Gästkrönika: Le Boss
Jag publicerade nyligen en krönika där vi blickade framåt i tiden, denna gång ska vi mestadels blicka bakåt i tiden, och vi ska koncentrera oss på en av fransmännen i Arsenal, som enligt mig är den viktigaste av dem alla – Arséne Wenger.
Den 22 oktober 1949 föddes den lille Arséne i Strasbourg där han så småningom även kom att vara aktiv som fotbollsspelare. Innan proffsstarten i Strasbourg spelade han Div 3-fotboll i Mutzig, Mulhouse och Vauban i Frankrike. Hans karriär som mittback/libero nådde inga högre höjder individuellt, men pris tog han även som spelare då hans Strasbourg vann franska ligan. Wengér gjorde dock bara tre matcher den säsongen och insåg att han inte skulle kunna bli en välbetald fotbollsspelare och började då studera ekonomi. Tidigare hade han dessutom studerat ingenjörsvetenskap så kunskap fanns det gott om i denna mans huvud.
1981 började tränarkarriären men det blev inte succé per omgående. Han fick, liksom de flesta andra tränare, börja på en låg nivå på hemmaplan. Coach för Strasbourgs ungdoms-/juniorlag blev starten på en mycket framgångsrik tränarkarriär.
Arséne gick vidare i tränarkarriären och tog över som assisterande coach i Cannes 1983. Året efter togs ytterligare ett stort steg då han blev Coach för Nancy där förlusterna dock grinade honom i ansiktet och klubben degraderades – tungt för fransmannen som för första gången på allvar fick stå på egna ben som proffstränare. Denna motgång följdes dock upp utav vissa framgångar i AS Monaco där han vann såväl ligan som cupen och nådde även en cupvinnarcup-final under de sju år han var där mellan 1987 och 1994. Ligasegern kändes dock som en tillfällighet för många då det var den enda säsongen klubben lyckades placera sig topp-tre under Wengers era. Han hann åtminstone med att knyta till sig en spelare som hela fotbollsvärlden beundras av idag, en man som även idag håller ihop med Wenger – Thierry Henry. Sejouren i Monaco slutade dock med sparken 1994, trots tidigare anbud från såväl Bayern München som franska landslaget, och det var då dags att söka sig till en ny klubb. Nästa hållplats: Japan
Tiden i Japan blev kort men väldigt lyckad. Grampus Eight tog sig från bottenstrid till en andraplats i ligan samtidigt som man vann den nationella cupen under Wengers ledning som själv prisades som årets manager. Efter detta år tog Wenger steget som alla vi Arsenalsupportrar borde vara mycket belåtna över idag – han flyttade till norra London för att bli manager i Arsenal FC där han nått stora framgångar på bitvis små resurser.
Året Wenger skrev på för Arsenal var 1996 efter att säsongen startat. Och han fann sig snabbt tillrätta. Klubben har sedan dess, med undantag för Wengers allra första år i klubben, (fram till i år) inte placerat sig sämre än på en andra plats i ligan. Titlarna har dessutom haglat över oss. Tre ligatitlar samt fyra FA-cuptitlar har klubben gett oss under Wengers ledning och Wenger har bidragit till väldigt mycket av detta. Tre av dessa åren har han själv dessutom belönats med titeln årets manager i England.
Som det ser ut idag så har Arséne Wenger ett mycket gott samarbete med styrelsen och David Dein och Peter Hill-Wood har fullt förtroende för fransmannen som bidragit till att Arsenal bytt spelstil. Från en defensiv och för många tråkig fotboll där man kallades för ”Boring, boring Arsenal” så har Wenger skapat en fotboll med högt tempo där anfall prioriteras. Vi har blivit ”Scoring, scoring Arsenal”!
Det var allt för denna gången, på återhörande!
