Benny om säsongen -09

Årets säsong är snart igång men här blickar vi tillsammans med IFK forwarden Benny Mattsson tillbaka till säsongen 2009. Säsongen då IFK Sundsvall tog sig tillbaka till Div II, genom att ta andra platsen i Div III mellersta norrland, och sedemera slå ut Morön och Alvik i det dramatiska kvalet till tvåan.

Det här var säsongen där du återvände till IFK Sundsvall efter flera år med spel i Gefle IF och GIF Sundsvall. Vad var det som fick dig att lämna den proffesionella fotbollen och återvända till Baldershovs IP ?

- Egentligen så var det flera olika saker som gjorde att jag inte fortsatte spela fotboll på proffessionell nivå. Jag och Maria-Therese funderade på ett par alternativ, men för att fortsätta spela fotboll på heltid hade vi behövt flytta. Med tanke på att vi väntade Mille i juli, tyckte vi att det skulle vara skönt att ha närhet till familj och vänner. Maria-Therese har fast jobb som hon stormtrivs med på Åhléns skönhetsavdelning i Birsta. Även om hon skulle kunnat få tjänstledigt, så behövde hon jobba fram till sommaren för att få mammapenningen.

- Detta hade inneburit att hon hade behövt stanna själv i Sundsvall till mitten av juli och jag kände också att hon behövde mig nära under graviditeten. Dessutom hade vi köpt en lägenhet som vi renoverat och den ville vi inte hyra ut. Jag kände också att det var dags att fortsätta med mina påbörjade studier till lärare. Att det sedan blev IFK Sundsvall var väldigt naturligt. De spelare som spelat i IFK Sundsvall brukar vilja återkomma till klubben förr eller senare, något annat var inte aktuellt på lokal nivå. Det är något speciellt med föreningen och spelarna brukar få "starkt hjärta" för föreningen.

Innan serien sparkade igång, kändes det som att ni kunde vinna serien och vad var lagets målsättning inför säsongen?

- Jag skrev på ganska sent för IFK och spelade inte mer än ett par matcher på försäsongen, även om jag tränade och coachade med Patrik redan från början. Ledare och spelare hade ett möte i tidigt skede och där bestämde vi oss för att satsa på uppflyttning. Vi förstod att vi skulle behöva ha kvalitét i det vi gjorde för att ha någon chans att nå tvåan. Vi bestämde tex att sommaruppehållet skulle bli extra kort för att vara bättre förberedda än övriga inför hösten.

- Personligen tyckte jag att det var svårt att veta hur bra de andra lagen skulle vara. Men vi hade hela tiden en stark tro på vårt unga lag. Om man ser till utvecklingen i laget så vill jag påstå att den var fantastisk.

Till det spelmässiga. Poängskörden under vårens spel gjorde att klubben placerade sig i slagläge inför höstomgången med 23p. Av de 11 första matcherna vann IFK 7 spelade 2 oavgjorda och förlorade 2 (Selånger och Medskogsbron). Vilka matcher är du mest nöjd med under våren?

- I toppmötet mot Härnösand var vi starka på Västhagens konstgräs och vann med 2-1. Claudio gjorde segermålet i slutet och jag tycker verkligen vi förtjänade att vinna den matchen. Sedan gjorde vi en otrolig kämpainsats borta mot IFK Östersund, där hela 14 spelare saknades ur spelartruppen pga skador, sjukdommar, avstängning mm. Jag spelade den matchen som defensiv innermittfältare, Jon Velander flyttades ner till vänsterback, Viktor Löfgren spelade mittback. Det var många som debuterade och många spelade på ovana positioner, men alla gjorde det bra och med stort hjärta. Det var en rejäl kämpainsats och vi var nära att vinna, tyvärr kvitterade Östersund i slutminuten. Kevin Persson gjorde ett mål i den matchen som är värt att nämnas. Först vann han en löpduell med motståndarbacken i en kontring. Han fångade upp bollen på högerkanten, snurrade upp tre motståndare och avslutade ur halvtaskig vinkel med en bredsida lågt i bortre hörnet. Målet var som en kopia av Kurre Hamrins klassiska mål i landslaget.

- Den viktiga bortamatchen Frösö var också en match som fastnat på näthinnan. Vi hamnade direkt i matchöppningen i underläge med 1-0, efter att de lyckats med en klockren hörnvariant. Därefter malde vi på med vårt spel och i andra halvlek kom också utdelningen. Kevin gjorde 1-1 målet och sedan passade jag själv på att avgöra i 70 minuten. Om sanningen ska fram så var 2-1 till oss i underkant, enligt mig. Vi skapade massor av chanser och borde nog gjort ett par till mål. I efterhand är jag förvånad över att inte Frösö var inblandad i den absoluta toppen. De hade ett riktigt starkt lag och var det tuffaste motståndet vi kände på i serien. Vi får vara nöjda med att vi själva var på topp just i matcherna mot Frösö.

Tycker du att ni fick ut maximalt spelmässigt under våren?

- Vi spelade mycket bra periodvis i vissa matcher, även om jag tror alla spelare har en högre nivå i sig. Vi hade en väldigt stor utveckling i laget under hela året och jag tycker personligen att alla spelare var som bäst i slutet av serien och i kvalet. Något jag tycker var bra var att vi hela tiden tog lärdom av de matcher vi spelat. Till exempel blev vi starka på att bevaka en ledning. Spelmässigt tycker jag att vi var det lag som spelade den finaste och mest tekniska fotbollen, även om den inte alla gånger var effektivast. Att vi hela tiden försökte spela bollen tror jag gjorde att vi utvecklades.

Till hösten blandade IFK fantastiska matcher med plumpar mot bottenlag (Sandåkern borta 3-3, Junsele hemma 2-2) i jakten på direktuppflyttning.
Det var länge klart att det var ett tre-lagsrace mellan IFK, Härnösand och Selånger. IFK som länge låg i täten drabbades av en liten formsvacka efter den fantastiska segern mot Härnösand borta med 1-4. Från omgång 15 - 19 tog laget endast 6 poäng samtidigt som konkurrenterna i toppen Härnösand och Selånger nästan gick rent. I omgång 19 förlorar IFK 6 poängs matchen hemma mot Selånger med 1-3 och mister därmed initiativet till direktuppflyttningen, då även Härnösand vinner. Efter 19 omgångar och 3 matcher kvar ser slutstriden mörk ut.

Härnösand 41
------------
Selånger 41
------------
IFK Svall 36

Hade Div II drömmen slocknat efter Selånger förlusten?

- Absolut inte. Vi trodde hela tiden på chans till avancemang, det var det som till sist tog oss upp i seriesystemet. Direkt efter matchen var det förstås deppigt. Att vi förlorade två matcher mot lokalkonkurrenten Selånger sved rejält. Men vi visste att Selånger hade tuffa matcher kvar, bla mot Timrå (med flera nya spelare) och Härnösand. Skulle vi bara göra vårat jobb var vi övertygade om att vi skulle lyckas.

ALLT talade för att säsongen är över men IFK ger inte upp. Laget repar sig i omgång 20 och lyckas vinna mot Alsen 1-4 på bortaplan samtidigt som både Selånger och Härnösand förlorar. I näst sista matchen mot Medskogsbron vinner så IFK med 2-0 hemma på Balders. Härnösand krossar Sandåkern med 7-1, men Selånger kollapsar på nytt och förlorar mot bottenlaget IFK Timrå med 3-1.

Efter omgång 21

Härnösand 44 +36
-----------
IFK Svall 42 +30
-----------
Selånger 41 +12

Inför sista omgången har IFK chansen på både första och andra platsen då Härnösand avslutar hemma mot Selånger. IFK möter redan nedflyttade Graninge på bortaplan.
Vid IFK seger samtidigt som Härnösand förlorar skulle IFK gå upp direkt. Vid oavgjort i Härnösand-Selånger samtidigt som IFK segrar, avgör målskillnad om direktuppflyttning.
IFK uppträder litet nervöst under sista matchen och leder endast med 1-0 i halvtid, efter mål av Benny Mattsson. Selånger har överraskande 0-1 ledning i paus och IFK är just nu seriesegrare.

Hade ni koll på ställningen i den andra matchen och hur var taktiken upplagd?

- Det var omöjligt att inte ha koll på matchen mellan Härnösand och Selånger, Graninges speaker rapporterade löpande under vår match. Vi ändrade inget i vårt spel mot tidigare matcher, men lade allt fokus på vår egen match. Vår styrka var vårt eget spel.

I andra halvlek punkterar IFK tillställningen med ett par snabba mål men spänningen i den andra matchen fortsätter. Härnösand kvitterar i 57:e, tar ledningen i 69:e men Selånger lyckas i 74:e kvittera på en tilldömd straffspark. Med oavgjort i Härnösand samtidigt som IFK samtidigt leder med fyra bollar, krävs just då två mål till av IFK för att hamna på exakt samma målskillnad som Härnösand men då vinna på inbördes möten (två segrar mot Härnösand). IFK flyttar upp allt och alla och men hoppet släcks när Härnösand avgör med 3-2 i 77min. Sundsvall vinner tillslut med 5-0 men eftersom Selånger inte orkar med en ny vändning så går Härnösand upp, kval väntar för kamraterna.

Sluttabell
Härnösand 47 +37
------------
IFK Svall 45 +35
------------
Selånger 41 +11

Hur kändes det i laget inför kvalet mot Div III norras andraplacerade lag Morön. Hade ni en känsla av besvikelse efter att missat direktuppflyttning eller inspiration inför kommande uppgift?

- Vi hade en otrolig laddning i laget, vi var rejält revanchsugna. Min tanke var att det skulle bli ännu roligare efter ett tufft kval att gå upp i tvåan. Vi såg det som roligt att få fortsätta i några veckor till med det vi älskar, fotbollen!

Beskriv de två kvalmatcherna mot Morön

Match 1:
- En match mellan två riktigt bra spelande lag, som vi förlorade i matchens sista sekund med 2-1. Jocke Axelsson som gjorde en stark instats (precis som under hela säsongen) styrde oturligt ett hårt inspel med sitt ben i en båge över CG i målet. Maximal otur! Morön var helt klart det bästa laget vi mötte under året och de försökte hela tiden spela fotboll. Deras mittback sa till mig efter ca 30 minuter: "Fy fan, sånt här motstånd har vi inte mött på under hela året". Vi gjorde en kanoninsats på bortaplan och spelmässigt gjorde vi en av säsongens bästa insatser. Vi hade ett flertal mållägen, men bollen ville inte in. Tobias Sahlins 1-1 mål i slutet av matchen visade sig bli betydelsefullt i matchserien.
Jag och Patrik gick igenom matchen på hemresan och både kände sig trots allt stolta över prestationen, vi var rikitgt bra i den matchen. Vi som såg Jockes extrema besvikelse efter matchen kände nog alla att vi bara måste vända det på hemmaplan.

Match 2:
- Inför matchen visste vi att vi under säsongen varit urstarka på hemmaplan och vi hade presterat bra mot Morön på bortaplan. Jag tror alla i laget trodde på seger, det fanns liksom inget annat. Men vi hade helt klart stor respekt för Morön som vi alla upplevde som ett mycket starkt lag. För att vinna matchen skulle vi behöva prestera på en väldigt hög niva.Jag gjorde ledningsmålet ganska tidigt ungefär efter 10 minuter, sedan invaggades vi i någon slags trygghet. Vi skapade en hel del chanser utan att utöka ledningen, men vi spelade inte särskilt bra. Deras kvittering i 65:e minuten kom lite som en chock, även om Morön hade haft chanser tidigare. Därefter hade vi en tung period fram till slutskedet av matchen, då vi på nytt började skapa chanser och skapade tryck. 2-1 målet kom på nick av Sam i slutsekunderna av ordinarie speltid och glädjen var enorm. Jag tror Sam sprang längs hela löparbanan innan målgesten dog ut. Totalt 3-3 i matchserien och förlängning väntade.

I förlängningen kom på nytt en kalldusch, då Morön direkt gjorde 2-2 målet. Men vi tog över spelet och Morön kändes rejält slutkörda, i 109 minuten gjorde jag 3-2 målet. Men för att slippa straffdrama gick vi för full kraft för att få ett vinstmål. Med tur och skicklighet kom det till sist i matchens sista spark, Franne gjorde en löpning i djupled och i friläge med deras utmärkte målvakt hittade han målet via stolpen. Vild glädje utspelades!

Vi kan konstatera att det var länge sedan sådan dramatik utspelat sig på Balderhov. Inför det fortsatta kvalet mot Alvik var självförtroendet på topp och en känsla av "allt att vinna" infunnit sig i spelartruppen. Lottningen faller och ger IFK första matchen på hemmaplan. Jag citerar den dåvarande officiella hemsidans redaktör Jonas Eriksson från matchrapporten av första mötet:
"Ja, frågorna var många inför omgång två av kvalet till tvåan, den stora naturligtvis om steget till tvåan är för stort, skulle IFK klara det?"

Laget rivstartar och redan i minut 5 tar IFK ledningen på hörna genom kaptenen Jocke Axelsson. Tråkigt nog kvitterar Alvik snabbt genom en "tjonga" frispark från halva plan, där Alvikspelaren lyckas skarva bollen förbi Joel Wikström i målet. Matchen fortsätter i vågor med halvchanser åt båda hållet. IFK var ständigt spelförande medans Alvik skickar långa bollar för att skapa tryck bakom IFK:s backlinje. Efter en tids Alviktryck sticker kamraterna upp i ett anfall på vänsterkanten genom unge vänsterbacken Viktor Lövgren. Han chippar bollen över en stötande försvarare och slår direkt in bollen i straffområdet till en framstörtande Tobias Sahlin. "Salle" gör inget misstag utan nickar snyggt in bollen i mål.
Alvik krigar på men IFK är närmare ett ytterliggare mål, än Alvik att kvittera.

Nu med 2-1 i ryggen åkte ni upp dagen innan den avgörande matchen, trodde du att ni skulle ta det?

- Ja, det gjorde jag verkligen. Hur jag än tänkte kunde jag inte annat en se segerglädje efter matchen. Stämningen i laget var fantastisk, vi skulle bara vinna! Enligt rapporterna skulle Alvik var betydligt starkare på hemmaplan, men vi visste också att vi hade en ytterligare växel att lägga i. Jag pratade med flera av mina vänner som under säsongen mött Alvik i samma serie och vi hade en tydlig bild av hur de skulle spela på hemmaplan. Vi kände oss trygga innan matchen.

Uppe i Alvik, Luleå har fem tappra IFK Ultras redan installerat sig på ena kortsidan när Kamraterna anländer till Liko Arena. Laget kommer med fullt manskap och kan mönstra ordinarie manskap i årets sista och viktigaste match.

Matchen är en riktig nagelbitare. IFK spelar diciplinerat och Alvik pumpar långa bollar för att skapa lägen. Alvik har en straffsituation, som domaren släpper. Målvakten Joel Wikström kliver verkligen fram och gör kanske säsongens bästa match när det som bäst behövs. Han spelar stabilt och gör flera kvalificerade räddningar. IFK är tillbakatryckta men håller ut till halvtid. Bröderna Axelsson i mittförsvaret visar tuffhet och spelar hårt mot Alviks anfallare.
Andra halvlek är ett ställningskrig. Så i matchminut 74 kliver IFK:s joker Sergio Hinestroza fram och avgör kvalet. IFK redaktionens spelande medarbetare Sam Saidi minns målet så här:

"I en riktig köttarmatch så passar vi på att slå 5-6 snabba kortpassningar utanför deras straffområde som avslutas med att "Sigge" får bollen i vänsterposition i motståndarnas straffområde och avslutar elegant med en yttersida i målvaktens bortre hörn"

Efter ledningsmålet kontrollerar IFK matchen och håller bollen i laget, samtidigt blir Alviksspelarna mer och mer frustrerade. Domaren blåste av matchen precis när det höll på att spåra ut totalt. IFK vinner kvalet med sammanlagd 3-1 och den långa bussresan tillbaka till Sundsvall kändes nog inte speciellt jobbig för grabbarna denna dagen.

Ni visar styrka när det som bäst behövdes. Vad gjorde IFK anno 2009 till ett så framgångsrikt recept?

- Vi hade spelare som offrade sig för laget, alla satte laget i första hand och lade ner ett hårt jobb. Vi hade stor utveckling på väldigt många spelare och utan den hade vi inte klarat avancemang. Jag tror det var viktigt att vi hela tiden försökte spela boll, även om vi ibland körde fast.

Din roll i klubben var som spelande ass tränare. Hur känner du att samarbetet mellan dig och dåvarande tränare Patrik Jonsson fungerade?

- Samarbetet med Patrik var utmärkt! Jag lärde mig mycket av Patrik både fotbollsmässigt och som person. Han har en styrka att se saker på ett positivt sätt, vilket smittar av sig på andra. Vi var presigelösa och lyssnade mycket på varandra. Numera är vi goda vänner.

Vilka spelare förutom dig själv (tvåa i skytteligan på 20mål) vill du lyfta fram som de viktigaste spelarna?

- Jag vill nog helst lyfta fram hela laget, alla hade sin betydande roll för att vi skulle lyckas. En spelare som unge talangen Joakim Gissberg som hade begränsat med speltid, var otroligt viktig för laget med sin inställning på träningar och matcher. Vi var ganska skadedrabbade och hela truppen var viktig och väldigt delaktiga.

Supportrarna sägs ofta vara den 12:e spelaren. Vad tycker du om stödet under året från fansen och främst IFK Ultras?

- Jag tycker såklart det är fantastiskt roligt att Ultras förgyllde säsongen 2009. Varje hemmamatch tycktes också klacken växa i antal personer. Sedan blev jag ordentligt överraskad och glad över stödet vi fick uppe i Alvik. Med en supporterklubb följer engagemang och inlevelse, det är precis det som IFK behöver lite extra av. Jag ser fram emot ett nytt år med Ultras.

Vi tackar Benny och har anledning att återkomma till honom snart med en lägesrapport inför årets Div II säsong.