Överskattade Rondo, underskattad?
Under säsongen har han snittat 12 assist och 12 poäng. I slutspelet har han höjt siffrorna till 12.5 assist och 15 poäng per match. Flertalet av de ”triple-doubles” som gjorts i år kan han sätta sitt namn bakom. Med siffror som dessa, har Celtics pointguard rätt att vara den kaxiga spelare han är?
En personlighet som är svår att ha och göra med, oense med tränaren, självgod. Dessa påståenden är alla vanliga att höra när man talar om Rajon Rondo. Han har under sina år i NBA setts som en duktig spelare som för ofta satt ”jaget” före laget och som aldrig riktigt blommat ut till den fulländade pointguard han skulle kunna bli. Många har ansett att han tillhört medelmåttiga gards som inte är vad de med en annan inställning och laganda kunnat bli.
Under de senaste säsongerna har han snittat ungefär en double-double per match och ju närmare nutid vi kommer har siffrorna stigit. Det är dock denna säsong som han enligt mig tagit det stora steget från en i mängden till topp 5 pointguards i NBA. Tillsammans med Chris Paul, Deron Williams, Derrick Rose och Tony Parker bildar de eliten av spelfördelarna. Chris Paul, av många ansedd som världens bästa aktiva pointguard hade i år siffror som 20 poäng och 9 assist. Mer poäng men mindre assist än Rondo och i mina ögon jämnt skägg mellan deras siffror. Till detta ska tilläggas att Pauls siffror sjunkit något i slutspelet. Årets kanske främsta spelfördelare, Tony Parker satte i år upp liknande siffror som Paul. Rondos siffror placerar honom alltså bland de bästa i år men naturligtvis betyder inte detta allt.
I och med Kevin Garnetts pånyttfödda medeldistansskytte samt övrig skyttekraft i Allen, PP, Bradley m.m har han i slutspelet fått utdelning för sin fina spelförståelse. Han har blandat attacker mot korgen med att driva mot korgen, dra med sig flertalet motståndare för att sedan fördela bollen till en ensamstående medspelare för två eller tre enkla poäng. Med ett bättre skytte från hans lagkamrater i grundserien kunde hans siffror varit smått fantastiska. Det är lätt att vara efterklok och säga tänk om, men han har hela tiden trummat på och fortsatt göra det han gör bäst och nu har det börjat ge ordentlig utdelning. Hans assistsiffror i slutet av säsongen jämfördes med den genom tiderna främsta fördelaren av bollen, assistkungen John Stockton.
Varför vill folk då inte acceptera att den envise och kaxige före detta Kentuckyspelaren är bland de främsta på sin position. Han är inte lika folkkär som andra men det kan inte hindra oss från att se det som är uppenbart, han presterar på en nivå att man inte kan göra annat än att placera honom där. Jag absolut inget Celticsfan men det går inte att undvika fakta. Att han måste tagga ner och anpassa sig för att laget ska prestera så bara som möjligt råder det inga som helst tvivel om men hans agerande på planen går det definitivt inte att klaga på. I år är det han som burit fram Boston dit de nått. Överskattad? Nej!
