Inför Reading-Brighton
Mark McGhee kommer på besök, och det upprör något vansinnigt.
Reading tar emot Brighton på lördag eftermiddag och är stora favoriter.
Det finns inga större problem i Readings lag. Leroy Lita är dock borta med ankelproblem. Brynjar Gunnarsson spelade bra i B-laget i veckan, och är tillgänglig för spel.
Hemmalaget har inte förlorat sedan första matchen i augusti, och är obesegrade i 22 raka ligamatcher. Brighton däremot har det lite tyngre och ligger på nedflyttningsplats. De har dock tre raka utan förlust. En pinne togs förra veckan mot Watford, så laget är inte helt under isen.
Bortalagets tränare heter Mark McGhee och står inte särskilt högt i kurs hos mig, eller de flesta andra Readingfans. Händelsen som utspelades för över 11 år sedan, var förvisso väldigt länge sedan, men vissa saker är lättare att förlåta än andra. Jag tillhör den delen av folket som har väldigt lätt att förlåta, men 11 år är för kort tid.
Hela historien utspelades i december 1994. McGhee var då manager för Reading och hade gjort stordåd. Som nykomlingar hade han fört oss till toppskiktet av tabellen. Men när Leicester City, som var nykomlingar och bottenlag i Premier League, viftade med Pundsedlarna, så sålde han sig. Faktiskt värre än självaste Pardew på en del punkter.
Varför jag kan jag känna irritation över den här saken fortfarande? Det vet jag inte. Men kanske det har att göra med kärleken till mitt lag?
Anledningen till att det blossar upp idag, har inte bara att göra med att vi möter honom, det gör vi ju två gånger varje år, och vi vinner nästan varje gång. Nej den här gången var det en intervju på Brighton TV som fick mig att gå i taket. Han säger där att en vinst på Madejski skulle betyda väldigt mycket för honom.
McGhee säger vidare:
- Det är det närmaste de varit uppflyttning sedan jag och Alan var där. När jag lämnade dem var de tvåa. En gång kvalade de med Alan, och de låg på playoff när jag stack.
Vilken underbar verklighetsförankring den gubben har. Vad gäller historiska placeringar har han en del att läsa på. Sedan är det ju märkligt vad bra allt var när han försvann? Vad hans historia inte förtäljer var att vi spelade underbar fotboll hela våren, och missade uppflyttning på en missad straff på Wembley.
När du stack lämnade du föreningen, supportrarna och mig själv i sticket. För detta kommer vi att förlåta dig, men väldigt långt från nu. Speciellt när du kommer med självgoda utlåtande som dessa ovan.
Vi vann mot dig under din tid i Wolves. Vi vann mot dig under din tid i Millwall, och vi kommer att vinna imorgon med.
5-0?
