Falkens funderingar 8 Mars 2006 - Om stora dagar
En fundering om saker som händer i London
Det är en stor dag i London. I sydvästra delen gråter fansen, i norra London står de rödvita fansen i klungor utanför den fantastiskt bombastiska arenan Highury, där världens vackraste fotboll spelas. Ikväll kommer det riktiga Madrid på besök. Fullspäckad av feta Ronaldos och skosnören som sitter på alla möjliga ställen än i håret. Beckhams första försök lär ha varit på skulderbladen, innan någon viskade "in the hair, Becks". Det är en viktig match. Årets viktigaste. Det finns många som är årets viktigaste, men denna känns extraordinär. Avancemang och det blir kvartsfinal i Champions league och en tangering av den nivå vi vidigare nått. Det skulle smaka det.
Jag är väldigt nervös. Går omkring som en osyrig ande, lättirriterad och skäller på allt och alla. imorse fick en skål jordgubbsyoghurt sig en utskällning, då jordgubbsbitarna inte syntes efter att jag hällt upp den i skålen. Lätt skamsna kröp de sedan fram och bad om ursäkt. Nåväl.
Jag är nervös för att det blir en sådan där typisk Gunnersdag. Här har laget gjort en bländande uppvisning på Santiago Bernabeu och spelat som ett lag från London skall göra på spansk mark- och inte så andefattigt som Chelsea- och nu förväntar man sig att laget skall mura på Highbury, skicka fram små pilsnabba musketörer och kanske till och med göra ett. Men det skulle inte förvåna mig om den så utskällde Ronaldo får bollen på kroppen igen som han fick mot Ryssland och så står det 0-1 efter tre minuter och jakten har börjat. Robinho gör ett Joe-Cole mål. Bollen tar på en back och går stolpe in i 89.e minuten och ridå. Inte blir det väl en sådan dag?
Kan vi stå emot detta nytända Madrid? Lite räfs och rättarting efter man fått ny president och kanske man äntligen börjar spela som ett lag efter alla vedermödor. Laget har inte imponerat i år, ändå ligger man på andra plats i La Liga. En god dag finns det inget lag som står emot det riktiga Madrid. Får Robino ytor, blixtrar han till och med Senderos som mittback görandes 12 sekunder på första 20 metrarna, så förlitar vi oss på världens bäste tysk. Tydligen så bråkades det i omklädningsrummet efter matchen. Guti och Ronaldo. Ronaldo tog Gutis skosnöre.
Highbury borde dock passa oss, fast kanske inte så bra som Santiago Bernabeu. Madrids arena är större och ger mer ytor. Här kan Gunners småtrilla boll på mitten utan att få två-tre elaka mittfältare som sparkar undan benen på dig. Highbury har en mindre yta och närkamperna blir fler. Eventuellt blir Ramos utvisad och Woodgate är som vanligt skadad. Kycklingkropp. Å andra sidan så spelar vi hemma. Kanske skulle vi försöka oss på Chelsea brända jordens taktik? Den gick ju inte heller bra. Vi skickar ut reservlaget med skyfflar och gräver vi lite hål här och var.
Annars är året ett mediokert år. Oväntat, men man var nog innerst inne beredd på det. Kanske inte att åka ut i FA-cupen så tidigt, kanske inte att odugliga Spurs skulle ligga före oss. För bövelen, det är första gången sedan 1965 som vi inte firar St Totteringhams Day i November. Sedan går Gunners och slår det riktiga Madrid i CL. Ändå tar säsongen inte fart. Innerst inne så vet man att även om vi går vidare här, så står det något annat sopgäng och slår ut oss i kvartsfinalen istället. Så man får hitta andra glädjeämnen. Försvarsspelet exempelvis. Trots vissa schweizares berg och dalbana så har vi endast släppt in 22 mål i år. vi är trea i ligan på det. Det är en fantastisk siffra, med tanke på att vi har 10 förluster och har haft i princip alla backar man kan tänka på och någon till borta. Det är en glädje att van Persie gjort tio mål i år, att Henry fortsätter att mata in bollar, att Diaby och Adebayor verkar vara spelare att bygga på.
På tal om glädje. Jag blev enormt glad igår när Chelsea åkte ur Champions league. Det var en fantastisk euforisk känsla. Champagnekorkarna flög och jag är nog övertygad om att större delen av Europa kände likadant. Såg matchen Chelsea-Barcelona på en pub i England och noterade att merparten faktiskt gladdes åt Barcelonas seger.
Vad hände igår? Var det domaren? Igen. Efter att Ass!Youare Horny åkte ut för tacklingen/bodychecken av Messi, så stod nu Dr Merk i hetluften. Efter förra årets eskapad var inte Anders så Frisk längre. Skulle Dr Merk märkas mindre?Hade Barcelona grävt upp planen? Det kanske var Barcas spelare som grävde upp Stamford Bridge. Hann inte den talande biljardbollen Kenyon med att sätta upp viktiga möten med Messi och Ronaldinho före matchen, som han brukar göra? Eller räckte man helt enkelt inte till.
Det verkar dock som att man kommer att chockas svårt, ty Mourinho verkar ha hittat det normala folkvett som delas ut vid födseln och tar förlusten som en man denna gång. Vad händer? Hans beteende efter matchen mot Barcelona eller WBA tyder på att folkvettet kan ha blivit kvar i Portugal. Någon skrev att den klass som Lampard och Terry visar, den saknar deras manager. Synd. Nu har jag varit lite ogin, så nu tar jag och rättar in mig i ledet igen och "mind the gap" tills vidare. Det är populärt. "Vilken tråkig fotboll ni spelar." "Höhö, Mind the gap". "Lustigt att Robben fick fyra matcher." "Höhö. Mind the gap." "Cech är förmodligen en av världens bästa målvakter. "Höhö, mind the gap". "Hur många deciliter går det på en liter?" "Höhö, Mind the gap."
Själv var jag nöjd och belåten. Öppnade upp en flaska mousserande vin. Som jag gjorde när Norge åkte ur VM1998 mot Italien. Då var det fest. Nu hoppas man på att Liverpool åker mot Benfica. En flaska till.
Skall vi tro på en riktig Gunnersafton ikväll, där det riktiga Madrid gör 2-0 i slutminuterna, eller slår portarna igen direkt och Gunners marscherar till nästa omgång? Kan Henry springa sönder försvaret en gång till? Får Reyes stå på benen tillräckligt mycket för att få på ett skott. Dags för mål Ljungberg. Jag sticker ut min nervösa haka och tror på avancemang ikväll.
