Det bubblar i Wigan.
Är det för att lagkaptenen och lagledningen bestämt hävdar att Europa är målet nästa säsong? Är det för att Paul Jewell redan nu är inne i planeringen för nästa säsong och börjar presentera nyförvärv? Nej, Wigans fans har blivit helt hysteriska av en helt annan orsak.
Det kom som en blixt från en klar himmel. I veckan som gick annonserade Wigan Latics ägare, Dave Whelan, att han breddar kompetensen i klubbens styrelse. Whelan tar in en man med lång erfarenhet av världstoppen. Klubben i vilken han fortfarande är ordförande i har under två decennier varit världens absolut största. Kanske vill Dave Whelan förbereda Latics på spel i Europa och ser därför Maurice Lindsay som en kompetent människa i sådana sammanhang. Av ovanstående att döma råder det för en utomstående inga som helst tvivel på att Mr Lindsay kan tillföra klubben en hel del.
Wigans fans har reagerat starkt på beskedet om Maurice Lindsays styrelsepost. Hela staden kokar och bubblar, nästan alla fans engagerar sig i frågan och slits sönder av sina känslor för Dave Whelan och mot Maurice Lindsay. Det som har skett är en absolut omöjlighet. Det är som om AIK:s ordförande tar plats i Djurgårdens styrelse, Blåvitts sportchef hamnar i GAIS ledarstab eller Hasse Borg blir vice ordförande i Helsingborgs IF.
Hur kan detta ske i Wigan och vilken är den konkurrerande klubben som varit världsbäst under så lång tid? Den som kan sin sporthistoria vet att Wigan har under många år varit rugbyns Mecka. Wigan Warriors (i fotbollsmun kallas de Worriors) har vunnit allt som går att vinna i rugbyvärlden under Mr Lindseys ledarskap. Han har varit delaktig i uppbyggnaden av Warriors framgångar och var ett tag en aktad man i rugbykretsar.
Vi har kanske en fotbollsparallell i Manchester United där jag vågar påstå att världens genom tiderna mest framgångsrike fotbollsmanager finns. Ingen, inte ens den störste Liverpoolfantast eller Arsenalsupporter säger emot mig; Sir Alex Ferguson är störst genom tiderna. Ändå var det massor av Unitedfans som ville bli av med honom i somras, man kände att Uniteds storhetstid var över. Många ansåg att det var dags för en ny kraft att ta över. Diskussionerna gick ganska heta i det röda lägret ett tag.
Mr Lindsay befinner sig i en liknande situation även om det inte går lika hett till bland Warriors fans. Rugbyklubben i Wigan kan vara på väg att lämna Super League, man har mäktat med en seger under de första fem matcherna. Warriors trend de senaste åren har varit tydlig. Man är inte störst längre så för Maurice Lindsay kommer detta väldigt lämpligt. Han känner säkert av den svala marken under fötterna.
Fotbollsfansen kommer ihåg Mr Lindsay som en arrogant översittartyp. Han har negligerat fotbollen i staden å det grövsta. Latics har varit för honom som rugbyn är för oss fotbollsfans – en udda lokal sport med ingen framtid. Ett uttalande som ligger Mr Lindsey till last är hans uttalande om Wigan Latics: ”They're a nice little club, Wigan Athletic. But unfortunately they have chosen the world capital of Rugby League to play in.” Ni förstår att detta river djupa sår i konkurrensen mellan rugbyfans och fotbollsfans i staden. Vad som gör oss utomstående lite ledsna över diskussionen och de upprivna känslorna är att detta uttalande gjordes 1987 !!
Låt tiden ha sin gång, ML kan säkert tillföra fotbollen en del. Hans tidigare agerande hänger säkert mycket ihop med att han kämpade med näbbar och klor mot en överlägsen motståndare – fotbollen. Hans vapen i kampen var att arbeta fram en av världens största rugbyklubbar. I ett sådant krig begår man massor av övertramp och trampar en hel del folk på tårna. Nu låter Uncle Dave udda vara jämnt, klubbarna är ungefär jämnstora och han vill få slut på en löjlig rivalitet mellan två olika sporter.
Dave Whelan till vänster och Maurice Lindsay till höger.
Nu väntar vi bara på att Brenda Spencer tar plats i styrelsen i Warriors.
Kommentarer kan ni lämna i gästboken.
Fotnot: Brenda Spencer är Chief Executive i Wigan Latics.
