Matchrapport: Wigan - Arsenal 2-3

Efter en böljande match med mer kamp än skönspel kunde Wengers glada gossar bärga hem säsongens första bortavinst i ligan. Det skulle dock till en del flyt och tveksamt målvaktsspel från Wigan för att de tre poängen skulle säkras.

För första gången någonsin skulle Arsenal besöka JJB Stadium i Wigan för en match med något oväntade förutsättningar; det var inte toppens Arsenal mot bottens Wigan utan snarare ett rent toppmöte. Ett Arsenal som inte hittat toppformen, med en ojämn säsongsinledning bakom sig mot årets överraskning som släppt in färre mål än självaste Chelsea.

I Arsenal fanns det emellertid en del frågetecken; Ljungberg tillbaka från skada. Skulle Wenger fortsätta med van Persie? Den största frågan var dock givetvis vem som skulle gå in på den skadedrabbade vänsterbackspositionen.
Något överraskande för undertecknad var det mittbacksreserven Cygan som fick vikariera. På pappret såg det tveksamt ut - vänsterbacken i Arsenal ska vara offensiv, och snabbheten är inte Pascals främsta vapen. Å andra sidan är han klart målfarligare än Ashley Cole, och det brukar ligga tanke bakom Wengers beslut. Anmärkningsvärt var också att Ljungberg startade på vänsterkanten, och Pires ute till höger.


Första halvlek

Som hemmalag så ofta gör i Premier League startade Wigan matchen i ett rasande tempo, och visade från start att Arsenal skulle få kämpa för varenda poäng idag. Det började tufft, och redan efter 6 minuter hade domare Graham Poll delat ut två gula kort, till Kolo Toure respektive de Zeeuw. Wigan spelade bra framåt och stressade Arsenals spelare till dåliga passningar och överlag ett mycket chansartat spel, där inte mycket gick vägen. Vi skulle dock hämta oss relativt snabbt; redan i den 11:e minuten slog van Persie
till - efter att ha vänt bort den korvköpande De Zeeuw klippte han till och fick på ett hyfsat skott som gick in efter ett mycket tveksamt ingripande av Filan i Wigan-målet. 0-1. Arsenal i medgång brukar oftast vara ett helt annat lag än ett pressat Arsenal, och så även den här gången. Efter ledningsmålet lugnade man ner spelet, och endast tre minuter efter van
Persies fullträff var han nära igen - den här gången efter ett fint väggspel mellan Henry och Pires.

Det hela började utvecklas till en rätt trevlig fotbollsmatch med relativt bra spel från båda lagen, och det var återigen Arsenal som lyckades dra nytta av det. I den 21:a minuten slog vårt yngsta - och kanske största - underbarn en perfekt genomskärare till Henry som kom fri. Givetvis 0-2.
Wigan skulle dock hämta sig snabbt; en frispark från mittplan hittade pannan på de Zeeuw som nickade ner bollen i straffområdet, och Camara kunde språngnicka in reduceringen. Återigen ett baklängesmål efter en fast situation där Arsenals försvar uppträdde minst sagt virrigt, och där markeringen var riktigt dålig.

Tempot avtog dock inte, men Arsenals slarviga passningsspel från början av matchen kom tillbaka. Det såg virrigt, tafatt och lite lojt ut. Wigan fortsatte att stressa mycket bra, samtidigt som Arsenal verkade tappa allt vad skärpa heter. I ett sånt här läge finns det två saker att göra: Det första, och vanligaste, alternativet är att börja spela enkelt. Korta
passningar, många löpningar. Det andra, och roligaste, alternativet är att ge bollen till Henry. Kring den 40:e minuten lyckades Arsenal bygga upp en hyfsad offensiv attack, som slutade med inte mindre än två kapningar.
Frispark från ganska långt håll, i ett annars idealiskt Henry-läge. Det långa avståndet hindrade dock inte världens bästa spelare (för att använda TV4-språk) från att mycket snyggt sätta 1-3. Ett fint mål, som kom psykologiskt perfekt strax innan halvtid. Det såg bra ut för the Gunners.
Wigan ville dock annat. Efter en rörig situation vid mittplan, där Arsenalspelarna var tvåa in i 3-4 situationer i rad, nådde bollen fram till Jimmy Bullard som grundlurade Campbell och distinkt satte ytterligare en Wiganreducering med vänstern. Kalldusch, halvtid.


Andra halvlek

Andra halvlek började som den första slutade; Wigan är det taggade laget som visar vilja och framåtanda, Arsenal är tvåa in i varenda situation. Det stabiliserades dock snart, och matchen återgick snart till ett spel som böljade fram och tillbaka. Inget av lagen lyckades dock skapa några riktiga farligheter än så länge, och inga byten kom förrän i minut 75, då Flamini och Bergkamp ersatte Pires och van Persie. Ingen större förändring i Arsenals spel dock, snarare var det Wigan som åter hittade krafter och lyckades skapa en rad små farligheter. Inget gav dock resultat, och de 25 000 på läktarna fick se Arsenal ta hem de tre poängen, trots något krampaktigt spel.


Sammanfattningsvis

Om man ska vara helt ärlig var nog Wigan det bättre laget idag, sett över 90 minuter. Dock kan väl den här matchen få fungera som ett lysande exempel för att slå hål på den gamla idiotmyten om att motivation slår klass. Wigan var helt klart mer motiverade idag, men det räckte inte mot den briljans Henry, van Persie, Fabregas och co visar upp. Det halvtaffliga spelet till trots; tre poäng i en ganska svår bortamatch. Kunde varit värre. 

De spelare som jag vill lyfta fram i Arsenal är givetvis målskyttarna Henry och van Persie, som ser ut att kunna bilda ett hypergiftigt anfallspar i framtiden, men även den lilla killen med det stora spelet; Cesc Fabregas.
Jag specialstuderade killen under matchen, och det är helt sanslöst vilket spel han visar upp helg efter helg. Alltid lugn, alltid spelbar, vet alltid vart bollen ska ta vägen när han får den. Om Wenger bara slutar exprimentera med honom på en kant då våra yttrar är skadade så dröjer det inte länge innan den här killen räknas som en världsstjärna på allvar. Lita på magister Brady. Over and out.


Redaktionen tackar gästmatchrapportör Brady för att han ställde upp med kort varsel då det av olika anledningar hade strulat till sig med skrivandet i helgen för samtliga skribenter.

0 kommentarer