We’re shit and we’re sick of it!
Forumskribenten James om sin resa till Coventry
Hemkommen från resa till England med bl a tre matcher på agendan tänkte jag att jag skulle bidra med min syn på klubbens situation och den nya arenan.
Första matchen var mot Ipswich vilket innebar första besöket på nya Ricoh Arena. Min kusin, som jobbar för ett företag som sponsrar Coventry, hade ordnat så att vi kunde utnyttja företagets säsongsbiljetter som visade sig vara 6 rader bakom avbytarbåsen. Eftersom den här delen av arenan är där alla sponsorloger är placerade hade vi även tillträde till barerna i halvtid. Som väntat var dock stämningen på den här sektionen inte jättehög. Trots det så var det ett intressant sätt att uppleva första matchen på den nya arenan. Matchen var rätt så dålig, det syntes att båda lagen inte hade någon större form. Många felpass och tekniska misstag. Första kvarten av andra halvlek var den bästa perioden i matchen. Det var då båda målen föll. Coventry misslyckades med en rensning i försvaret och Ipswich tog ledningen. Kvitteringen kom ganska snart därefter tack vare en individuell prestation av McSheffrey. Båda lagen hade var sin chans att ta ledningen men matchen dog ganska snart ut igen. Det som var sorgligt att se var att Coventry inte orkade pressa för ett vinnande mål i slutet av matchen. Man valde att spela i sidled och bakåt, rädda att tappa den poäng som man hade. Publiken var inte direkt glada över detta och när slutsignalen gick så hördes en del burop.
Andra matchen var mot C Palace. City ställde upp 5-3-2 och lyckades släppa in första målet efter en minut. Palace dominerade första halvlek och kunde även göra 2-0 innan paus. Trots dåligt spel så gjorde inte Adams några byten i halvtid eller bytte taktik. Andra halvlek var en enda lång pina. Det var svinkallt i London och spelet värmde inte direkt, vi hade knappt ett skott mot mål. Väldigt få supportrar hade gjort resan ner till London den här kvällen, faktiskt det sämsta bortastöd jag varit med om som Coventrysupporter. Bland de som ändå var där så märktes tydligt att frustrationen över klubbens situation är stor. Knappt en enda sång under andra halvlek, spelare och manager buades ut. Den enda ramsan som hördes var ”We’re shit and we’re sick of it”.
Tredje matchen var hemma mot Norwich. Den här gången valde jag att sitta bland ”vanliga” supporters. Från min plats högt upp i the East Stand fick jag en bra överblick över arenan och kunde konstatera att The Ricoh är något att vara stolt över som Coventrysupporter. Visst, den är inget jämfört med t ex nya Wembley eller Arsenals nya arena men för en klubb av vår storlek är den fantastisk. Det här var även första matchen som den nya elektroniska måltavlan togs i bruk. Matchen inleddes med två snabba mål av McSheffrey och Adebola men trots det kändes segern aldrig säker. The Skyblues hade inget eget spel och målen var mer resultat av tur än skicklighet. Mycket riktigt lyckades Norwich kvittera innan matchen var över. Det faktum att laget återigen såg slutkört ut och valde att försvara sig hela andra halvlek i stället för att försöka göra fler mål innebar att dom återigen buades ut efter slutsignalen. Don Hutchinson byttes in i andra halvlek för att göra sin debut efter att ha kommit på lån. Det var faktiskt enda bytet Adams gjorde under ordinarie matchtid. Övriga kom på stopptid. Problemet är att truppen är alldeles för liten. Vi har f.n. endast 12-13 spelare av någorlunda kvalitet så startelvan är ganska lätt att plocka ut.
Spelet är väldigt förutsägbart, långa bollar upp på anfallarna som förväntas skapa chanser på egen hand. Mittfället är såpass inställt på att försvara sig att dom inte hinner/orkar upp i anfallet.
Laget saknar en ledare på planen, någon som tar tag i saker och ting och visar vägen. I försvaret så dominerar Page, men han försöker vara överallt hela tiden och det ställer periodvis till det för både målvakt och övriga i backlinjen, som kommer fel i positionerna. Norwichs andra mål var ett tydligt exempel på detta. Något måste göras och som jag ser det är det enda som kan rädda oss från nedflyttning är att klubben hittar en manager med en positivare inställning till spelet än vad Adams har för närvarande. Dessutom så behöver laget förstärkas med 3-5 spelare, gärna kreativa mittfältare. Laget saknar helt yttermittfältare. Om inte styrelsen är beredd att bidra med pengar för att finansiera köpen så bör även dom avgå. Spel i en lägre division skulle innebära att klubben går i konkurs vilket i sin tur innebär att styrelsen riskerar att gå miste om det pengar klubben redan är skyldig dom. I skrivande stund står vi inför två hemmamatcher mot två lag i samma tabelläge som vi och sex poäng känns som ett måste om vi skall undvika nedflyttning. Laget behöver dessutom visa upp en positivare inställning för att försöka vinna tillbaka många av supporternas stöd. I annat fall får spelarna nog räkna med att höra ramsan ”We’re shit and we’re sick of it” fler gånger.
