Legender: David O'Leary
Just så där lagom till Highburys sista år, så skickar vi ut en legendberättelse om han som är värst av alla. David O’Leary
Ian Wright har gjort mest mål. Än så länge. David O’Leary har gjort 722 matcher för Gunners och är väldigt värst med detta. Nästa på listan är Tony Adams. Man undrar om de retar varandra för detta? Skickar lite små barnsliga vykort. ”Merry Christmas, Tone. Greeting. David ”722” O’Leary. ”. För värst är han, urkraften i Gunners fyrbackslinje under 20 år.
När man växte upp på 70-talet, så var Gunners inte så ofta på TV. Det enda som gavs var tipsextra och då Gunners sällan eller aldrig var med i toppen och slogs, så gavs det inte så många tillfällen att se de rödvita hjältarna. Men man lärde sig namnen på spelarna och följde med så gott man kunde. Ett av de absolut fränaste namnen hade David O’Leary. Sprungen ur irländsk mylla stod han rakbladsvass i bakförsvaret och tofflade undan spelare och boll under 70-talet. Han gjorde inte mycket väsen av sig, men något gjorde han, för han var alltid med. En av mittbackarna bytte alltid ansikte, men David O’Leary var alltid kvar. Det fanns naturligtvis orsaker. En av orsakerna var naturligtvis att det var lögn i helvete att locka vettiga mittbackar till klubben. Men, den kanske främsta var att man i David O’Leary hade en ackuratess, spelskicklighet, nickskicklig och överraskande nog snabb mittback, som inte var så lätt att finna i fotbollsengland. Det må låta lustigt, men O’Leary var känd för sin snabbhet och tajming på bakplan trots sina 190cm.
David O’Leary föddes 1958 i Londons förort Stoke Newington. Efter ett år i London drog man tillbaka till Irland med hela familjen. Dublin blev uppväxten. Irland var en härlig jordmån för unga spelare under 60- och 70-tal. Det fullkomligt välde fram unga talanger från den gröna ön. Han gjorde sig snabbt ett namn i de lokala ungdomsligorna och 1973 knackade både Manchester United och Arsenal på dörren hemma hos familjen. Det blev dubbla besök för unge David, men han beslutade sig för Arsenal och 1973 skrev han på som trainee i klubben. Samtidigt slog han också följe med två andra irländare; Liam Brady och Frank Stapleton, 20 år senare gjorde han sin sista match för klubben.
Dubbelmanager Bertie Mee var manager för klubben vid denna tid. Efter dubbelåret hade han långsamt nödgats att byta ut stommen i det åldrande laget. Brady och Stapleton samt en gänglig mittback vid namn O’Leary slog sig långsamt in i laget. 16 Augusti 1975 mot Burnley gjorde han sin första A-lagsmatch. Det blev 27 matcher första året. Moget mittbacksplats spel tillsammans med råskinnet Terry Mancini.
1975/76 är året då Gunners har sin sämsta placering sedan man kom upp i division ett. Man kom på 17.e plats. Året innan blev man 16.e. Fasansfullt. Bertie Mee avgick och Terry Neill tog över. Ett par värvningar, bland annat SuperMac MacDonald, och laget började marschen uppåt. Unge David var en fast kugge i laget och gjorde 1976/77 32 matcher, och två mål mot Leicester. Med sin bollkontroll, snabbhet, brytsäkerhet och förmåga att slå långa bollar till rätt adress så visade sig irländske fyrtornet vara oumbärlig i mittförsvaret.
Så här hade man kunnat fortsätta, år ut och år in. Men det gör vi ju inte. Vi kastar oss på O’Learys bästa tider. Tre år irad var han med fyra finaler för Gunners. Tre FA-cup-finaler och en Cupvinnarcupfinal. Det blev tyvärr bara en seger, 1979, men den finalen gjorde vår irländske vän en av sin karriärs bästa matcher. Han och Willie Young plockade ned allt som kom från de röda djävlarna. Men, än mer fantastisk var han året efter mot Valencia i finalen, då han raderade ut VM 1978 års skyttekung Mario Kempes. Kempes drömde mardrömmar om den 190 långe irländaren vars ben slingrade sig om den långhårige argentinaren som en giftspindel som skall få sig ett skrovmål. Vi pratar utraderad.
Under 1980-talet växte O’Leary fram till en av engelska ligans absolut bästa mittbackar och till en av det irländska landslagets bästa spelare. Han gjorde 68 landskamper. Att tillsammans med Stapleton och Brady få representera Irland tillhör hans allra bästa minnen.Det skulle ha blivit fler landskamper om inte förbundskapten Jack Charlton valt att stänga av O’Leary i tre år efter att han valt att inte deltaga i en träningsturnering på Island 1986.
1987 var han med i det vinnande lag som vann ligacupen. Tillsammans med Tony Adams klev man nu upp i tabellen. Med George Graham vid rodret kom nya vindar. Graham satsade mycket på Gunners ungdomsverksamhet och lotsade fram både Keown, Adams och Gus Caesar till seniortruppen. O’Leary började få konkurrens. Graham spelade en annan slags spel och värdesatte markeringsspel och positionsspel väldigt mycket. Nu kom konkurrens från Steve Bould, som har visat sig vara en av de bättre markeringsspelarna klubben haft. Tiden började gå mot sitt slut för den rutinerade irländaren, som slog George Armstrongs matchrekord under 1989. Men de stora tiderna var på väg ändå.
1989 vann han sitt första ligaguld med klubben efter den magiska kvällen på Anfield Road. Äntligen, efter över 500 matcher för klubben och 16 år, så stod han med ett ligaguld.
Året efter tog han farväl från det irländska landslaget på det allra bästa sättet. VM 1990 i Italien. Irland tar sig vidare från dödens grupp på Sicilien med Holland och England. Det blir åttondelsfinal. Match mot Rumänien, som går till förlängning. Här gör David O’Leary sina första och enda minuter i ett VM. Han byts in i andra förlängningskvarten. Det går till straffsparkar. Vem avgör? David O’Leary. För evigt inskriven i myllan på den gröna ön.
Året efter blev det nytt ligaguld, då Grahams gossar vandrade igenom ligan med endast en förlust och hade det inte för den där ärans Gascoigne så hade vi tagit dubbeln också.
För en 32-33årig O’Leary minskade speltiden drastiskt. Han hamnade en bit ned i mittbacksordningen, då Graham genomförde ett personligt VM i att ha så många mittbacksskandidater i klubben samtidigt. Men ,som den mönstermänniska han var, så klagade han aldrig utan lät prestationen visa att han skulle spela. Hans speltid kom, men den blev begränsad. 1991/92 blev det 25matcher och 1992/93 blev det elva seriematcher. Grahams skifte på backlinjen var kompletterad, men O’Learys sista år gav två nya titlar, så han ersatte en skadad Bould på ett makalöst vis i den ligacupfinal som gav Morow en bruten arm och sedan i FA-cupens skälvande minuter byttes in mot en krampkännande Ian Wright och fick en ny medalj.
Med 2 ligaguld, 2 FA-cuper,2 ligaguld samt ytterligare fyra finaler för klubben är han en riktig legend i klubben. I slutet av sista säsongen fick han en testimonial, där 20 000 personer dök upp för att hylla honom och en rörd O’Leary sade ” To be honest, I didn’t want my time at Arsenal to end. But I was thrilled to be able to complete 20 full years of service with them. I would have hated to be shown te door after 19. he 20-year landmark kept me going. When i realized it was all over, that I had worn the red shirt for the last time, a tear came in my eye. But I would not miss it for the world. And if the club so decide, I’d love to return as a coach or manager. That would be the ideal happy ending.”
722 matcher blev det. Oj.
Men sagan om David O’Leary slutar inte här. Han lämnade ju inte fotbollen som alla vet.
George Graham sålde honom till Leeds, där han skulle ges någon ytterligare säsong, men en knäskada tvingade honom att sluta redan 1995, efter bara 12 matcher i Leeds. Han gavs då möjligheten att pröva på management och blev George Grahams assistent i Leeds något år, innan Graham lämnade för Spurs. O’Leary fick då efter att Martin O’Neill tackat nej erbjudandet att bli Leeds huvudtränare. Det blev fem lyckliga år. O’leary lyckades verkligen att transformera laget till ett ärligt spelande lag. Det spritte i benen på Leeds. Ungdomar med framåtanda. Jonathan Woodgate var bara en av de större talangerna. Ian Harte en annan och den kusligt underskattade McPhail en tredje. Det skall också nämnas att O’Leary låg bakom Rio Ferdinands värvning från West Ham till Leeds. Han gillar mittbackar. O’leary förde Leeds till en tredjeplats i ligan som bäst och en semifinal i Champions league, där Valencia blev för svåra. John Carew var nog med.
Tyvärr för Leeds så drabbades man av en hybris högre än Empire State under dessa år och spenderade närmare en miljard på nya spelare i syfte att bli bäst i världen, men föll pladask. Till detta kom de disciplinära händelserna med Bowyer, Woodgate och Duberry som ledde till rättegång för att de misshandlat en student. O’Leary gav också ut en bok i ärendet och detta tillsammans med misslyckande att nå Champons League efter fantastiska investeringar ledde till att han fick sparken år 2002. Efter en rättstvist vann O’Leary tillbaka lite aväran och utebliven inkomst skall sägas.
Från år 2003 tränar han Olof Mellbergs Aston Villa. Jag ler alltid gott när jag ser den karismatiske O’Leary på bänken hos Aston Villa. Han har lärt av de stora mästarna som spelare och visst visar han fingerspitzgefühl som tränare också. Han har lyckats bra med det mediokra material hittills.
Vi sammanfattar vår beskrivning av den irländske jätten David O’Leary med att konstatera att han för evigt finns inristad i klubbens historia med sina 723 matcher och 6 titlar. En svårslagen trotjänare med 20 år i klubben. Sådana växer inte på träd och vem vet kanske det står en irländsk jätte i hemmabåset på Ashburton Grove efter att Wenger rört på sig.
Fakta;
722 matcher(14 mål)
Titlar: Ligaguld 1988/89, 1990/91
FA-cuptitel: 1978/79, 1992/93
Ligacuptitel:1986/87, 1992/93
68 landskamper för Irland
