Falkens funderingar 13 December 2005
Hätsk stämning råder i det Falkska huset. Vi pejlar läget.
”Chopp”
”Chopp”
Det låter lustigt från min dotters rum när jag passerar förbi. ”Chopp” igen. Jag smyggläntar lite på dörren. Sjunger hon Luciasånger? Icke. Där sitter den lilla vackra varelsen med en liten leksaksgiljotin(inköpt för ohyggligt dyra pengar på franska motsvarigheten till Toy’s R us) och klyver leksaksfigurer iklädda Arsenalkläder. ”Avgå Wenger”, säger hon. ”Chopp” och där rullade en liten bit på golvet. ”Avgå Wenger” . Häpen stannar jag upp och undrar vadihelavärlden som står på.
Min son kom in på pappas rum häromdagen och undrade vart han skulle skicka kedjebrevet han fått från några engelsmän. Jag undrar fortfarande om kedjebrev är det samma som namninsamling?Är det så illa alltså? Att familjen börjar prata om nya tränare, revolution, galgbackar och uppmaningar att avgå. Wenger? Hörde jag inte en marscherande trupp av ungdomar utanför mitt hus igår som skanderade ”Ut med gubben”. Jag trodde de menade mig. Mina träningsmetoder för 9åriga ungdomar är inte alltid helt populära. Det var enormt svårt att få tag på blyvästar storlek 132 exempelvis. Och den där snoken vi åt, eller de, vi hade eventuellt kunnat vänta ett år. De där äggen jag kastade på ungdomarna kanske inte var helt rätt ändå. Och den där glidtacklingen jag satte in med 12 aluminiumdobb i vaden och ingen boll i sikte, en s.k klassisk Essienare, var skaplig. Rätt nöjd var jag, men oj så förvånade de blev.
Jag fick helt enkelt samla familjen till en klassisk familjerådgivning och förtälja hur läget ligger till. Min dotter hämtades med raska kliv från rummet. Hon skrek och kallade mig som vanligt vid okvädesord. ”Jeffers” skrek hon. ”Nedra Jeffers”. Min son plockades framför datorn, där han spelade FIFA 2005. Hade jag inte precis hämtat honom, så hade han börjat värva Chelsea-spelare. Nu var goda råd dyra.
Vad hade nu föranlett denna hätska stämning? Det var tyst runt matbordet. Min sambo tittade in förskräckt och undrade vad som stod på, men förstod snart att det gällde Gunners. Det vill säga liv och död. Hon tog vår sistfödde och försvann ur köket. Då får hon hänga tvätt, laga palt eller göra en ny nobelprisupptäckt alldeles själv. Efter klassisk kinesisk samtalsmetod, med droppar som faller ned i huvudet med bestämd rhytm, så knäcktes min son först. Först skyllde han på att han blev blöt. Tre droppar?
Blir man blöt av tre droppar? Min son pekade på den spann jag använt. Droppar? Nåväl. Det var självfallet den miserabla ligainledningen. Fem förluster på femton matcher. Spelet mot Bolton var ett skämt, Wenger borde avgå och matchen mot Newcastle ett rent jaså. Wenger borde avgå. Dein också. Pat Rice också, kastade min dotter in. De förstör klubben. Sälja av Vieira och inte köpa in någon. Katastrof. Massören också, skrek min dotter uppe i varv.
Min son var mycket uppbragd. Det fanns ingen framtid. Chelsea springer ifrån oss. De handlar stjärnor.Vad handlar Arsenal? En vitryss, en est och juniorer. Vi förlorar matcher vi inte skall göra och spelet. Spelet? Var är Va-va-Voom? Nu såg även min dotter uppfordrande på mig. Va-Va-Voom? Henry är på väg bort. Pires är en skugga och Ljungberg gör ingenting.
Avgå. Kassören också, sa min dotter. Massören, rättade min son.
Jag såg frågande på min son. Han är född 1996 och är född på samma höst som Wenger föddes i Arsenal. Hela hans liv har varit en orgie i framgångar. Inte bara för att han är min son utan för att hans liv har varit kantat av en troféstorm i norra London. Inte en gång har vi kommit sämre än 2a i ligan och titlar har fullkomligt haglat över klubben. Helt plötsligt ligger vi sexa-sjua med ett spel som Sunnanå och ligatiteln är redan borta. En ovan känsla. Mycket ovan känsla. Normalt sett är vi med i titelracet långt fram förbi påsk. Nu är det Lucia och titeln är borta.Till och med traktens Luciakandidater tittade lite snett på mig. Kanske var det på grund av att den vita klänningen inte passade. Men på sätt och vis kan jag förstå min sons tvivelaktiga men kortsiktiga resonemang. Min dotter är på väg att avskeda planskötaren och hans bror också för övrigt. Brodern jobbar på Tesco i närheten, men han åkte liksom med.
Jag placerar därför mina barn framför mig och talar till dem som en far till sina barn när det skall förklaras sånt som bara vuxna förstår. Långsamt och med betoning på varje stavelse. Morfemen ligger som en ljudbang på min tunga och fonetikens fader hade velat hångla med mig i en hel kvart.
Min tilltro till Wenger är orubbad. Den karln vet väldigt väl vad han gör. Jag har spenderat timmar framför böcker och annan bildande lära för att förstå denne professor kalkyl. Det finns en bok av Jasper Rees kallad Wenger- the Making of a Manager samt en bok av den förnämlige Myles Palmer "The Professor" samt ”The glorious game”, som är mycket läsvärda och som ger en inblick i människans själsliv. Wenger vet så väl vad han gör. Han är inte impulsköpens mästare. Alla köp han gör är välplanerade, alla byten på plan är majestätiskt genomtänkta. De unga spelarna, som Cesc, RvP, Reyes, Eboué, Clichy med flera är här för att föra Gunners in i nästa dimension. Tänk er själva om ett par år. Chelsea har investerat ytterligare 12 miljarder för 75 nya spelare. Glazer har äntligen fattat att han måste investera i klubben han köpte och Liverpool består av bara spanjorer, då sitter Gunners med världens bästa arena, en stor och härlig budget, där Wenger till och med kan konkurrera med Chelsea om några av de bästa spelarna, en hel trupp av spelare, som alla gjort tre-fyra säsonger på högsta nivå, som alla kan Gunners spel ut i tåspetsarna, där merparten är under 25 och som spelar en fantastisk fotboll.
Då mina damer och herrar blir det Va-Va-Voom de luxe. Det kommer att gå undan. Det kommer att vara kraftfullt spel på mittfält med ackuratess.Det kommer att göras mål och världen kommer att häpna. Redan nu finns det storheter i klubben. Världsspelare i vardande. Fabregas är världens bäste 18åring. Helt osannolikt att denne yngling spelar med sådant mod och kunskap. Robin van Persie, Gael Clichy och underifrån kommer spelare som Gilbert, Muamba, Song, Lupoli, Bendtner. Bäva världen!
Då regerar Gunners. Igen.
För ett par år sedan var det så nära, så nära. Chelsea slog ut oss i kvartsfinalen i Champions League. Det var året vi hade kunnat ta allt. Då hade vi en perfekt mix av ungdom, äregirighet, rutin, kamp, målskytte. Ett spel av guds nåde. Det var som av en annan värld. Obesgrade under en hel säsong i Premier League. Kommer det att ske igen? Kanske. Roman lättar på plånboken och ut ramlar 6 miljarder till. Nu skall det väl ändå gå.
På sikt kommer ändå Gunners att stå överst. Wengers fotbollsfilosofi är så vida överlägsen Mourinhos/Chelseas. Mourinho är en oerhörd taktiker. Extremt duktig på att få ut mycket ur förhållandevis mediokra spelare. Håller inte en Joe Cole, Gallas, Gudjohnsen eller Carvalho speciellt högt, men Mourinho driver ut det absolut bästa ur dem och får dem synkade i ett lag. Gott så. Wenger filosofi att satsa på ungdomen, låta dem spira, åldras och bli rutinerade och födas in i ett spelsystem likt Tichonov och Bobrov gjorde med sina superfemmor, det gillas. Sedan kanske man kan tycka att Wenger är obrottsligt naiv ibland, som inte byter system när han möter icke-lag som Bolton och Newcastle, men samtidigt hedrar det. Tycka vad man tycka vill. Men min tilltro till Wenger är orubbad. Han bygger för framtiden. Årets säsong kan bli cuptitlar på sin höjd, men vi är kraftfullt på gång. Jag ser fram emot Va-Va-Voom deluxe.
Efter denna närmast extatiska utläggning vid köksbordet tittar jag på mina barn. Min son sitter med hushållspapper redo eftersom jag tycks ha tuggat fradga. Min sambo har lagt fram tvångströjan, som senast användes när Gunners fick stryk av ManU med 2-4 och jag vrålade Almunia i 12 minuter. Det var väldigt svårt att jobba med denna tröja. Jag hade den i en hel vecka. Mun- och fotmålning fick en helt ny innebörd. Min dotter har somnat. Förmodligen trygg i tanken att Wenger är mästaren och även framtiden. Jag lyfte således upp henne och bar upp henne till sitt rum. Ned i sängen och lampan släcktes. ”Avgå massören,” sade då min dotter. Och somnade.
