Jaga eller jagas?
Den senaste krönikan från White at Hart...
Blir man jagad i en tävling, så är ofta pressen större på att lyckas, vilket kan leda till att rädslan att förlora gör att man nästan blir rädd för att vinna. Jagar man så kan man istället gå in med inställningen att man inte har så mycket att förlora, och att man då inte är så rädd för att försöka vinna.
Ska vi jaga, eller försöka hålla oss undan?
Hjärnan har stor hjälp av tidigare upplevelser. Detta är intressant när man börjar prata om vinstvana och vad det medför för ett lag, eller en idrottare. Att befinna sig i en spurtstrid kan bli för mycket press för ett lag/en idrottare som är alltför oerfaret av toppstrider. Detta kan leda till att det mer oerfarna laget omedvetet slår av på takten, då dom är ovana eller obekväma och framförallt otrygga i den uppkomna situationen, dom har för liten ”trygghetszon”.
Å andra sidan är hjärnan i vissa sammanhang ganska så lättlurad. Hjärnan känner enligt vissa psykologer väldigt liten skillnad mellan faktiskt upplevd framgång, och påhittad sådan, varför det borde ligga i dom flesta idrottares intressen att jobba med positiva målbilder.
Om du ställer dig på en två decimeter bred bräda som ligger på marken så har du inga problem med balansen. Om du ställer dig på samma bräda 100 meter upp i luften så ger jag dig högst tio sekunder. När brädan ligger på marken så kan du inte föreställa dig hur du ska trilla av. När den är så högt upp i luften som 100 meter har du förmodligen ganska svårt att tänka på annat än att du trillar av och känner suget i magen när du störtar mot marken, varför också just det scenariot ligger närmre tillhands.
Alla har väl sett prickskyttar, golfare, curlare och allt möjligt löst folk som gör ganska enkla missar i avgörande lägen? Dessa ”syndare” är troligen så rädda för att missa, så dom inte kan samla mod till att lyckas. Vad hände egentligen när Tommy Salo för många år sedan tappade in den där pucken? Var det ett svårt skott? Var Salo plötsligt en dålig målvakt? Klarade han inte av den mentala pressen?
Därför är det ett vanligt inslag i så kallad mental träning, att idrottaren sluter ögonen och målar upp framgångsrika scenarion framför blicken, och på så vis skapar sig en vana, om än konstgjord.
Jag tycker det skulle vara uppfriskande om Jol sa "vi är ute efter tredjeplatsen". Hur det än är, så har vi en rätt tuff avslutning, och det krävs en enorm prestation för att ens behålla fjärdeplatsen. Kan vi då inte hoppas på en lite enormare prestation som placerar oss på tredje plats, och på så vis släppa lite fokus från pressen av lagen bakom oss?
Edgar Davids gick nyligen ut och kommenterade läget med att han ser fram något oerhört emot avgörandet mot Arsenal 22/4. Jag gillar attityden, att han vill nå den avgörande punkten. Samtidigt, med tanke på det jag redan skrivit, så undrar jag om det kanske är fel inställning att ha – varför denna fokus på Arsenal, eller övriga lag efter oss? Davids är å andra sidan luttrad, och vet vad det innebär att spela under press.
För egen del ska jag framöver försöka fokusera på Tottenhams jakt på tredjeplatsen.
Liverpool, den nuvarande trean, ligger två poäng efter Manchester United. Jag tror att United är det lag som kommer ta andraplatsen i ligan, med andra ord är det Liverpool vi ska sikta in oss på.
Liverpool har kvar att möta West Brom (borta), Bolton (hemma), Blackburn (b), Aston Villa (h) och Portsmouth (b).
Tottenhams återstående matcher består av Newcastle (b), Man City (h), Everton (b), Man Utd (h), Arsenal (b), Bolton (h) och West Ham (b).
Det krävs givetvis en fin form för Tottenhams del, samt en svacka hos Liverpool för att det ska gå vägen. Spurs har en respektingivande avslutning med bland annat Manchester United och två stycken så kallade sexpoängsmatcher mot Bolton och Arsenal.
Jag tillåter mig själv leka med tanken på att Tottenham vinner dom normalt sätt ganska jämna matcherna, och kryssar mot Man Utd där det så ofta annars blivit förluster. På samma sätt leker jag med tanken att Liverpool kommer möta hungriga lag som Bolton (CL-kandidat), Blackburn (CL-kandidat) och WBA (nedflyttningskandidat).
Spurs på tredjeplats kan bli verklighet, och det var givetvis därför som Benitez tappade kylan och fick för sig att han skulle försöka få Spurs ur balans med sitt Defoe-uttalande.
Fotnot: I ämnet idrottspsykologi rekommenderas Willi Railos bok ”Fotbollens insida – om det mentala spelet” som han skrev i samarbete med Sven-Göran Eriksson.
