Vad står på tur för Derrick Rose?
Efter två säsongsavslutande skador i båda knäna ifrågasätter många ifall Derrick Rose kan bli lika bra som han en gång i tiden var. Från att ha belönats med MVP-priset som den yngsta någonsin har han endast spelat 100 matcher sedan 2011/12-säsongen. Nu är frågan, får vi se Derrick Rose igen lysa som den stjärna han en gång var?
”Jag vet inte vilken typ av spelare jag kommer bli. Jag vet bara att jag kommer bli väldigt bra.”
I en tom träningsanläggning i Deerfield, Chicago satt en ensam Derrick Rose och yttrade de orden. Två knäoperationer senare finns det fortfarande tvivel hos NBA-fans att D-Rose kan nå den nivå han spelade på innan första knäskadan. Det var första matchen i 2011/12-säsongens slutspelsrunda. Chicago mot Philadelphia. Bulls hade slutat som bästa lag i Eastern Conference i en säsong förkortad på grund av spelarstrejker. Med inget annat än en NBA Final i sikte gick Rose upp för en sedvanlig lay-up och slet av främre korsbandet när han skulle trycka ifrån. Vad som följde var rehabilitering i tolv månader.
Resultatet?
Ingen NBA för Rose kommande säsong.
Från supernova till ett stjärnfall
Den Derrick Rose som ledde sitt lag till 62 segrar säsongen innan var en fröjd att se på. Han snittade 25 poäng och sju assist per match. Han var en supernova, en stjärna som lyste starkast i NBA himlen. Han använde sin atletiska kropp och snabbhet till att slingra sig förbi försvarare på väg till korgen. Han var Chicagos nyfunne son.
Början av säsongen 2013/2014 präglades av Derrick Rose efterlängtade comeback i rampljuset. Den forne MVP:n var tillbaka för att återta sin mantel som ligans bästa spelare. Efter försäsongen stod Derrick Rose redo inför utmaningen att komma tillbaka efter en skada av sådan kaliber.
”Jag tycker att jag är mycket mer explosiv nu. Jag kan ta emot kontakt lite bättre. Vad gäller mitt hopp tror jag att jag kan hoppa ännu högre.”
Så sa Rose i en intervju efter en försäsongsmatch mot Detroit Pistons.
Tio matcher in på säsongen skulle det som inte fick ske, ske. Rose skadade menisken i höger knä och tvingades till ytterligare en operation som skulle resultera i ännu en säsong på sidlinjen. En hjärtkrossad Rose satt på presskonferensen några dagar senare och fick svara på frågan om det vore bäst för Chicago att släppa honom och satsa på någon annan. ”Man kan vara en idiot om man vill det, jag vet att jag kommer bli bättre.“ var hans svar som han refererade till Bullsledningen.
Kanske hade han rätt, kanske var han för optimistisk. Bara tiden kan förutse om vi får se samma Rose som vi förut fick njuta av att se på.
Rose var en gång i tiden en supernova, en saga om en pojke som föddes och växt upp på södra sidan av Chicago som slutligen fick spela i klubben närmast till hjärtat. Pojken som skulle leda sitt lag till den första titeln sedan eran av Michael Jordan, Scottie Pippen och Phil Jackson.
Nu verkar Rose inte ha varit något annat än en fallande stjärna - en vacker strimma över NBA himlavalvet som lyste bara för en kort stund. Det är ett grymt öde och tråkigt att överväga förlusten av en av sportens mest begåvade och unika talanger.
“Jag vet bara att jag kommer bli väldigt bra.”
Min fråga är... Kommer det verkligen hända?
