Örnar fäller Ugglor
Den långa färden ner till London slutade som dom flesta anat, med förlust.
17,413 personer ( varav ca 1000 från Sheffield ) hade tagit sig till Selhurst Park och mötet mellan Crystal Palace och Sheffield Wednesday.
Owls har historiskt sett haft svårt borta mot Palace och det blev inte bättre i statestiken nu.
Manager Sturrock gav dom elva som startade i den senaste matchen mot Luton förtroende igen. Inledningsvis var det Owls som var bäst, redan efter fem minuter kunde det vart ett noll då Grahams skott blockerades av duktige Palacemålvakten och Eagles retur gick utanför. Brunts frispark var underbar, men Kiraly stod ivägen igen. Owls pressade Palace och spelade fin snabb fotboll. Men Sheffield Wednesday har en liten tradition; När vi spelar underbart och är bäst, då släpper vi in mål!
Irländska landslagsmannen Morrison straffar Owls efter Freedmans bakåtnick och irländarens fina avslut får Palacepubliken att jubla.
Det märktes att lagen förra säsongen var två serier ifrån varandra. Eagles hade bra boll tempo och fin rörelse och anfallet hotade så fort man fick bollen. Men Owls var inte på något sätt ofarliga.
Graham var framme igen och sköt i burgaveln och det skulle inte vara orättvist om det hade vart 1-1.
Mark Bright (den gamla Owls och Palace spelaren) kommenterade och konstaterade ganska snabbt att Owls mittfält låg för långt ifrån sina spelare. Rätt hade han men det var bara inte mitten utan över hela planen tycker jag.
Brunt och Eagles är duktiga frammåt men bakåt är dom inte lika bra, och det straffar sig då ytterbackarna inte kan gå frammåt för att man måste hålla tätt bakåt.
Efter ungefär en halvtimmes spel så var Peacock framme och nickade, men Kiraly räddade ut bollen i straffområdet där Eagles väntade och sköt, bara för att se sitt skott ta på en Palace back och ut. Eagles som hade en hyfsad dag var nära bara ett par minuter senare med en bra frispark som den ungerska målvakten lyckades tippa utanför.
Owls hade mycket chanser, men när man anfaller så är det väldigt lite understöd. Man slår inlägget och anfallaren skjuter eller nickar men blir det retur så är det motståndarnas boll för gapet blir stort mellan anfall och mittfält.
Första halvlek stog det 1-0 till Palace, det kunde lika gärna vart 1-3 eller 2-3 för Palace och Morrison hade en bra chans men anfallarens nick gick tätt utanför. Palace hotade men kom inte riktigt till dom där farliga chanserna i första.
Andra halvlek.
Återigen är det Owls som rivstartar, i ungefär fem minuter sedan låter man Palace jobba in sig in i matchen. Trots att man pressar så är Palace alltid farliga. Frankie Simeks sista sekunden tackling hindrade london laget från att göra 2-0 efter ungefär 55 minuter.
I den femtio sjunde minuten så kommer då dödsstöten. MacAnuffs inlägg når Morrison som nickar men bollen går bort från mål men snuddar Boyce och den ställer Lucas i målet, 2-0 Palace. Väldigt orättvist då Owls pressar på och försöker, men effektivt av Palace.
Bullen kastas in istället för Simek då Sturrock inte är glad över att båda målen kommer från hans kant på inlägg och Bullen får hela laget att springa lite mer med sin uppoffrande stil.
Chanserna fanns där, inte bara för Owls utan för Palace med.
Matchen slutar 2-0 även om det minst borde vara 2-1, oavgjort skulle inte vara helt ofärtjänt.
Nu väntar Coventry hemma och Sturrock förväntas göra en del byten.
Ber om ursäkt för den sena och korta matchrapporten.
