SvenskaFans Roundtable: "Magicbygget är ruttnare än Vasaskeppet"
NBA-panelen diskuterar bland annat framtiden för Orlando Magic, New York Knicks lärdomar från första slutspelsäventyret samt kvalitén på 2010 års draftklass.
San Antonio Spurs var i grundserien ett grymt, rutinerat lag som såg ut att göra en sista push för att ta hem ytterligare en titel till San Antonio. Men i slutspelet blev de totalt utmanövrerade mot Memphis Grizzlies. Hur kunde detta hända?
Bengt Kleijn:
- Det blev jobbigt på många plan för Spurs, att Memphis tankade flera matcher gillades inte av t.ex. Tim Duncan man kan fråga sig varför han brydde sig. Memphis ville nog bara vila sina spelare men fokus hamnade på att man skulle föredra Spurs. Manu Ginobli är Spurs bäste spelare och han var borta i början av serien en sådan detalj kan vara avgörande i en jämn serie. Väst är ju trots allt väldigt djup och även Lakers fick jobba hårt för att slå ut Hornets. Men Memphis är ett jobbigt lag att möta defensiven är i världklass och en bra defensiv vinner matcher. Spurs gick in i slutspelet som en av de riktigt heta kandidaterna till en finalplats så det var en präktig skräll men ändå inte alls i klass med om t.ex. Indiana slagit ut Bulls.
Johannes Grufstedt:
- Två anledningar: match-ups och hälsa. Memphis presenterar ett unikt problem genom Zach Randolph och Marc Gasol. Tim Duncan kan bara försvara en av de två åt gången och även han blev utspelad vid tillfällen. San Antonio's försvar är uppbyggt på att plocka bort trepoängare - Memphis skjuter 11,3 per match, dödssist i ligan.
Sen hjälpte det så klart inte att Manu stukade sin armbåge i sista matchen inför slutspelet. När ens bäste spelare spelar med en arm är det alltid en smula besvärligt.
Peter Ferm:
- Är mäkta imponerad över Memphis. Deras bästa spelare försvinner med en månad kvar av säsongen och ändå bara ångar de på. Tror att deras skräll mestadels beror på fördelaktiga matchups i kombination med en bra defensiv. Grizzlies är bäst i ligan på att göra poäng i ”the paint” via Randolph och Gasol. Kombinera detta med den kanske främsta defensiva specialisten i NBA, Tony Allen, så är de mycket svårstoppade. Att Ginobili blev skadad i första matchen bidrog säkert mycket till att Memphis kunde knipa en vinst direkt på bortaplan. Men dessvärre visade Tim Duncan att han helt enkelt har passerat bäst före datum och inte längre kan prestera som den superstjärnan han en gång var. Grizzlies spelar helt enkelt fantastisk lagbasket där alla vet sina roller. Man kan bara undra hur bra de hade varit om Rudy Gay inte blivit skadad.
Har Howard blickarna västerut efter ännu ett slutspelsfiasko?
Atlanta Hawks vann oväntat enkelt mot Orlando Magic. Frågan är vad detta betyder för Orlando som klubb? Känns det inte som att laget fastnat en smula?
Bengt Kleijn:
- En smula? Magicbygget är ruttnare än Vasaskeppet. Frågan är om det inte är i klass med när Knicks var som mest bottenkört, ja när Dwight Howard försvinner och det kan bara vara en tidsfråga. Jag tycker ju i princip att spelare ska spela kvar och vinna i sina ursprungsklubbar men i Orlando finns inga realistiska förutsättningar enbart Gilbert Arenas kontrakt sänker vilken organisation som helst. Det mest spännande nästa säsong i Magic blir om/när mega-traden blir av.
Johannes Grufstedt:
- Helt rätt. Orlando har fastnat och de kommer sitta kvar där ett tag. Dwight Howard är en fantastisk spelare, men inte ens han kan kompensera för inkompetensen hos Gilbert Arenas och Hedo Turkoglu (bara för att nämna två). GM Otis Smith borde helt ärligt kika på att försöka byta bort Dwight Howard och tvinga med GIlbert eller Hedo som paket. Finalframträdandet 2009 var deras tak. Dags att börja om.
Peter Ferm:
- Blir svårt att skriva ett kort svar på denna. Orlando blir nu nästa års Denver Nuggets, d.v.s laget med en missnöjd superstjärna med ett år kvar på Kontraktet som håller klubben som gisslan tills han meddelat sitt beslut. Som hardcore Orlando fan måste man fråga sig om the Magic har blivit klubben där framstående spelares karriärer tar slut? Först Vince Carter, sen Rashard Lewis och nu Hedo Turkoglu och Gilbert Arenas. Såg alla lagets matcher i år och när de vann nio matcher i rad vintras upptäckte man den vinnande formeln, ett snabbt tempo. Men helt plötsligt gick man tillbaka till halfcourtbasket, bestående av att enbart dumpa in bollen till Howard samtidigt som alla andra står och ser på, vilket är en väldigt förutsägbar strategi. Jag tror att laget hade funkat bäst om Howard hade tagit ett steg tillbaka offensivt och fokuserat på det defensiva istället. Lite som rollen Garnett har i Boston. Han hade lätt snittat 20 poäng och 10 returer ändå.
Men när offensiven konstant ska gå igenom honom dör tempot. Arenas passar helt enkelt inte in som förste man av bänken då han är en sk volymskytt (behöver många skott för att bli het). Om han missar tre skott i rad nu så plockar coach Stan Van Gundy ut honom direkt och detta höjer inte precis hans självförtroende. Men han var även småskadad under året och tror att det finns en liten chans att han kan komma tillbaka nästa år. Turkoglu däremot, visar prov på att ett välbetalt kontrakt inte motiverar och frågan är om han är slut. Att man bytte bort halva laget mitt i säsongen blev en jätteflopp och vi fans har sett katastrofen närma sig sen lång tid tillbaka. Vad som händer med Dwight och Orlando nästa år vet ingen förrän efter sommaren. Men GM Otis Smith måste visa prov på magi om han ska kunna förbättra laget, då det finns få attraktiva kontrakt och inga yngre talanger att trada bort. Man chansade på att vinna nu och det gick åt skogen. Framtiden ser mörk ut….
Utan Billups och Stoudemire hade Knicks ingen chans mot Celtics.
New York Knicks första slutspelsäventyr på länge slutade med 0-4 i matcher. Vad kan klubben hämta med sig från denna upplevelse till nästa säsong?
Bengt Kleijn:
- Knicks behöver en bredare trupp så att främst Amare Stoudamire är hel och pigg när slutspelet startar. Jag tror att Knicks plockar någon placering till nästa säsong och det innebär att man får en enklare motståndare i första-rundan. Sen blir jag inte klok på hur man coachar Melo så många defensiva dundermissar han gjort i Knicks kom han inte upp i sammanlagt under alla åren i Nuggets.
Johannes Grufstedt:
- De lärde sig att Toney Douglas inte är en point guard och plockade därför upp sista året på Chauncey Billups' kontrakt. Jag hoppas också de lärt sig att Jared Jeffries inte är en spelare du vill ha på plan när säsongen ska avgöras. Men eftersom de såg honom på nära håll under tre år, bytte bort honom och sen ändå valde att hämta tillbaka honom när absolut ingen annan ville ta i Jeffries visar att så kanske inte är fallet.
New York's framtid ligger i princip helt i händerna på nästa kollektivavtal. Om ett hårt lönetak förhandlas fram kommer det bli extremt svårt för New York att addera den tredje stjärnan de suktar efter. I sådana fall kan de se fram emot 47 vinster i grundspelet och respass efter första omgången under en överskådlig framtid.
Peter Ferm:
- Jag är kanske ensam om att vara övertygad om tesen att hade inte Billups och Stoudemire blivit skadade, hade Knicks kunna pusha Boston till minst sex eller sju matcher. Tyckte att New York såg oerhört pigga ut i första matchen men försvann sen helt när Stoudemire fick problem med ryggen. Nu fick man lite play off erfarenhet som lag och upptäckte samtidigt sina svagheter. En defensiv center står på önskelistan och Sacramentos Samuel Dalembart hade varit perfekt för rollen. I och med att de plockade upp sista året på Billups kontrakt a´14.2 miljoner dollar har de fortfarande en möjlighet att jaga Chris Paul eller Deron Williams året efter nästa säsong. Här ser framtiden väldigt ljus ut.
Dallas Mavericks ser ut att äntligen ha hittat rätt i slutspelet.
Dallas Mavericks imponerade mot Portland och krossade sedan LA Lakers Efter att ha underpresterat i många slutspel, är det äntligen Dallas tur nu att gå hela vägen i väst (till att börja med.)?
Bengt Kleijn:
- Ja ser onekligen ut pa det viset. Dallas har växt ut alltmer under slutspelet mot Portland dominerade Chandler/Nowitzki mot Lakers var dessutom Kidd/Barea totalt överlägsna Fischer/Blake. Rick Carlisle har coachat laget enormt bra och byter gàrna och snabbt taktik och match-ups efterhand. Tror att Dallas skulle föredra det nagot langsamma Memphis i west-finals även om Nowitzky givetvis far det enklare mot Oklahoma. Ja Dallas mot Miami ser ut att utgöra finallagen
Johannes Grufstedt:
- Någon som vågar säga "favorit"? Oavsett hur det går i den andra semifinalen kommer de ha fördel av hemmaplan. Just det, sen har de vunnit sina senaste sex matcher också. Jag tror inte de kommer vinna 4-0 mot varken Oklahoma eller Memphis men de har en bättre än 50/50-chans att gå vidare till NBA-finalerna.
Peter Ferm:
- Det börjar onekligen se ut så nu när väst helt plötsligt är vidöppet. Tror inte det finns en människa i världen som spelat på att Dallas skulle sweepa Lakers. Nowitzki spelar äntligen som en superstjärna och defensiva Tyson Chandler har visat sig vara den sista pusselbiten i mitten. Men allt handlar förstås om match ups. Skulle Memphis besegra Oklahoma tror jag inte Dallas blir helt nöjda då Memphis visat att de kan försvara både "the paint", men även skyttar ute på trepoängslinjen. Hade visserligen varit en fantastisk match up att se Nowitzki mot Randolph då de kompleterar varandra perfekt. Den ena är suverän under korgen och den andra ställer till mest skada utifrån. Gissar på att Mavericks föredrar Oklahoma, men oavsett vad kommer västfinalen bli en showdown man inte vill missa!
Derrick Rose blev historisk när han som yngste spelare någonsin utsågs till MVP för grundserien.
Derrick Rose utsågs slutligen till MVP efter en fantastisk säsong. Jag vet att ni alla inte är övertygade om att det var rätt val, men Rose förtjänar väl massa kredd för hur han burit detta Bulls hela säsongen?
Bengt Kleijn:
- Det var glasklart rätt val! En unge kille som bär sitt lag till förstaplatsen i öst mot favoriter som Boston och Miami. Ett Chigago som har många bra spelare men inte en massa superstjärnor som geggat ihop sig i samma klubb. Rose är NBAs bäste point-guard han är komplett i offensiven och en riktig clutch-player. Han saknade motstånd i år, närmast är som vanligt Bryant och sen finns spelare som Kevin Durant och Dirk Nowitzki. Jag har full förståelse för att man kan tycka att LeBron James är bäst men MVP var han i Cleveland det är priset för att omge sig med andra All-Stars.
Johannes Grufstedt:
- Självklart! Derrick Rose är Chicago’s anfall. Efter att han stukade foten i Indiana-serien har Chicago haft svårt att producera poäng just eftersom Rose inte tar bollen till korgen och bryter ner försvaret. Med det sagt, Chicago med Derrick Rose 100% är fortfarande bara ligans tolfte mest effektiva anfall.
Å andra sidan, Dwight Howard och De Fyra Statyerna (även kända som Ryan Anderson, Hedo Turkoglu, Jason Richardson och Jameer Nelson) är på något sätt ligans tredje bästa försvar. Ersätt Dwight med Sam Dalembert och de vinner 26 matcher på året. Ersätt Derrick Rose med Devin Harris och de vinner 55. Bara som ett exempel.
Peter Ferm:
- Absolut! Han är fullständigt fenomenal! Har ni inte sett en Chicago match än, GÖR DET! Killen är endast 22 år gammal och trots det definitivt värd att bli utnämnd till MVP. Carlos Boozer har varit en besvikelse i slutspelet för Bulls men det har inte spelat någon roll då Rose har tagit över istället. Tror visserligen inte att Bulls är starka nog att rå på Lebron och Co om inte Boozer hittar formen igen, men Chicago fans måste ändå hålla med om att laget överträffade alla förväntningar denna säsongen.
Tim Thibodeau har lett sitt Chicago Bulls på ett mästerligt sätt i år.
Coach Thib i Bulls blev årets coach. Rätt val?
Bengt Kleijn:
- Med facit i hand ja! Nu när både Denver och Spurs är utslagna tycker jag att valet känns odiskutabelt. Annars är jag väldigt svag för det arbete som Gregg Popovich gör i SanAntonio men i år lyckades han inte trycka på rätt knappar i det avgörande läget. Bulls är en så grym lagmaskin självklart måste coachen ha stor betydelse för den moral laget visat under hela säsongen.
Johannes Grufstedt:
- Jo, antar jag. Årets coach är ett pris som är helt och hållet baserat på mjuka värden och bra historier. Tom Thibodeau har gjort ett jättejobb i Chicago och transformerat deras försvar till ett av ligans bästa. Men han vinner också mycket på att killen före honom, Vinny del Negro, kanske inte var så värst bra och därför upplevs skillnaden mer dramatisk.
Det är synd att konsekvent och långvarig excellens av typen Phil Jackson (COY en gång), Greg Popovich (en) och Jerry Sloan (noll) inte belönas på samma sätt.
Peter Ferm:
- Svår fråga. både ja och nej. Å ena sidan tycker jag att hans debutsäsong blev fantastisk och han lärde hela laget vikten av en stark defensiv, vilket lett till den tidigare nämnda framgången. Å andra sidan tycker jag att Lionel Hollins i Memphis gjorde ett minst lika bra jobb med färre resurser. Han fick en wash out som Randolph att framstå som en MVP och PG Mike Conley att spela bättre än självaste Tony Parker i slutspelet. För första gången hade jag velat se att två stycken skulle få dela på priset. Det har hänt med Rookie of the year, varför inte här också?
Priset som årets rookie gick föga oväntat till Blake Griffin.
Det mest odramatiska priset gick till Blake Griffin som visade att han lärt sig mycket av att sitta på sidan av planen under det som skulle varit hans rookie-år. Men om vi bortser från Griffin, hur tycker ni i övrigt att draftkillarna från förra sommaren har skött sig?
Bengt Kleijn:
- Det är så enormt viktigt vilken klubb spelarna hamnar i, väldigt få rookies är NBA färdiga direkt och de måste få tid att göra misstag innan de lär sig. Jag dömde ut Gordon Hayward totalt runt jul och sen gör han +30 p några månader senare när pressen är borta. Årets steal gjorde i alla fall Knicks! Landry Fields går som 39a! Gör vi om draften är han topp 10, Knicksfansen får vara väldigt nöjda med att han inte skeppades iväg till Nuggets. Men lite besviken är jag nog totalt sett på de spelare som gick topp 10.
Johannes Grufstedt:
- Blandad påse med stora svängningar. De största utropstecken som jag sett är Evan Turner och Landry Fields som båda två gav oss anledning att omvärdera deras framtid efter slutspelet. Om draften hade gjorts om i januari hade Fields inte blivit vald senare än sexa (i verkligheten valdes han som #39) efter att ha spelat glimrande i första halvan av säsongen. I slutspelet verkade han dock tappa allt självförtroende, kunde inte sätta några skott och slutade ta returer. Hans framtid i New York hänger nu på en skör tråd.
Evan Turner gjorde tvärtom; han såg förlorad ut under grundspelet och fick tidvis nöta väldigt mycket bänk för en coach som historiskt spelar rookies sparsamt. I slutspelet sen fick han än mindre tid, men visade desto mer framfötter och gav en glimt om varför han blev vald som #2.
Peter Ferm:
- Med facit i hand blev det en rätt svag draft. Som nämnt, draftades visserligen Griffin året innan och han kan ha haft en av de fem bästa rookiesäsongerna någonsin.John Wall får väl godkänt som första val då han var skadad större delen av året men resten av fältet levde dessvärre inte upp till förväntningarna. Andra valet Evan Turner luktar flopp även om han var bättre i slutspelet. Landry Field i New York var iofs en trevlig överraskning men resten av fältet behöver uppenbarligen några år till för att kunna bidra på allvar.
