suttit hittills? Bara de senaste 11 dagarna har parterna suttit i 26 timmar. När det blev lockout 1998 möttes parterna totalt 4,5 timmar.
Idag hålls ytterligare ett möte hållas. Tar inte partiet slut nu så blir det ingen NBA den 1 november. Och jag missar chansen att se NY Knicks när jag återigen befinner mig i New York. I efterhand kommer det såklart att kännas förbannat tråkigt. Men just nu så rycker jag bara på axlarna.
Det finns andra sporter att följa.
Det finns annat att göra i New York.
