Wigan till Cardiff efter en otrolig kämpamatch.
Det krävdes blod, svett och tårar för att vinna semifinalen mot Arsenal. Idag fick Wiganspelarna sin belöning när de visade att en match varar ända till slutsignalen.
M Pollitt
Chimbonda, Scharner, Henchoz, Baines,
Teale, Bullard (nyklippt för kvällen), Kavanagh, Mahon,
Roberts, Mellor
Bänken: Filan, Jackson, Johansson, Francis, Ziegler
Arsenals laguppställning:
Almunia
Gilbert, Senderos, Campbell, Lauren,
Hleb, Silva, Diaby, Reyes,
Bergkamp, Henry
Bänken: Pires, Van Persie, Flamini, Poom, Djourou
Paul Jewell börjar förstå att chansen till spel i Europa börjar närma sig och satsar på ett mer rutinerat manskap i kvällens match. Wigan startar med bl a Henchoz, Baines, Kav och Bullard i Ligacupen.
Arsène Wenger ser också en möjlighet till att säkra spel i Europa nästa säsong och har satt in Campbell och Henry i startelvan.
Det blir intressant att se två rutinerade lag in action på Highbury ikväll.
Att spelarna är motiverade behöver knappast nämnas. Matchen startar i högt tempo med bra spel och mycket vilja. Bullard avslutar efter bara två minuter och det är signifikativt för alla spelarna på planen. Alla vill vinna. Kav avslutar strax innan Henry skjuter för Arsenal. Mahon visar sig på sitt bästa humör när han frispelar sig själv. Almunia räddar. Hleb får en smörpassning av Henry men skjuter långt över målet. Redan nu börjar man svettas och förstår att en ledning med 1-0 är inte mycket värt, båda lagen är duktiga framåt. Arsenal har ett bra tryck framåt och pressar Wigans mittförsvar hårt.
I den 20:e minuten är det klart, nu kommer målet. Henchoz har spelat handboll innanför straffområdet och Reyes placerar bollen mycket säkert, men Pollitt är Englands bäste skottstoppare - för er som inte visste det tidigare – och RÄDDAR !!!! Snyggt Mike, vi vill se mer av den varan ikväll. Arsenal har missat 5 av 11 straffar under säsongen, hur många missade Wolves förra säsongen – Bengtsson, du som vet?!
Spelarna verkar överladdade ikväll, både Senderos och Campbell drar ner Roberts i straffområdet och båda gångerna valde domaren att fria. Rätt eller fel av domaren är oväsentligt då det ändå är han som bestämmer. Matchen fortlöper med två lag som ivrar att få avgöra semifinalen. Scharner tacklar Henry bryskt, inte bra då han redan är varnad, men alla medel är tillåtna ikväll, jawohl.
Arsenal spelar bra, man försöker bygga upp anfall från höger och man försöker från vänster. Wigan har Mahon på vänstersidan så deras anfall kommer bara från höger. Arsenal spelar rappt och snyggt mot Wigans försvar, men bortalaget försvarar sin ledning. 0-0 i halvtid som rimligen borde vara 4-3 ungefär. En bra Pollitt och en motsvarande på andra sidan domare har garanterat en mållös första halvlek.
Andra halvlek börjar med en enorm press från Arsenal. Wigan försvarar sig med den äran, men Arsenals attacker är vassa, det är ofta bara en fot eller ett knä som blockerar den avgörande passningen. Wigan kontrar snyggt med Teale och Roberts i bra samspel.
Efter en kvarts press mot Pollitts straffområde börjar spelet äntligen bölja upp i banan en aning. Adde och Zeigler kommer in, ut går Mellor och Mahon. Det ser ut som om lagen saknar mittfält, bollen rullar snabbt mellan de båda straffområdena och när Gilbert springer loss på vänsterkanten kommer han helt fri att slå ett inlägg rätt på Henrys skalle och DÄR SATT DEN, Henry nickar in Arsenals ledning. Äntligen kommer väl matchen att bli lite mer normal om man säger så.
Wigan ökar trycket och återigen öppnas en möjlighet till straff när Almunia drar ner Chimbonda, men domaren ansåg att Chimbo ändå aldrig skulle nå bollen – ingen åtgärd. Wigan har tagit över spelet en del, men man kommer inte till det där riktiga avslutet. Ziegler får en möjlighet att slå frisparken från strax utanför Arsenals straffområde, men den tar i muren och den efterföljande hörnan blir resultatlös. Arsenal var inte ofarliga nu heller, Bergkamp och Campbell hade stora chanser att definitivt avgöra matchen.
90 minuters spel slutar 1-0 till Arsenal och kampen fortsätter.
Förlängningen börjar lite trevande. Börjar spelarna redan tänka på straffsparkar?
Hela Highbury reser sig när Van Persie tar en frispark från 25 meter och slår den RÄTT I KRYSSET. Pollitt hängde för en gångs skull inte med och plötsligt leder Arsenal med 2-0 och spelarna, publiken, vi som tittar och lyssnar och domaren kan glömma straffar.
Spelet går vidare, Reyes vill ha straff, Roberts skjuter och Bergkamp kommer ensam mot Pollitt, men ställningen står sig ända tills hela England fattar att Wigan har en vinnarskalle, neeej TVÅ vinnarskallar som är större än de någonsin sett. Scharner (nr1) passar till Roberts (nr2) som skjuter bollen under Almunia. Wigan gjorde mål på bortaplan och tar sig till final i Ligacupen. Arsenal var duktiga ikväll, men tur och otur jämnar ut sig i längden. Ingen Arsenalfan förnekar att man hade lite flyt när man slog ut Doncaster senast.
Tack för en lång och spännande kväll mina vänner. The Wigan Tale fortsätter.
Lite matchfakta: (Arsenal först)
Skott 17-14
Skott på 11-7
Hörnor 10-8
Bollinnehav 53-47
Publik 34692.
: )
