Inför Wolves-Leicester
Wolves ska försöka återupprätta sin förlorade heder genom att besegra Leicester på hemmaplan.
Vi blev väldigt besvikna i tisdags. Wolves har lovat mycket denna säsong och stundtals har spelet varit av promotion-klass men i tisdags kväll föll allt ihop som ett korthus. Efter 1-2 hemma mot bottenlaget Millwall insåg vi plötsligt, kallt och hårt, att den här säsongen inte blir ett enda långt triumftåg mot det förlovade landet Premier League.
Mycket talar istället för att Wolves kommer att hamna runt plats 5-10 i tabellen och det var inte direkt vad vi längtande supporters och många beräknande bookmakers hade tänkt sig. Men än ska vi inte deppa ihop. Vi har bara spelat åtta av de 46 matcher som den långa säsongen består av och mycket kan hända.
På lördag spelar Wolves hemma igen, denna gång mot Leicester. För inte så länge sen låg Leicester City, "The Foxes", i Premier League men sedan de ramlat ur har de haft stora problem att komma tillbaka i gammalt gott skick. Problemen fortsätter även 2005/06 och just nu ligger de på 15:e plats i tabellen (Wolves är för övrigt åtta).
Leicester varvar vinster med oavgjort och förluster på ett jämlikt sätt, och de känns som ett typiskt "midtable"-lag. Leicester bör vi verkligen slå hemma om vi ska ligga i toppen. Men med tanke på hur Wolves uppträdde i tisdags kväll så finns det inga säkra segrar.
Mycket hänger på om Kenny Miller, vår anfallsstjärna, kan spela. Det låter märkligt att kalla en spelare som ännu inte gjort mål för "anfallsstjärna" men mycket av vårt offensiva spel bygger på Millers intensitet och anfallslusta. Hans "workrate". I det skotska landslaget har Miller gjort tre mål på de två senaste VM-kvalmatcherna. Han skrämde slag på Italien och sänkte Norge. I den senare matchen skadade han sig lindrigt och tvingades stå över mot Millwall. Vårt anfallsspel kollapsade totalt och det finns en och annan Wolvessupporter som håller tummarna och som noga följer läkarnas senaste uttalande om Kenny Millers ömmande höft.
Leicester har tagit sina få segrar hemma på The Walkers Stadium och är ett ganska mediokert bortalag. Senast fick de stryk av Cardiff med 1-0 och det mesta gick fel. Mot Wolves brukar de spela oavgjort. De tre senaste matcherna mot Wolves har slutat 1-1, 1-1 och 0-0. Lagen har mötts hela 101 gånger, Wolves har 39 segrar mot Leicesters 33. På Molineux har vi inte förlorat mot dem på nio år. Men i förra säsongens två 1-1-matcher ledde Leicester båda innan Wolves lyckades kvittera, så alldeles enkelt kommer det inte att bli.
Den mesta kända matchen mellan lagen är FA cupfinalen 1949 då Wolves vann med 3-1 efter mål av Jesse Pye (2) och Sammy Smyth. Lagkapten Billy Wright fick lyfta pokalen på Wembley efter matchen som gav honom sin första stora triumf (tre ligatitlar följde). Numera står Billy Wright staty utanför Molineuxs huvudingång.
ATT HOPPAS PÅ
Jag hoppas att Wolves kan skaka av sig de hemska känslorna efter fiaskot mot jumbolaget Millwall och att Hoddle har sagt till spelarna ett och annat. Exempelvis att de måste spela mer fysiskt på mittfältet. Det är alldeles för snällt. "Too nice" tyckte kommentatorerna sist. Vi behöver ett råskinn som tar tag i matchen och manar på de andra spelarna. Om ändå Paul Ince vore tillbaka i gammalt gott skick. Han har varit skadad alldeles för länge nu.
ATT SE UPP FÖR
Kunde vi förlora mot Millwall så är vi inte säkra mot Leicester. Det värsta som kan hända är om spelarna tror att någon annan ska ta tag i det hela. Alla måste jobba hårt, man får inget gratis här i "The Division of Hell".
SWEDEWOLVES TIPPAR
Trots all sömnlöshet efter skräckmatchen mot Millwall så bör vi rimligen slå Leicester. Vi har en starkare trupp och på hemmaplan bör spelarna vara rejält revanschsugna. Jag kan inte tänka mig att vi tappar poäng. Om Miller kommer in på planen (vilket jag är ganska övertygad om att han gör) så blir det seger med minst två mål. Jag tippar 2-0, båda målen av Kenny Miller.
TROLIGT WOLVESLAG (4-2-3-1) fr.h:
Michael Oakes - Jackie McNamara, Gabor Gyepes, Joleon Lescott, Lee Naylor - Seyi Olofinjana, Mark Kennedy - Ki-Hyeon Seol, Colin Cameron, Kenny Miller - Carl Cort.
