Slutet för Boston's Big three?
Två NBA-finaler och en titel senare. Är det läge att spränga Boston-laget som vi känner det och börja om på nytt?
När LeBron James gjort sig av med sina demoner och äntligen besegrat Boston Celtics i slutspelet sjönk en aura av osäkerhet över laget som levde till mottot "ubuntu".
(mellanparagraf: häromdagen informerade Sean Grande, radiorösten för Boston's matcher, att LeBron James har spelat 50 matcher mot Boston, inklusive försäsongs- och slutspelsmatcher, sedan han blev draftad 2003. Det ger en något mer förståelse för vilken tillfredsställelse LeBron kände den där kvällen. Varsågoda att dra fram paralleller till Michael Jordan och Detroit i början av MJ's karriär.)
Frågetecken vimlade kring Boston. Skulle Coach Rivers fortsätta eller tillfälligt gå i pension för att se sin son spela collegebasket? Tänkte Shaq och Kevin Garnett fortsätta spela basket eller lägga av? Ray Allen och Paul Pierce är 33 respektive 35 år gamla, hur många fler säsonger kan de spela på toppnivå? Glen Davis kontrakt går ut den siste juni. Jeff Green är en restricted free agent. Hopplöst.
Årets två finalister i Eastern conference, Chicago och Miami, är dessutom byggda för framtiden och ser ut att ha köpt prenumerationen på finalplatserna för en överskådlig framtid. Vad tänker Danny Ainge göra i sommar?
Först och främst, som med resten av ligan, måste han invänta besked på hur det nya kollektivavtalet kommer se ut och vilka spelregler han får röra sig inom. De senaste rapporterna pekar på att ett hårt lönetak kommer införas men det kommer göras successivt och inte vara i full effekt förrän om tre-fyra säsonger. Ett sådant scenario är fördelaktigt för Boston eftersom de redan har kring $51 miljoner bundna i kontrakt till Rondo, Allen, Pierce och Garnett.
Det mjuka lönetakt som just nu regerar tillåter ett visst antal undantag som ger Boston möjlighet att förstärka laget kring sina fyra stöttespelare. Ett hårt lönetak, å andra sidan, lämnar väldigt lite spelrum och begränsar Boston till att addera rookies och spelare med minimilöner.
Sen har vi det faktum att de fyra spelarna som redan är knutna till Boston nästa säsong spelar väldigt bra tillsammans. Man kan plocka fram många ursäkter till varför de förlorade mot Miami, men ingen anledning var större än Rajon Rondo's armbåge som gick ur led i tredje matchen.
Inför slutspelet skrev jag en artikel där jag pratade om Boston's five-man-units. Sanningen är att du kan stoppa nästan vem som helst tillsammans med Rondo-Allen-Pierce-Garnett och du kommer få en av de bästa uppställningarna i ligan. I matcher där Shaq spelade <21 minuter var de nästan oslagbara i år. Samma sak med Glen Davis. Men det bygger på att alla fyra är friska, och det är där man blir orolig för framtiden.
Förra året spelade Coach Rivers på halvfart genom sista halvan av säsongen med flit för att han värderade hälsan hos sina spelare högre än seedning i slutspelet. Det lyckades (nästan hela vägen) och han blev hyllad för det. I år gick det inte fullt lika bra när Rondo, Delonte West, Shaq och Jermaine O'Neal spelade med nersatt kapacitet eller inte alls.
Det handlar om tur i slutspelet. San Antonio låg i boss mode hela säsongen och vann 61 matcher, men Manu Ginobili skadar sin armbåge i sista matchen före slutspelet och San Antonio förlorar i första omgången.
Denver föds på nytt efter att ha bytt bort Carmelo Anthony och spelar lika bra eller bättre än alla andra under de sista 30 matcherna. Sen skadar sig Arron Afflalo, Ty Lawson stukar foten, Danilo Galinari och Chris Andersen drar på sig småskador. De förlorar i fem matcher i första omgången.
Los Angeles Lakers är ett bevis på att man kan vara i stort sett skadefri och ändå få storpisk, men de var tydligen skadade i psyket, inte fysiskt.
Det är inte över ännu. Doc Rivers meddelade i dagarna att han skrivit på en kontraktsförlängning som gör att han kommer coacha Boston de närmsta fem åren. Rajon Rondo citeras att han inte kommer behöva operera sin armbåge. Och Boston-fans börjar inse att om bara ett par bollar studsat rätt, om LeBron blivit avblåst för det där uppenbara stegfelet i slutet av game 4, om Rondo haft två armar, om… ja, då hade de spelat i semifinal mot Chicago med start i ikväll.
Så samla ihop bandet för en turné till. Kasta tärningen och hoppas att nyckelspelarna kan hålla sig på plan vid rätt tillfällen nästa år. Det är bara en handfull lag som ens har chans att vinna titeln vid en given säsong. Boston är ett av dem.
Bättre lycka nästa år.
