Sherman topp 5 - Anfall under Midos frånvaro
Mido kommer att saknas i Tottenham de närmsta veckorna.

Sherman topp 5 - Anfall under Midos frånvaro

Till sist så har då dagen många Spursfans fruktat kommit. Mido har flugit till Egypten för att spela Afrikanska mästerskapen. Kvar i Tottenham finns nu två duktiga, men väldigt korta anfallare och en stor anfallare som varit allt annat än bra. Hur ska Spurs formera anfallet utan Mido?

Många Tottenhamfans har varit skeptiska till Mido ända sedan han blev klar för Londonklubben för drygt ett år sedan. Mido spelade den sista hälften av säsongen 04/05 och gjorde det okej, varken mer eller mindre. Tillsammans med Frederic Kanouté slogs han om platsen som ”big man” i anfallet, och kampen mellan dessa kändes jämn. Tränare Martin Jol hade dock en annan uppfattning och valde att strax innan starten av denna säsong sälja Kanouté till Sevilla. Därmed stod det klart att Mido var det solklara förstavalet.

Egyptiern har tackat för förtroendet och tystat kritikerna genom att denna säsong varit en av Spurs allra bästa spelare. Trots sin fysik är han mycket duktig med fötterna och har dessutom rätt bra tryck i sina skott. Emellertid är han dock inte så jättebra på att sikta och skotten hamnar ofta både här och där. I dagsläget Mido är utan tvekan Tottenhams viktigaste anfallare, och känns oersättlig (till skillnad från Robbie Keane och Jermain Defoe som kan ersätta varandra). Nu har det dock blivit så att Spurs tvingas spela utan Mido, och då är det bara att göra det bästa av situationen.

I veckans lista tar jag upp de anfallsformationer jag helst vill se under Midos frånvaro. 


Sherman topp 5 – Anfall utan Mido 


5. Robbie Keane och Lee Barnard
Jag har sett Lee Barnard spela en gång, och då skadade han sig efter en halvtimme. Men det är inte därför jag vill att han ska få chansen. Anledningen är istället att han under ett par säsonger i reservlaget gjort ungefär lika många mål som han spelat matcher. Självfallet vore det en stor chansning att spela med Barnard, men han har absolut gjort sig förtjänt av att få chansen i Premier League. Nu när Spurs dessutom möter ganska medelmåttiga lag den närmsta tiden känns det som ett bra läge att låta Barnard visa upp sig.

4. Robbie Keane, Grzegorz Rasiak och Jermain Defoe
Denna formation var ingen succé sista tjugo minuterna mot Leicester, men det var å andra sidan knappast något annat heller. Om nu Spurs skulle spela så här, är tanken att givetvis att Rasiak ska försöka skarva långbollar till Keane och Defoe som i sin tur ska försöka utmana försvaret, ta sig förbi och komma till avslut. Med ett tremannaanfall krävs det dock att minst en anfallare är beredd att jobba hemåt och att mittfältet kanske inte är lika offensivt som det är vid ett 4-4-2-system. Jag tror dock att Edgar Davids, Michael Carrick och Jermaine Jenas skulle klara sig mycket väl på mittfältet, även om det bara bestod av dom tre.

3. Jermain Defoe och Grzegorz Rasiak
Detta alternativ känns som det mest troliga på min lista. Segerreceptet här är lika enkelt som beprövat – Rasiak ska skarva bollen till Defoe som ska springa och göra mål. Här handlar det alltså om den vanligaste typen av anfallsfotboll där en större och starkare spelare spelar tillsammans med en mindre och kvickare. Nu undrar ni säkert varför jag här valde Defoe istället för Keane, och det ska jag svara på. Defoe känns som en mycket mer utpräglad djupledslöpare än Keane och vill nästan alltid gå direkt på mål. Keane drar sig ofta nedåt i banan och gillar att driva upp bollen själv. Han vill både vara med och bygga upp anfallet och vara den som avslutar det. Detta är inte nödvändigtvis dåliga egenskaper, utan funkar bra tillsammans med till exempel Mido. Men med Rasiak tror jag inte att det funkar, så därför väljer jag istället Defoe som hela tiden ska ligga däruppe och fiska.

2. Wayne Routledge, Robbie Keane och Aaron Lennon
Även denna formation känns aningen chansartat, men jag tror faktiskt att denna skulle kunna lyckas. Nyckelordet här är snabbhet. Samtliga tre är duktiga med boll och snabba, vilket gör att ett försvar med en eller ett par tunga mittbackar kan få det svårt. Min tanke är att Routledge och Lennon med utgångspunkt från varsin kant ska utmana och driva in i mitten. Där finns då förhoppningsvis Keane och yttern från andra kanten som spelaren med bollen ska försöka nå med ett inspel längs marken. Om jag får som jag vill har även Jermaine Jenas smugit sig med i anfallet och står beredd på skott i halvmånen. Tack vare yttrarnas goda kondition är de även en tillgång i defensiven. Den stora nackdelen med denna konstellation är att man inte har någon lång eller nickstark spelare i anfallet.

1. Robbie Keane och Jermain Defoe
Detta anfallspar har testats flera gånger tidigare och resultatet har varit likadant så gott som varje gång. Misslyckat. Defoes och Keanes spelstil anses för lika varandra då båda två till stor del lever på sin snabbhet och teknik, medan huvudspelet och det fysiska spelet är till deras nackdel. Båda spelarna har dock utvecklats rejält sedan de senast matchades ensamma ihop på topp och skulle kunna spela med varandra. Det som krävs för att detta skulle kunna lyckas är att Keane tar på sig att vara den som spelar aningen längre ned för att ge Defoe utrymme att löpa längst fram. En annan viktig sak som är nödvändig för att detta ska lyckas är att mittfältarna, framförallt Jenas tar sitt offensiva ansvar. Han måste ge de korta anfallarna stöd med både sin (relativa) nickstyrka och sitt fysiska spel. Sedan är det givetvis oerhört viktigt att framspelarna ser till att spela inspelen längs marken och inte lyfta några höjdbollar mot straffområdet. Om detta skulle klaffa är jag säker på att Keane-Defoe skulle vara det bästa anfallet Tottenham kan ha under Midos frånvaro.

Dessvärre tror jag att Jol inte kommer att välja något av dessa, utan spela med Robbie Keane och Grzegorz Rasiak.

Sherman2006-01-20 13:11:00

Fler artiklar om Tottenham