Joakim Noah – Från MVP-kandidat till bänkspelare
Joakim Noahs upp- och nedgång de senaste säsongerna, hans skada och framtiden för honom och Chicago Bulls .
För två säsonger sedan hade Chicago Bulls inte ens nått halvvägs in i säsongen och problemen hade redan börjat växa på hög. Derrick Rose ådrog sig sin andra allvarliga knäskada och var borta resten av säsongen. Luol Deng, en viktig kugge för dem, blev tradad till Cleveland Cavaliers då han var en unrestricted free agent den kommande sommaren och Bulls trodde inte att han skulle komma tillbaka.
Vid det här tillfället var Chicago Bulls 12-18 och slutspel var något som de inte var i närheten av. Det var då som den dåvarande coachen Tom Thibodeau bestämde sig för att offensiven skulle spelas genom Joakim Noah. Noah hade visat säsongen innan (2012-13) att han var en duktig passare då han haft en triple-double innehållande 10 assist, men inte så bra att man kunde bygga en offensiv kring det. Han var känd som spelare med ett stort hjärta, en hårt arbetande försvarare och en duktig returtagare.
Med ett lag utan någon superstjärna (D.J. Augustin var den som snittade flest poäng), så lyckades Bulls att vinna 34 av de sista 48 matcherna, sluta fyra i öst och ta sig till slutspel. Noah, med sin nya roll, hade sin bästa säsong i karriären och snittade 12,6 poäng, 11,3 returer och 5,4 assist per match. Hans assistsnitt var det bästa av en center sedan Sam Lacey, som snittade 5,7 per match säsongen 1979-80.
Utmärkelserna haglade över Noah efter en spektakulär säsong. Han blev utsedd till Defensive Player of the Year, uttagen till All-Defensive first team, All-NBA first team och slutade fyra i omröstningen till MVP bakom Blake Griffin, LeBron James och Kevin Durant. Sju år in i karriären och Noah hade verkligen slagit igenom.
Tyvärr för Noah och Chicago Bulls, så var det här det bästa man skulle få se av centern. Noah tvingades till knäoperation under sommaren, vilket gjorde att han haltade under de flesta matcherna han spelade säsongen efter och missade totalt 15 matcher. Produktionen minskade till 7,2 poäng och 9,6 returer per match och det skulle påverka Noahs roll till den här säsongen.
I somras så sparkade Chicago Bulls den förre tränaren Tom Thibodeau och anställde Fred Hoiberg som tidigare var tränare i college-laget Iowa State. Hoiberg är en coach som använder sig av en pace-and-space-offensiv och bestämde sig inför säsongen att Noah inte passade in där och att han skulle starta Nikola Mirotic tillsammans med Pau Gasol i frontcourten istället.
För första gången sedan hans andra säsong i ligan så var Joakim Noah inte längre en startspelare. Han accepterade rollen fram tills han återvände från en axelskada som hållit honom borta från planen i tre veckor i slutet på december.
I en intervju med Chicago Tribune sa Noah nyligen: “I mean, I don’t know what to say. I wasn’t expecting to play such a limited role. I’m trying to stay focused on what I can do to help. That’s it.”
Uppenbarligen var han inte nöjd med situationen, men vill ändå hjälpa laget. Tyvärr så verkar det som om Noah inte kommer att kunna hjälpa sitt Chicago Bulls något mer den här säsongen.
Den 15:e januari i matchen mot Dallas Mavericks hoppade Noahs axel ur led, han tvingades till operation och kommer nu att vara borta 4-6 månader. Ett oerhört hårt slag mot Noah, lagets hjärta och själ, som är en unrestricted free agent i sommar.
Hur ser då framtiden ut för Chicago Bulls och Joakim Noah? Kortsiktigt för Bulls så betyder det mer speltid för rookien Bobby Portis som har imponerat offensivt, men har haft problem i defensiven. Pau Gasol, Nikola Mirotic och Taj Gibson kommer alla att få spela mer, men Bulls defensiv kommer att lida då det inte finns någon som kan skydda korgen och Gasol och Mirotic inte är lika bra defensivt som offensivt.
Långsiktigt så måste John Paxson (Vice President), Gar Forman (General Manager) och Fred Hoiberg bestämma vilken riktning de vill att den här organisationen ska gå i. Ska Bulls fortsätta spela en pace-and-space-offensiv så kan de inte behålla både Noah och Gasol. Noah skulle kunna funka hyfsat i sådan offensiv om han skulle få vara hel och de skulle anpassa spelet efter honom. Men Noah fyller 31 i februari och det är tveksamt om han är Bulls framtida franchise-center. Jag tror inte att han är bekväm att fortsätta komma från bänken, något som Hoiberg vill att han ska göra. Samtidigt så finns det flera lag som i sommar har mycket cap space och skulle kunna erbjuda Noah både mycket pengar och en startplats som center.
Pau Gasol har en player option i sommar och lär vilja ”opta” ut från det och bli en free agent för att kunna ha chans på ett stort sista kontrakt när lönetaket skjuter i höjden tack vara det nya TV-avtalet. Jag tror att Gasol antingen vill ha ett så långt kontrakt som möjligt, som Bulls inte borde erbjuda honom då han inte är någon långsiktig lösning för dem på centerpositionen (han fyller 36 i juli), eller så kommer han vilja gå till en riktigt contender, något som Chicago Bulls inte är.
Det finns flera stora namn på centerpositionen som kommer att bli free agents i sommar. Dwight Howard, Al Horford och Hassan Whiteside är alla unrestricted free agents i sommar. Även spelare som Festus Ezeli, Terrence Jones, Donatas Motiejunas, Timofey Mozgov och Tyler Zeller (tveksamt om Zeller är värd att nämna) kommer att vara tillgängliga, så det finns alternativ för Chicago Bulls.
Något som dock känns säkert är att vi inte kommer att få se samma lag i Chicago nästa säsong, organisationen måste välja hur de vill bygga det här laget för framtiden.
För staden Chicago kan man bara hoppas på att Joakim Noah är kvar efter den här säsongen. Så mycket som han hjälpt till i samhället med bland annat demonstrationer mot vapenvåld, basketturneringar för ungdomar och en stiftelse som hjälper barn att uttrycka sig genom konst och sport.
För Bulls skulle det betyda, om Noah lämnar, att man skulle förlora den spelare som under de senaste nio säsongerna, varit lagets hjärta och själ.
Twitter: @NBAPodden
