Reading vann seriefinalen i the Championship
Serieledarna på besök och även en medlem av redaktionen var på plats
En liten och kort reseberättelse från seriefinalen i Championship mellan Reading och Sheffield United. Jag åkte över till Reading under torsdagen, flyg till Heathrow och sedan flygbuss till Reading och stället jag skulle bo på bara ett kvarter från Themsen. Fredagen spenderade jag i London och inhandlade ett antal skivor på Berwick Street, ni vet gatan på omslaget till Oasis skiva ”(What’s the Story) Morning Glory?”. Ett par dyra turistpilsner gick också åt under dagen. Så var det dags för lördag och den med stor spänning emotsedda seriefinalen på Madejski mot United från Sheffield. Min vän Jonathan hämtade upp mig utanför mitt boende 1,5 timme innan matchstart. Strax innan han dök upp bromsade en minibuss med Sheffield supportrar in och frågade mig efter vägen till arenan, vilken tur för dem att det var mig de frågade… Hoppas att de kom fram till matchstart trots allt. Jonathan bjöd på matchen då han är stolt ägare av två säsongskort och hans ordinarie polare var bortrest på semester. Vi gick in på arena och tog givetvis en Guinness innan vi intog våra platser. Jonathan presenterade mig för folket runt omkring och de var i sedvanlig ordning imponerade över att en svensk var på plats och höll på ett lag som knappt nämns i England.
Sedan var det dags för match och vi öppnade i ett rasande tempo, Doyle tvingade nästan omgående Unsworth att slå ut bollen till en hörna. Little slog hörnan och efter lite stök hamnade bollen hos Little igen men hans skott blockerades ut till en ny hörna. Denna gången hittade han Gunnarsson som var helt ensam mitt i straffområdet och Brynjar slog till direkt och 1-0 och vilt jubel! Strax efter hade Little en chans till efter ett inlägg från Convey men avslutet blev inte så bra om man säger som så. Sheffield kontrade med tre snabba resultatlösa hörnor innan Makin slog en boll att springa på för Lita, han hann ifatt bollen men kom ut ur vinkeln och hans skott gick utanför. Strax därefter fick Warnock en uppläxning av domaren då han höll på och fjantade sig på sidlinjen. Sedan försökte Quinn i Sheffield att sparka igenom Makin, som tur var misslyckades han och att han endast fick ett gult kort för den ”tacklingen” var något märkligt. Ett par minuter senare var det dags för 1-1, Ifill slog ett inlägg som hamnade på andra sidan av straffområdet hos Quinn som i sin tur slog tillbaka bollen i mitten där den möttes av Kabba och Hahnmann var chanslös. Efter det var Sheffield som stod för bollinnehavet men de skapade inte några heta chanser, Kabba hade ett bra skott över men inte så mycket mer. Efter 33 minuter kommer så domarens första gigantiska misstag, en lång utspark från Hahnemann flög ner mot bortamålet och Convey jagade efter. En nervös försvarare bestämde sig för att nicka tillbaks bollen till sin målvakt, problemet var bara att han kom rusande ur sitt straffområde och tvingades kasta sig och slå undan bollen med handen. Utvisning givetvis, bollen var på väg mot mål och om inte så hade Convey högst fart och hade rullat in bollen i tom kasse. Domaren var dock av en annan åsikt och tyckte att det räckte med gult kort, t o m Warnock hade börjat planera för byte när han till sin förvåning såg att det bara blev ett gult kort, till saken hör även att Sheffield inte hade någon reservmålvakt på bänken. Det var milt sagt upprört på läktaren… Frisparken var misslyckad och det var heta känslor ett tag därefter på planen. Warnock passade på att säga något till Convey nere vid sidlinjen några minuter senare och även Hunt fick sig något tillsagt, Hunt såg inte glad ut… Montgomery hos gästerna hade den sista heta målchansen men sköt över.
Oster kom in direkt i andra istället för Little som hade ont i armbågen. Det innebar att vi startade andra halvlek utan fem spelare som var ordinarie när säsongen startade. Andra halvlek var inte bra, Sheffield hade mycket boll och vi såg trötta ut och passningsspelet var inte mycket att hurra över. Doyle hade en halvchans men det var Sheffield som såg ut att matchen under kontroll, de skapade dock inga heta chanser förutom en nick av Quinn som gick över. Oster hade en frispark som studsade lite konstigt i straffområdet men den studsade precis utanför. Baradji kom istället för Convey och även Lita byttes ut mot Obinna. Oster försökte ytterligare en gång med ett lång skott men det drog sig utanför stolpen. Med tio minuter kvar klev domaren in i handlingen igen, Gillespie rusade på en boll och Harper kom farande från sidan och precis innanför straffområdet tacklade han ner sin motståndare, som tur var viftade domaren avvärjande. Harper erkände efter matchen att han var säker på att det skulle bli straff. Detta var signalen på mer klagande från Warnock och även signalen till en sista offensiv från vår sida. Plötsligt var det lite piggare ben och vi jagade ett ledningsmål. Och det kom också, en frispark från Baradji hittade Gunnarsson i straffområdet och hans nickskarv seglade in i mål! Hur det såg ut på läktaren är det kanske ganska lätt att förstå.
Matchen var slut någon minut senare och Warnock med assistent stormade in på planen för att göra upp med domaren. Både Gillespie och Warnock anmäldes efter matchen till FA för deras uppträdande mot domaren.
Oerhört viktig seger, vid förlust hade det varit nio poäng upp till Sheffield. Vi såg dock trötta ut och det var ingen större match. Efter landslagsuppehållet ställs vi mot Ipswich och vår gamle skyttekung Nicky Forster, till den matchen kommer förmodligen Shorey tillbaka. Han skall testas i en reservlagsmatch nu i veckan. Det ser sämre ut för Sidwell och Kitson och de två får nog vänta ett tag till på sina comebacker.
Reading: Hahnemann, Hunt, Sonko, Ingimarsson, Makin, Convey (Baradji 67), Harper, Gunnarsson, Little (Oster 45), Doyle, Lita (Obinna 78).
Mål: Gunnarsson 2 (3, 89).
Sheff Utd: Kenny, Bromby, Morgan, Unsworth, Kozluk, Ifill (Gillespie 67), Jagielka, Montgomery, Quinn (Webber 90), Kabba, Shipperley (Pericard 90).
Mål Kabba (15)
Att: 22,068.